Citat:
Ursprungligen postat av
BillyBrutal
Only a whole a lot of nothing is left... Jag har levt ett liv som nog saknar motstycke på många sätt. Nu sitter jag och funderar på om det stämmer att bara mycket tomrum kvarstår men känslan är den. Jag kan inget särskilt men anser mig veta allt jag behöver veta, och jag vet antagligen det också...
Det går inte att tvinga sig själv till att tycka att Stockholms vattenfestival, självantända i politiska diskussioner, tyckande, att bli en fluga efter kvinnor eller att spela fotboll är intressant eller kul.
Vad gör man när känslan är att allt är gjort och när man vet allt man behöver förstå? Är livet slut då?
Om du på allvar tror att Kafkas Processen handlar om att ”bli en fluga” så har du mycket kvar att lära.
På samma sätt som dopamin och noradrenalin fick vara viktiga ingredienser i ditt tidigare liv så kan lugn och medveten närvaro och en sorts lågintensiv lycka bli det nu.
Inga krav, inga halter av droger, ingen jakt på nya sexupplevelser eller erövringar.
Du kan själv hitta det som ger ditt liv djup och mening på ett nytt sätt. Sådant du inte gjort och som inte har några krav eller skapar ens en droppe stress. Bli vän med ett vilt djur, exempelvis.
Sen borde du förstås tänka över om att skriva. Skriva om dina upplevelser och ditt liv. Ärligt och öppet. Det är så många som tror att ett liv behöver se ut som det gör på Instagram och TV4.