Hellre möta en björn i skogen än en främmande man-debatten

Du får ha synpunkter - du kan inte ha en kvinnas perspektiv någonsin, är vad jag sagt.
Dina synpunkter och idéer är däremot helt irrelevanta.

"Får spridning" - alla kvinnor med lite hjärna och erfarenhet vet att män är potentiella faror som måste hanteras.

De flesta kvinnor gillar män mer än björnar. Det är ju bara att kolla hur många timmar kvinnor globalt spenderar med män varje år och jämföra detta med tiden de spenderar med björnar. De siffrorna är ju omöjliga att få tag på men det lär vara en astronomisk skillnad till mäns fördel. Dessa kvinnor svarade nog björn då de mest ville få igång en diskussion om det sexuella våldet som är så vanligt i samhället.

Ja, att vissa män är en fara är en verklighet som behöver hanteras. Så är det. Men din lösning verkar vara att undvika alla män, den lösningen skulle jag inte ge ett ruttet lingon i björnskogen för. Hanterar man att vissa män är farliga genom att undvika alla män så är det kvinnor som blir begränsade.

Du fortsätter läsa in efter eget behag - fast du är helt okunnig.
Det jag sagt är att jag inte vill möta främmande män på isolerade platser.
Om jag som kvinna väljer att begränsa mig på grund av det potentiella hot män är så angår det ingen annan än mig.
Det finns ingen skyldighet för oss kvinnor att interagera med män.

Ni har säkert konstaterat det redan i den här långa tråden, men visst är det troligen mycket säkrare jämförelsevis att möta en ensam man i skogen jämfört med i någorlunda isolerade platser i stadsmiljö, i joggingspåret eller liknande?

Som man skulle jag helst undvika en man i stan under vissa omständigheter, men inte ute i skogen, då min förmodan är att skumma typer inte är mycket för friluftsliv.

Frågeställningen handlar inte om värdet av statistik när du väl är i en situation där du möter en man. Det är att förvanska frågeställningen till din egen fördel.

För att fatta ett beslut om huruvida det är bättre att möta A eller B, så krävs en prospektiv analys, en riskanalys. Detta beror på att frågeställningen är ställd på ett sådant sätt att man får beakta all information innan man bestämmer sig för vad man vill möta. Eftersom detta är fallet så kommer en sannolikhetsbedömning in i bilden. Sannolikhet är kopplat till risk.

Sannolikhet är alltså ett prospektivt mått. Det är av intresse innan man vet utfallet. Inte efter man vet utfallet.

När du börjar surra och säga saker i stil med: ''Statistik hjälper inte om du möter en farlig man'', så pratar du som om du visste vad som kommer att ske - att du kommer att stöta på en farlig man, i det här fallet är utfallet givet. I frågeställningen så är det inte givet att man kommer att springa på en farlig man. Det handlar om sannolikheter.

Att börja snattra om att statistik inte är så hjälpsamt när man väl är i situationen är irrelevant. Återigen, titta på frågeställningen. Frågeställningen säger inget om att man inte får samla in information innan man fattar ett beslut. Eftersom vi då kan ta förgivet att man får samla in information innan, så kommer sannolikheter in i bilden automatiskt.

Jo det är så.

Men det kan också vara att kvinnor har blivit mer rädda för män och att de behöver se över hur de ska minska räddslan. Antalet som är drabbade är svårt att säga. De skulle kunna göra en undersökning;

Är du mer rädd för en man än en björn?

Man skulle kunna analysera dessa resultat.


Merapi och Micro skulle kunna svara på det. Förklara deras rädsla och vad de kan göra åt det.

Nu pratar du om dig själv och sedan börjar du prata om kvinnor i allmänhet. Om du väljer att begränsa dig så angår det inte någon annan än dig. Men du som kvinna får förvänta dig mothugg om du tycker att det är något kvinnor som grupp ska göra. Dessa mothugg kommer även komma från män. Särskilt om det rör en miljö som skogen vilken utgör 50% av landets yta. Att undvika män i skogen är dessutom ett dåligt råd. De fina männen kommer mest att se konfunderade ut och de eventuella farliga män som lurar i skogen kommer att följa efter.

Hur bedömer du den potentiella risken? Eller drar du alla över en kam?

Jag vet faktiskt inte. Hur man upplever ett möte är ju väldigt situations betingat när mötet väl sker. För mig är nog det bärande just att platsen är isolerad och att hjälp därmed inte är inom räckhåll skymning och mörker stärker ju helt klart otrygghetskänslan också. Där är jag lite ologisk, för är det mörkt känns stadsmiljö tryggare än skogen, kanske för att jag är uppväxt i stadsmiljö.
Det normala är ju att man inte undviker möten, utan man hanterar dem utifrån hur den man möter upplevs. I vissa fall kan man ta en omväg eller välja annan väg - men då har man ju sett och uppfattat något som inte känns bra.
Krasst är nog joggingspår och stadsmiljö platser där risken är högre för att råka på fel person, samtidigt som skogen kan vara en mycket isolerad plats OM man råkar på fel person.

Nej, till skillnad från dig som man så har jag mandat för att ha åsikter om vad som är vettigt för kvinnor.
Du är man - du vet inget om kvinnors verklighet, och det har du tydligt visat också.
Det är de farliga männen man vill undvika när man inte vill träffa främmande män i skogen. Träffar man ingen man där så träffar man inte heller en farlig man.
Alltså inga män är säkrare än män i skogen.

Alla främmande män är främmande män tills de inte är det - ja.