Hur duckar alla storsparare sin dödsångest?

Eftersom att pensionen är ett pyramidspel som bygger på att demografin måste se ut på ett visst sätt för att fungera samtidigt som staten överhuvudtaget känner för och kan betala ut pensionen (den är inte given) tycker jag att det är bättre om man får denna summa utbetald varje lön istället så det är givet att man får pengarna. Sen kan man förvalta dem hur man vill. Om man vill spara dem eller investera dem kan man göra det, och om vill vara spontan och bränna pengarna kan man göra det.

Nu visar du återigen din kunskapsbrist genom att hävda att det är tur om man inte dör i förtid genom att plocka enskilda fall som passar din agenda när man egentligen måste generalisera och titta på genomsnitt. Enskilt utvalda fall som valts för att passa är så lågt så jag tror jag får feber.

Att dina nära och kära har dött som flugor och vida överskridit dessa 15% gissar jag förklaras genom annat än ren otur. Du vet säkert själv om du och ”din lilla sfär” tillhör någon eller några riskkategorier (alkoholist, knarkare, rökare, kriminell, tjockis, extremsportare, farligt yrke osv).

Men du missförstår ju igen. Man måste inte snåla bara för att man sparar. Man kan leva bra och samtidigt spara. Alla går inte på bidrag som du och dina bekanta. Sen kanske vissa tycker det är roligt att göra som Anna. Varför skulle man inte tycka det är roligt att spara och investera? Tror du Warren Buffet har haft tråkigt och gått miste om saker när han har sparat och investerat? Hur mycket mer behöver han spara ihop innan han har råd att leva och ha kul då menar du?

Varför skulle man ha dödsångest av att spara? Dödsångest borde snarare kunna härledas till någon form av psykisk ohälsa. Sedan vad folk fyller sina liv med är högst personligt, när jag var ung levde jag för dagen. Idag gör jag inte det utan har väldigt ordnad ekonomi. För att svarar på TS så handlar det för min egen del att jag redan accepterat att jag kommer dö, det är verkligheten för mig och samtliga livsformer på planeten. Förhoppningsvis efter ett långt och friskt liv men det kan man aldrig veta. Motion och hälsosamma val ökar dock chansen för detta så jag kör på det. Men rädd för döden? Nej det är jag inte, jag är snarare tacksam för att jag fick chansen att leva. Chansen att födas är så oerhört liten och tänk på alla som ej fick den.

För att citera Richard Dawkins: "Vi kommer att dö, och det gör oss till de lyckliga. De flesta människor kommer aldrig att dö eftersom de aldrig kommer att födas. De potentiella människor som kunde ha varit här istället för mig men som faktiskt aldrig kommer att se dagens ljus överstiger sandkornen i Sahara. Självklart inkluderar dessa ofödda spöken större poeter än Keats och vetenskapsmän större än Newton. Vi vet detta eftersom mängden möjliga människor som tillåts av vårt DNA så enormt överstiger mängden faktiska människor. Trots dessa förbluffande odds är det du och jag, i vår vanlighet, som är här. Vi privilegierade få, som vann livets lotteri mot alla odds, hur vågar vi klaga på vår oundvikliga återgång till det tidigare tillstånd från vilket den stora majoriteten aldrig har rört sig?"

Det skulle garanterat sluta med att vissa skulle "förvalta" dem på ett sätt så det inte finns några pengar kvar på pensionsdagen. Därmed får det allmänna betala två gånger.

Det var ju nått av baltländerna som betalade ut folks innestående pensionspengar, så fick de själv hantera dem. Väldigt många sprang direkt och köpte möbler, ny tv, bil osv....

Så jag tror inte heller på den idéen.

Problemet blir också att då får man en summa som kommer att beräknas på medellivslängd, typ 83. Hur ska man ta ut dem för att garantera att pengarna räcker om man bli 95?

Surt att äta brödskalkar och sen dö vid 72 med 80% av kapitalet kvar.

Nä, vårt nuvarande system är ganska bra faktiskt, men man bör pensionsspara lit själv också, för att ha lite mer marginaler, och det behöver inte vara en speciellt stor del av ens inkomst om man börjar direkt när man är ung.

Resturangmat av högsta klass är ofta bra mat. Mycket grönt osv.

Nej, det är snarare du som inte ser problemet här.
Det du sparar kan du inte konsumera så i någon mån snålar du för varje krona du inte konsumerar. Åtminstone är det så för 99% av den arbetsföra befolkningen som inte har mer än en miljon i årslön.
Jag vänder istället på frågan. Varför skulle man tycka att det vore kul att spara? Vad exakt är roligare med att konsumera imorgon istället för idag? Sparar du i aktier/fonder tar du dessutom en risk. De som låg investerade i Ericssonaktier efter millenieskiftet, eller i SAS eller nu senast i "folkaktien" SBB hade nog haft roligare om de köpt något fint för slantarna. Det är garanterat många som valt att avsluta sina liv efter de satsat på fel hästar.

Warren Buffet är ju stenrik och jag tror absolut att han försakat saker och upplevelser under sina tidiga år. Frågan är väl snarare om han kommer gilla att vara rikast på kyrkogården.

Warren Buffet och liknande figurer fungerar väl dessutom som så att inget är tillräckligt för dem. Målet är alltid att skaffa sig mer. Det är en livsstil för dem.
Sen kommer förstås de sparare vi pratar om i denna tråd aldrig att bli särskilt rika. Det är en matematisk omöjlighet eftersom de helt enkelt tjänar för lite pengar, vilket begränsar möjligheterna till att spara/investera. Efter ett kort tag brukar de flesta inse det. Vad blir då lösningen på det? Jo, genom att snåla. Genom att inte äta lunch med kollegorna, utan att istället tömma företagets fruktkorg och knapra knäckebröd kan de säkert spara ytterligare 2-3 tkr per månad, vilket skänker dem en obeskrivlig lycka. Det är den nivån vi pratar om här.

Angående bidrag. För en barnfamilj med 3-4 ungar är det många gånger inte särskilt stor skillnad mellan att arbeta och leva på bidrag. Speciellt inte nu när försörjningsstöden räknats upp med inflationen medan löntagarna får nöja sig med fjuttiga 3-4%.

Personligen är jag inte så säker på att jag skulle bli så enormt mycket lyckligare om jag ägde fler miljoner än de jag redan har, men kanske skulle jag bli det. Jag skulle ju kunna köpa fler ännu roligare leksaker. Det är förstås kul, i alla fall under ett tag.

Det var ju någon vd (ABB?) som var en renlevnadsmänniska, åt bara restaurangmat, han dog av fettlever.

Inte om man gett dem en ekonomisk uppfostran som jag skrev.

Du tänker kanske på Jan Stenbeck? Han åt och drack ihjäl sig ja. Allt går om man verkligen lägger manken till.

Jag är själv foodie, äter ute 3 till 5 gånger i veckan ej lunch inräknat. Kör 2 till 3 joggingspass i veckan plus gym. Inget problem med fysiken trots att jag är snart 45.

Nej det var inte Jan Stenbeck.

Problemet blir på insidan.

Jag tror ts behöver jobba på sin dödsångest, sådant ska man inte behöva gå runt och oroa sig för blir stress av sådant.