Pojkvän mördade 20-åriga Saga samt ofött barn i Örebro (2023-04-29)

Det stämmer. Dock hade det inte blivit något omtag i hovrätten om inte HD hade beviljat resning.
Syftet med mitt svar var egentligen att ge exempel på olika försvarsstrategier i kvinnomord.
Min poäng var att Fredrik Svensson och Tishko Ahmed inte försökte framstå som hederliga och godhjärtade personer, vilket ju var uppenbart att de inte var.
De ansträngde sig inte för att vinna rättens sympatier utan var tämligen arroganta. Samtidigt höll de sig konsekvent till en stor lögn.
Jag tror att de framstod som mer trovärdiga i övrigt, vilket hjälpte dem att få tidsbegränsade straff.

FS fick 16 år vilket om jag inte missminner mig var 2 år över dåvarande norm för mord av ”normalgraden”. Han sköt Marina rätt genom huvudet i sömnen så hon slapp förhoppningsvis lida.
Tishko fick 18 år vilket är rätt uppseendeväckande med tanke på de försvårande omständigheterna. Det är uppsåtet och hedersmotivet som gör mordet på Saga grövre, men vad gäller offrets lidande kan jag egentligen inte se någon gradskillnad.
Att ett foster avled har ju ingen juridisk betydelse, vad vi än tycker om det moraliskt.

Instämmer 100%. Kan tillägga att enligt rättsläkaren kan dödsförloppet vid kvävningen ha varat upp till 10 minuter vilket rimligen kan upplevas som en evighet i en sådan situation.

En fråga då du har koll.
Jag lyssnade på något om det här mordet och stämmer det att den ofödda pojken fick eget personnr?

Jag fattar inte riktigt juridiken att han inte fälldes för 2 mord?
Att han inte åtalades för 2 är för mig en gåta.
Pojken hade ju varit livsdugligt eller vad man ska säga.

Nej, ett ofött foster räknas inte som en egen person i straffrättslig mening, s.k. rättssubjekt.
Det räknas som ett angrepp mot mamman om någon skadar fostret.

Vid födseln får barnet ett personnummer och blir ett rättssubjekt.
Det sker även registrering av dödfödda barn.
Enligt den länkade skriften från Skatteverket registreras bara födelse- och dödsdatum men det står inte att det utfärdas ett personnummer.
Ett dödfött barn är inte ett rättssubjekt och det går därför inte åtala någon för mord för att ha orsakat dödsfallet.
https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2024.3/407718.html

Bedömningar, praxis och strafflängd
Det stämmer att 14 års fängelse var "riktstraffet" för Mord vid tiden som F.S dömdes (idag är det 16 år). Med dagens lagstiftning och praxis skulle F.S gärning rendera i minst 18 års fängelse, men med all sannolikhet livstids fängelse.

Fallet Wilma var ju en kantboll i frågan om det skulle vara 18 år eller livstids fängelse...och jag vet inte om jag håller med om att det var så "uppseendeväckande" utefter hur praxis såg ut vid tiden. Men: Vi har ju Tingsrätten, som likt oss, konstaterade en mängd försvårande omständigheter och inga förmildrande omständigheter. Vidare ansåg man att bitarna från Wilmas muskelvävnad som hittades på väggen och skåpet visar att det varit fråga om ett massivt våld. Man fastslog också att det rört sig om ett inte helt kortvarigt händelseförlopp, vilket måste betytt att Wilma upplevde ett betydande lidande samt stark dödsångest. Dock tillade man att utredningen inte visat att Tishko mördat Wilma med direkt uppsåt (avsiktsuppsåt) och tillskrev honom därför ett likgiltighetsuppsåt, vilket är den lägsta graden av uppsåt. Därefter spelade man ett ganska högt spel. För vid denna tiden fanns det i princip inte en enda lagakraftvunnen livstidsdom efter likgiltighetsuppsåt att hitta bland vägledande domar. Trots detta valde ändå Tingsrätten att döma till livstids fängelse.
...Därefter var det Hovrättens tur som höll med om att det fanns en mängd försvårande omständigheter. Men däremot ansåg man att det inte var klarlagt att våldet, som separerade muskelvävnad från kroppen, skedde före dödens inträffande (det kan ju lika gärna skett i samband med den efterföljande styckningen). Man fortsätter därefter resonemanget med att den okända omfattningen av våldet som orsakade döden gör att man inte kan fastställa hur långt händelseförloppet varit, vilket i sin tur inte ger svar på vilken grad av lidande och/eller dödsångest som Wilma känt. Dessa avgörande omständigheterna i kombination med att man "endast" kunde konstatera likgiltighetsuppsåt gjorde att Hovrätten ansåg att det inte var möjligt att döma ut ett livstidsstraff - och bestämde istället straffet till 18 års fängelse

Det skall också tilläggas att "riktstraffet för mord" låg på 14 år även vid tiden för Wilma-domen. Med andra ord har Hovrätten ansett detta mordet så försvårande så att man tryckt upp straffet till det högsta tidsbegränsade straffet. Det var med andra ord troligen så nära ett livstidsstraff man kunde komma. Idag har det faktiskt börjat dyka upp några livstidsdomar trots likgiltighetsuppsåt. Det talar visserligen för att Wilma-fallet hade kunnat bedömas på annat sätt idag. Dock skall sägas att omständigheter som händelseförlopp, lidande och dödsångest fortfarande är avgörande faktorer för om livstidsstraffet skall kunna dömas ut. Så Hovrätten hade även idag fått vackla mellan 18 år eller livstid.

