Citat:
Ursprungligen postat av
hetofestlig
Om jag säger att världens första 160-åring föds idag, får du inte smått panik när din beräknade pension beräknas vara slut när du har 40 år kvar att leva?
Nej, jag tror inte att jag kommer uppnå en hög ålder. Denna gissning är inte baserat på nihilism eller fatalism utan att jag levt ett hårt liv där jag sabbat min kropp med väldigt mycket stress och krökande.
Kom och tänka på ett minne som är nästan exakt fem år gammalt nu. Jag kan sätta en tidsstämpel på lunchen för jag minns att en av oss pratade om den sista säsongen av GoT som precis skulle sändas, så detta var i april 2019. Vi åt lunch tillsammans, jag, två som var väldigt nära och kära + en av deras respektive som jag inte kände så bra.
Inom ett spann av tre år så är alla döda. Jag är den enda som är kvar från vår utelunch i vårsolen, vilket är helt surrealistiskt att tänka på då alla var till synes friska då, och samtliga var relativt unga. Det är sånt där som etsar sig fast i hjärnhinnan. Det var en helt vanlig dag i mitt liv som nu paketerats om i min hjärna eftersom det är ett praktexempel på att det inte går att "boka" in framtiden som alla maniska storsparare gör. När jag ser folk göra 20-30 årsplaner framöver så bara skakar jag på huvudet för jag vet att chansen är minimal att deras förträffliga ritningar faller väl ut.