Hellre möta en björn i skogen än en främmande man-debatten

Åtminstone två skribenter här i tråden har påstått att det räknas som ett möte att en björn känner lukten av en människa, hur absurt det än så låta.

Jag vet inte vem Peter Ström är, men jag har inget problem med att acceptera att män kan vara farliga. Jag har ett flertal gånger i tråden påpekat att män begår majoriteten av våldsbrott mot både andra män och kvinnor, så lämna gärna mig utanför den frågan.

Ang. barn: fel typ av man, ja. Genomsnittlig man kontra genomsnittlig björn: mannen, tack.




Ja, Micro är ju tyvärr inte den skarpaste kniven i lådan, om man säger så. Hon är tyvärr en socialt inkompetent, levande Dunning-Kruger manifestation. Jag får intrycket av att hon vill bara populär och smart, men frustrationen över att inte klara av att uppnå endera leder till ett grinigt beteende och tvärsäkra uttalanden om sådant hon inte förstår sig på. Vilket inte direkt hjälper hennes situation, om man säger så.

Jag vet inte vem som definierad "björnen känner människans lukt" som ett möte, men statistiken talar för att brunbjörnen är otroligt ofarlig i möten där båda ser varandra från distans.

Även när det gäller möten från nära håll finns det inget som tyder att det är speciellt farligt.

Ifall kvinnor tolkar att båda ser varandra från distans på 50-100 meter som ett möte så talar allt för att mannen är farligare.

Från 5 meters håll så är jag mer osäker på vem som är farligast. Stor chans att skenanfall sker med björnen.

Talade vi om grizzlys istället för svenska brunbjörnen skulle det vara annorlunda.

Mäns förståelse för frågan:

Du får välja mellan att möta (i ordets rätta bemärkelse) en björn eller en slumpmässigt utvald man i skogen.

Kvinnors förståelse för frågan:

Du får välja mellan att "möta" en björn som är ca 500 meter bort och som garanterat är jättesnäll, mätt, fullständigt frisk, och stabil nog för att inte göra annat än springa iväg och gömma sig, ELLER möta (på nära håll) en man som sannolikt är Peter Madsen eller Ted Bundy.

Det sjuka är att jag överdriver knappt alls.

Så, ursäkta, men jag tror nog att män förstår frågan lite bättre än vad de flesta kvinnor som uttalat sig i denna fråga gör. För att dra till med årets understatement.

Frågan är ställd till kvinnor och det är de som uppfattar den.
Men du kan ju visa var han ger en definition som stöder din tolkning.





Nej, däremot äger jag mitt perspektiv på frågan och jag har inte bara hört utan faktiskt lyssnat på kvinnors svar och motivering.
Prova det.
Och försök inte shama mig som kvinna för att jag hävdar att min förståelse för kvinnors villkor är större än din.


Ett hundmöte kan ske på 200 meters avstånd, man rekommenderar ett minsta avstånd på 100 under träning av reaktiva hundar.
Nej, det finns ingen fast definition eller sträcka när det gäller möte.
Du vet inte vad kvinnorna pratar om och du är inte intresserad utan snöar in på att du skall "överbevisa" dem i en fråga du inte ens begriper.

Du är ett skämt.

Du har väl ingen aning om utifall att det varit en felberäkning av mig eller andra kvinnor.
Det enda misstag jag gjort i den riktningen är att tro män om för gott - inte tvärtom.
Jag föreslår att du inte ens försöker kommentera sådant du inte begriper.

Jag håller med - ingen kan ju begära att en man skall förstå, så att ställa så höga krav blir ju ett hån mot dem.

Att se någon/något på 200 meters avstånd är inte ett möte. Det är inte en tolkningsfråga.




Du säger alltså att män inte förstår sig på kvinnors villkor, utan kvinnor förstår dem bättre.

Sen säger du också att vi män inte begriper oss på oss själva lika bra som kvinnor gör.

Som Maxim Bady skulle ha sagt: Are you delulu?

Det är en känslomässig fråga , där kvinnor är rädda för män och uppfattar dem som obehagliga.