Graviditet, en försvårande omständighet?
Alltså jag vet inte hur du resonerar här. Men GIVETVIS är det försvårande att A.M mördat en person han vet är gravid och GIVETVIS är det försvårande att fostret i magen avlidit till följd av detta. Dessutom var ju en av anledningarna till hedersmotivet att Saga var gravid och ville behålla barnet.

Vidare skulle jag säga att det finns många skäl att anse att mord på en gravid kvinna som en försvårande omständighet. Dels så är ju "en längre gången gravid kvinna" (som Saga var) i en mer utsatt situation där hon är mer försvarslös/skyddslös än vad hon redan är. Detta gör henne dessutom mer fysiskt underlägsen och med större svårigheter att värja sig än normalt. Givetvis talar mycket för att såväl lidandet, som rädslan och dödsångesten, är större/värre hos ett gravid offer. Pratar man på ett mer allmänt plan så är ju förekomsten, av att den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare följder än vad det faktiskt fått, att anse som en försvårande omständighet. Man kan då tänka sig ett liknande fall som detta där mannen har för avsikt att mörda den gravida kvinnan för att även barnet i magen skall dö. Men där endast kvinnan dör - och barnet i magen överlever ALTERNATIV att kvinnan överlever och barnet i magen dör.

I tingsrättsdomen sidan 71-74 står det:

Som redovisats ovan ska det beaktas om gärningen inneburit ett svårt lidande eller varit särskilt hänsynslöst. Dessa omständigheter tar sikte på brottsoffrets situation. Vid bedömningen konstaterar tingsrätten att Saga varit fysiskt underlägsen Amin, att hon befunnit sig i sin lägenhet, i en miljö där hon ska känna sig trygg, att hon dött till följd av kvävning eller strypning vilket måste inneburit ett svårt lidande för henne, att händelseförloppet varit långvarigt och måste inneburit en stark dödsångest för Saga och att fostret som Saga bar på har avlidit till följd av mordet på Saga.
Brottet har föregåtts av planering och begåtts med avsiktsuppsåt. Amin har därtill dödat en kvinna som han hade en relation med.
{..}
Vid valet av påföljd konstaterar tingsrätten att gärningens straffvärde utifrån dessa förutsättningar inte kan vara annat än motsvarande livstids fängelse.

Åklagaren har även gjort gällande att Amins motiv för gärningen var att bevara och/eller återupprätta sin egen och/eller sin familjs och släkts heder. Som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde ska särskilt beaktas om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder (29 kap. 2 § 10 punkten brottsbalken).
{..}
Som angetts ovan anser tingsrätten emellertid att gärningen redan med beaktande av andra synnerligen försvårande omständigheter motiverar ett livstidsstraff, vilket gör att hedersmotivet inte får någon avgörande betydelse för den bedömningen. Alldeles oberoende av hedersmotiv skulle tingsrätten som påföljd valt livstid. Det faktum att det också konstateras funnits hedersmotiv bakom mordet innebär dock att straffvärdet är mycket högre än generellt för de mord som ger livstids fängelse.

Så kontentan är att fostrets död bakas in i omständigheten ”särskild hänsynslöshet” och hedersmotivet har ingen avgörande betydelse för straffmätningen.
Fostret är inget rättsubjekt och anses inte som brottsoffer utan det som straffbart är våldet mot mamman som gör att fostret dör.
Även utan fostrets död och hedersmotiv tolkar jag det som att gärningen når upp till livstidsnivå.
I andra mer nyliga fall såsom morden på Jeanette i Hudiksvall, Sacha Somayyeh i Bromma och nu senast Gina i Vagnhärad har det räckt med brutalt dödande av person i nära relation i offrets hem för att nå upp till livstid. Vare sig foster eller hedersmotiv har krävts, ej heller avsiktsuppsåt.

Därför menar jag att dödandet av fostret i praktiken inte har någon juridisk betydelse.
Men givetvis är det en form av särskild hänsynslöshet som är försvårande.

Man kan såklart tänka sig ett hypotetiskt fall där en gravid kvinna dödas med likgiltighetsuppsåt genom ett snabbt, smärtfritt förlopp, t.ex. ett dödande skott, och fråga sig om påföljden då skulle blivit livstid endast av det skäl att fostret avled.

Att hedersmotivet inte har någon inverkan på det samlade straffvärdet beror ju som sagt på att gärningen redan innehöll så försvårande omständigheter så att det hade nått upp till livstids fängelse ändå. Hade dessa försvårande omständigheter inte funnits så hade givetvis hedersmotivet fått avgörande betydelse. Sedan stämmer det precis som du säger att fostrets död kan rymmas inom "särskild hänsynslöshet" där praxis och förarbetena gör gällande att det skall krävas att det tillkommer något "extra" utöver den hänsynslöshet som normalt ingår i den brottsliga gärningen.

