FAQ: Heroin (diacetylmorfin) - Vanliga frågor och svar.

Jag har rökt flera gram horse under dagen men ruset jag fått är bara någorlunda märkbart.
Jag tror inte det är dålig kvalite, en vän har noddat mycket och han köpte samma.

Jag tog nitazener för 6 dagar sen, haft abstinens och har bland annat inte sovit något överhuvudtaget på dessa hemska dygn, mått extremt dåligt.
Men nu fick jag tag på heroin, äntligen. Abstinens är ju borta men inte fan fick jag något rus

Det måste väl vara att kroppen kanske vant sig med en starkare substans? Eller har jag blivit extremt tolerant bara sådär helt plötsligt av någon konstig anledning?

Var så taggad på att få mysa på heroinet igen men nu blev man ju bara deppig och allt känns typ fortfarande piss.
Kommer ju säkert kunna få lite sömn inatt igen med detta i systemet men det var ju ruset jag ville ha..

Kan jag fixa detta problem på något sätt? Tog jag heroinet för tätt inpå? Det är ju ändå heroin vi snackar om.. inte något svagt kodein eller liknande.
Borde kännas mer tycker jag. Kommer bli deprimerad om heroinet slutat funka på mig.

Någon som haft samma problem och kan ge lite tips? Fick ni tillbaka det otroligt härliga ruset och måendet?

Jo, jag är ju tyvärr beroende och jag vet att det inte är bra eller hälsosamt. Tycker det är väldigt tråkigt bara att jag inte fick någon skön effekt.

Chansen finns väl kanske ändå att denna batch bara var riktig dålig. Det hade ju varit bättre så jag förhoppningsvis känner rus i framtiden, om jag fortsätter att missbruka. Tyvärr är motivationen till att sluta just nu ganska liten och dålig..

Kanske bara behöver ett lite längre uppehåll från nitazener? Men då behöver jag ju ligga och må dåligt med abstinens ett bra tag. Mindre kul.

Alltså det är det här beroende är och du har speederunnat till botten med nitazener. Att vara beroende på opiater är inte så hemskt tills den dagen då det är det. Jag tror laro-programmet och acceptera att du antagligen aldrig kommer må som en gud på opiater igen vore klokt. Måste du knarka då och dåkan du väl sidomissbruka nån pv eller nått annat

Är inte tanken på ett liv där du ska tända av på nitazener hälfte av tiden med sömnlöshet, diarre, smärtor ganska avskräckande? Är det inte bättre att inse att du nått på lånad tid genom att missbruka horse och att den nu har kommit ikapp dig som den gör för varenda opiatjunkie?

Är det verkligen KANSKE BARA det du verkligen behöver just nu bara? Det kan inte vara så att du totalt behöver tänka om här och förstå hur kidnappad du är mentalt och hur jävla värd du är någonting bättre, varenda jävla dag.

Ja, ett beroende är verkligen hemskt. Varit fast i skiten länge nu och jag har funderat på om laro kanske skulle kunna hjälpa mig.

Vet inte varför jag inte bara söker, sluta övertänka och tveka. Jag vill förmodligen helt enkelt inte sluta, jag är ju en missbrukare. Men fyfan vad trött jag är på att vara det.



När jag väl hamnar i en abstinens och avtändning och bara vill dö så frågar jag mig själv flera gånger hur jag kan vara så jävla dum som går tillbaka till det gång efter gång.

Egentligen är ju inte ruset värt veckor och månader i lidande efteråt men det enda man kan tänka på när man mår sådär dåligt är hur man älskar opiaterna och hur man inte vill leva livet utan dom.

Efter tillräckligt mycket lidande kommer du antingen få nog eller så kommer du dö. Det är en punkt man inte kan tvinga sig själv till således inget någon kan motivera dig till. Så är det för oss alla som tar tunga droger men är extra sant för opiater. När du tänker på det kommande året hur tror du det kommer se ut? Hur många bra dagar kommer du ha? Hur många som dom du haft nu?

I maj förra året tog jag en överdos och slutade andas. Min fina stackars pappa gjorde HLR och jag vaknade upp på IVA några dagar senare. Har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då.

Läkaren sa att det var helt sjukt att jag överlevde. Jag var i princip död ett tag. Låg inne på medicin avdelningen ett tag efteråt för att min lever höll på att kollapsa. Dom trodde jag hade hiv/aids men som tur var hade jag inte det!
Allt stabiliserade sig efter några dagar.

Jag kom hem igen till slut och redan efter en vecka hade jag köpt heroin igen. Blev till slut behandlingshem och jag kom hem efter 3 månader, i september förra året.
Började missbruka nästan direkt.. igen..

Denna sjukdom är helt sinnessjuk och så såå hemsk. Ingen ska behöva gå igenom detta helvete.

Har man inte mer än 10 år på nacken så talar väldigt lite för att man ska lyckas med behandling. Allt jag kan säga är att jag hoppas du drar i nödbromsen och söker laro. När jag sa att du hade nått botten så talade jag givetvis inte sanning.

Du har nog helt rätt.. men det känns inte som att jag fungerar som en vanlig människa utan heroin eller någon annan opiat i mig. Jag är fast

Jag vet. Jag vet EXAKT hur du känner. Har varit där, men du MÅSTE på ett eller annat sätt våga och börja tro på att du KAN och du är VÄRD att ta dig ur detta.

Du VET också att NÄR du gjort det (inte om) så kommer det långsamt men säkert gå från att leva som i ett svartvitt liv till ett liv där DU gjort något som inte gemene fotbolls-lag gått igenom på ett decennium,

Idag är jag SÅ glad att jag gick igenom elden. Jag hade ALDRIG varit den jag är idag utan helvetet i fan ett jävla decennium. Exakt dit kan du och kommer komma, det är bara du som bestämmer när.