Följande lösningar på detta problem kan jag nu komma på:

1, kvinnor får terapi och rädslan minskar p.g.a det.

2 Männen får terapi så att de inte orsakar rädsla hos kvinnor.

3, vi minskar andelen män i Sverige , oro har ökat med över 60% hos kvinnor sen 2014 , beroende av att vi hade en ökning av andelen män. Vi kan orsaka samma fördelning mellan män och kvinnor som 2014 i antal.

4. Media skulle kunna framställa verkligheten så kvinnor uppfattar den mindre farlig vad gäller män.
Fast det kommer nog inte hända,

Vi kan göra en kombination av detta och också utbilda kvinnor i att inte bli rädda.

Vad föredrar du för lösning ?

Jo, du kan se på ett djur i vilken sinnesstämning det är och om du har att göra med en ilsken björn eller en björn som är nyfiken eller lommar iväg för att den är rädd.
Du kan se det på älg, hjort och varg också.
Det krävs inte att man är expert på djur för det.
Dessutom vet man ju hur man skall förhålla sig till en björn - att gå fram och klappa eller krama är inte så smart.



Om det vore sant så skulle inte så många kvinnor dödas av män - vare sig i relationer eller under andra omständigheter.
Du som är begiven på klipp borde ju ha sett klippen där människor jagar bort björnen också, och du borde veta att för att reta en björn måste du på något sätt provocera - det krävs inte med män, de kan döda för sitt höga nöjes skull.

Jag tycker jämförelsen har lett till en intressant diskussion världen över som visar mäns oförmåga att vilja förstå vad kvinnor pratar om. Att i kvinnors verklighet måste man se män i stort som hot för att skydda sig själva.


Jag tycker du skall fundera på en trådstart - för dina frågeställningar och tankar var mycket bra, och om tråden inte fastnar i den vanliga pajkastningen så kan den bli riktigt bra.

Man kan inte behandla psykopater med terapi, så redan får du 1-2% av män som är obotliga. Det finns ingen lösning, det finns bara "damage control" och det bästa vi känner till är väl familjer som håller, närvarande fäder, bra rättssystem som fångar brottslingar och håller de fängslade länge, möjligen kemisk kastrering för pedofiler/våldtäktsmän.

Viktigast av allt är att inte importera män från mer barbariska kulturer (araber/afrikaner framförallt).

För att ta björnmetaforen så är svenske mannen närmast farlig som en brunbjörn, medan araben/afrikanen är närmast farlig som en isbjörn. Ta inte in isbjörnar i svenska skogen så blir det så bra som det möjligen kan bli för svenska kvinnor att vistas i våra skogar.

Den här frågan har i princip tillintetgjort 50+ år av feminism. Under hela min livstid har man tvångsmatats med budskap om att kvinnor kan, girl power, krossa patriarkatet, kvinnor är starka etc men nu helt plötsligt erkänner majoriteten kvinnor, inte minst feminister att de är totalt oförmögna att hantera minsta möte med en slumpmässigt utvald man i skogen. Så fullständigt livrädda och handlingsförlamade att de gör i byxan bara av blotta tanken på en sådan situation.

Var allt detta girl power-snack bara bullshit? Var det bara en massa feel good-flum med noll anknytning till verkligheten?

Det verkar inte bättre tyvärr. Jag ser kvinnors svar på denna fråga som ett stort nederlag för kvinnor och för feminismen. Jag menar, hur kan någon ta framtida girl power och the future is female-prat på allvar efter det här debaclet?

Det visade sig också att vi som aldrig tagit feminismen på allvar fick rätt. Jag utgår från att allt detta får fler att vakna upp.

Nej, faktum är att man behöver inte närkontakt med en främmande man när man är ensam i skogen för att tycka det är otäckt.
Det är där ni tänker fel - och det gör ni eftersom ni inte förstår att kvinnor varje dag lever med hotet från män - trots att de allra flesta inte skulle göra något. Vi vet aldrig vem, var, hur eller varför.