"Man kan såklart tänka sig ett hypotetiskt fall där en gravid kvinna dödas med likgiltighetsuppsåt genom ett snabbt, smärtfritt förlopp, t.ex. ett dödande skott, och fråga sig om påföljden då skulle blivit livstid endast av det skäl att fostret avled" - Absolut en intressant frågeställning. Dock skall väl tilläggas att det med stor sannolikhet hade bedömts som avsiktsuppsåt om det gällde skjutvapen med dödande skott (även om det såklart inte måste vara det).

Gällande likgiltighetsuppsåt och livstidsstraff så skrev jag ju att livstidsdomar, trots likgiltighetsuppsåt, börjat dyka upp nu (vilket det inte hade gjort vid tiden för Wilma-mordet). Det dessa domar har gemensamt är att dom innehåller synnerligen försvårande omständigheter och där man kunnat fastslå hur händelseförloppet gått till. Där är Jeanette-domen ett bra exempel där man kunnat konstatera att våldet varit kraftigt, att händelseförloppet inte varit kortvarigt, att våldet måste ha inneburit svåra smärtor samt starkt lidande och dödsångest för Jeanette. Dessutom berörde Högsta Domstolen i sin dom att det faktum att det rört sig om just ett likgiltighetsuppsåt var en omständighet som skulle kunna tala mot att livstids fängelse skall dömas ut. Men tillade att mordet inte skett i en impulshandling eller hastigt förlopp, samt att gärningsmannen inte gjort någon ansats att tillkalla hjälp efter händelsen. Utan att det snarare varit tal om ett brutalt och omfattande (trubbigt) våld som pågått under en beaktansvärd tid. Till detta tillkommer de övriga försvårande omständigheterna i form av att gärningen riktats mot en närstående i hennes hem, samt att det varit utrett att Jeanette kontinuerligt utsatts för misshandel av gärningsmannen. Jämför man denna domen, med Wilma-domen, så kan man konstatera att man vetat mer om händelseförloppet i Jeanette-mordet.

Slutsatsen: Skaffa inte barn med kriminella somalier.

Just därför behöver Sverige ta efter USA lagstiftning när det gäller mord på gravida kvinnor, livstid för kvinnan och livstid för fostret, När det första livstidsstraffet avtjänats så påbörjas det andra livstidsstraffet, problemet för en sån lag här i Sverige beror på att det finns inte fängelseplatser för en sådan lag.

Ja om fostret är livsdugligt borde det vara två livstid eller livstid på riktigt.

Det minsta man kan begära är att mord på gravida kvinnor alltid ska dömas till livstid och inte till tidsbestämt straff. Lidandet och dödsångesten blir mycket värre för offret när hon vet att även hennes barn blir mördat.

Jag tycker det är en dålig idé att göra foster till rättssubjekt. Det går emot principen om kvinnors rätt till sina egna kroppar, och skapar ett sluttande plan mot inskränkt aborträtt. Idag kan socialstyrelsen ge tillstånd till sen abort av medicinska skäl. Ska en läkare som utför en sådan abort riskera åtal för mord om det visar sig att fostret är livsdugligt?
Ska en gravid kvinna som trillar ner från en stege och slår sig så illa så att fostret dör, dömas för vållande till annans död?

Marchioness förslag är mycket bättre ur det perspektivet. Som Haaaag skrev bedöms mord på gravida redan som särskild hänsynslöshet vilket är försvårande, precis som det står i domen mot Am*n.
Men självklart skulle den lagen kunna skärpas ytterligare.

Med detta släpper jag just den här diskussionen eftersom det blir OT.

Det är ju väldigt bra om alla ifrån Somalia läser på omkring våran syn på att vi tycker att kvinnan har rätt till sin kropp och det barn hon bär på . Eftersom A* in visste om att hon väldigt gärna ville ha pojken ,så borde han ha insett att han faktiskt dödade två stycken människor .....

Hennes rädsla och insikt i vilken fara sin son var utsatt för ; där och då ,måste ha varit fruktansvärd.

Det fetade: håller med att det är mest sannolikt. Ett exempel där det inte bedömdes så är mordet på polisen Andreas Danman som vi båda diskuterat i den tråden. Han som sköts av ”misstag” då kan kom körande i mörka kläder på en svart scooter och skytten misstog honom för (troligen) en kriminell motståndare och avfyrade en k-pist på avstånd i riktning mot polismannen.
Skotten träffade så illa att polisen avled även om skytten inte hade för avsikt att döda just Andreas eller ens en polis i allmänhet.
Så jag tänkte mig ett liknande scenario men med ett brottsoffer som är havande.

Det finns ju ett än så länge ouppklarat mord i Malmö på nyblivna läkaren Karolin Hakim som sköts ihjäl på öppen gata med sin 2-månaders bäbis i famnen, och hon var troligen inte den avsedda måltavlan.
Även om det barnet redan var fött blir det intressant hur man ser på frågan om särskild hänsynslöshet om någon (förhoppningsvis) skulle åtalad och dömas för det mordet.