Meningen med livet - samlingstråd

Förutom våra instinkter och drifter som gör att vi går framåt i livet, så får alla skapa sin egen mening. Jag tror inte på en enda stor "mening med livet". Jag tror att man under livets gång har flera olika meningar som ändrar karaktär utifrån vad som just då är viktigt för ens liv. Från att i början av livet ha en något egoistiskt betonad mening som senare i livet kommer ersättas av en mer humanistisk och ge-till-andra karaktär.

Om nu ingenting vi gör har något bestående värde, vad är det då som driver oss människor att leva vidare? Vad är det som driver oss till produktivitet och vilja att handla om vi inte har en fast grund att utgå ifrån? Är det rena instinkter som driver oss framåt, eller har vi på ett medvetet plan några rationella grunder för att fortsätta leva?[/quote]


Livet är faktiskt bara trist och meningslöst om man inte ställer sig samma fråga du och gör sitt yttersta för att få svar på det.

Du frågar var resan börjar och jag har fått det förklarad för mig att det börjar där du lämnar ditt gamla jag bakom dig för att uppnå frihet från sig själv (utan att dö) genom att inse att du är inte dina tankar!!

Få tyst på dina tankar och känn din fråga istället ... märker du någon skillnad`?

där börjar det ...

dränker mina sorger i sprit!

Något som jag verkligen håller med om. Väldigt simpelt, men väldigt sant. Men det förgyller snarare än ger mening.

Att finna mening å andra sidan kan vara svårt. Någon som du älskar så mycket att du slutar ifrågasätta allt det andra är nog lösningen för många. Vissa är bara glada som det är och förgyller livet därifrån. Och sen finns det nog de människor som aldrig kan finna en mening.

Men det är väldigt viktigt att förstå att en mening med livet inte kan ses objektivt på något sätt. Det är helt i hållet subjektivt, därför kan man inte säga att det definitivt inte finns en mening med livet. Samma som att man inte kan säga vad den ultimata meningen med livet är.

Ingen av dessa två ändar existerar i fallet livet, bara i alla de andra fallen som finns i livet.

Hoppas att jag inte lät allt för mycket som ett mongo som har gått på pilgrimsfärd och insett varför livet är så skitbra, för jag har ofta problem med att så mycket känns meningslöst.

Jag tror att anledningen till att vi orkar leva vidare och att vi fortsätter är driften att få skapa, kanske vissa vill skapa små människor som vi kallar barn. Vissa kanske vill skapa nya sociala föbindelser med människor, musik, film osv. Sedan skapar vi belöningar för oss själva som hjälper oss att orka. till exempel om du har jobbat hela ditt liv framför en flera tons maskin där du bara trycker på två olika knappar hela tiden, då skapar du dig en rast med kaffe och kaka.

Bara spekulationer.

Meep. Killen jag citerade är med största sannolikhet död nu. Offade sig själv (se posthistorik).

En anledning till att man lever kvar och utbildar sig, jobbar och allt annat kan vara på grund av samhällets tryck på individen. Individen ser det som ett måste att leva. Man börjar ju redan som barn drömma om yrken man skulle vilja jobba med när man blir vuxen. Jag tror att om man däremot inte hade någon press alls, inget strukturerat samhälle skulle man inte göra något förutom det man verkligen vill. Vakna, äta, måla en tavla eller spela gitarr, äta och gå och sova. Vissa skulle säkert överväga självmord medan andra skulle bara ta det lugnt dagarna igenom.

EDIT: Jag håller med om att allt egentligen är meningslöst för att vid närmare eftertanke är allt... helt enkelt... meningslöst. Men vi skapar våra egna meningar och ingen mening är fel.

Intressant att många i denna tråd extrapolerar "livet är meningslöst" till "allt är meningslöst". Detta kan jag långt ifrån hålla med om. Min mening är att livet i och för sig är meningslöst, men vad det fylls av kan vara hur meningsfullt som helst; meningsfullt för individen, för familjen, för samhället, för Gaia och så vidare. Det meningslösa är livets form, och inte dess innehåll. Litegrann som att man medelst språk kan uttrycka innehållsmässig mening med hjälp av meningslösa symboler.

Sen att det kanske inte finns någon objektiv mening med något, spelar ingen roll. Mening är i sin natur något subjektivt.

Eller så har han bara reggat om sig.

Men allting har ju en mening tills man dör. Säg t.ex. att jag kommer med en vetenskaplig upptäckt som gynnar mänskligheten. Denna kommer ju gynna mänskligheten, ända tills mänskligheten går under. Den kommer ju självfallet bara att gynna mig tills jag dör, men den kommer för alltid att gynna andra (tills jorden exploderar och alla dör eller va fan som helst).

Livet handlar helt enkelt att göra tillvaron så bra som möjligt, annars är man ju bara dum. Det är bättre att ha kul, än att gå runt och deppa? Gör det du mår bäst av att göra. Man behöver inte finna en mening med livet, eftersom att meningen med livet är att dö! Man har ju redan skapat en mening, sen är det upp till dig själv huruvida din resa genom meningen är vacker eller förpestad.

ber om förlåtelse om detta redan tagits upp i tråden, orkade inte läsa alla sidor.

Det enda som får mig att leva är att jag är rädd för att dö.

Att finna en mening med livet känns för mej rätt meningslöst.

Lev på, bara.