Vilken bok läser du just nu?

Sista sidan av De ska ju ändå dö - tio år i svensk underrättelsetjänst av förre agenten Gunnar Ekberg.
Rapporter från insidan av vänsterorganisationer på 70-talet, de palestinska organisationerna i Sverige och politiskt sprängstoff i Mellanöstern - alla går de i en strid ström från Ekberg till Firman, som det hemliga svenska kontraspionaget kallades internt. Boken berör hans agentliv åren 1964-74.

Nagelbitande och tidvis humoristisk, i sina sakliga och detaljerade skildringar av allt och alla (ett exempel: Ekberg stående med nerdragna byxor i ett trapphus på öfvre Östermalm. Framför honom knäar en spionkollega för att justera avlyssningsutrustningen Ekberg har tejpat i ljumsken. Stor indignation hos den äldre dam som råkar bevittna spektaklet. Vid ett annat tillfälle, i en väntsal, hjälper en liten flicka honom att gömma en filmrulle i hennes dockvagn när han blir jagad av Andra Sidan.)

Förf gör ingen hemlighet av SÄPOS nära samarbete med Israel, och övriga västmakter. Samtidigt får man en mer nyanserad bild av arabstaternas inbördes konflikter, vänsterorganisationernas agerande och olika befrielsefronter, än vad som har getts i media.

Jan Guillou och hans agerande ägnas en hel del utrymme.

De påfrestningar som E:s lojala, dåvarande, hustru uthärdade beskrivs, men förbigås utan kommentarer. Möjligen pga att nuvarande hustrun varit ”till stor hjälp vid arbetet med boken”.

Människan Sven Ekberg framstår mot slutet av boken som en paranoid - inte utan grund - äventyrare.
Han fick gå under jorden en lång period efter sin tid som dubbelagent.
Läsvärd.

"Ur Drakens Gap" Mark. S. Geston
Delta Science Fiction.
ISBN 91 7228 074-3
Jag har läst den förr. En apokalyptisk dystopi i en sönderfallande värld (och verklighet) där mänskligheten blivit snuvade på en efterlängtad, slutglitig undergång många gånger.
Den helt nattsvarta miljön och huvudpersonens, ibland bokstavligen, galna blandning av tvivel och optimism fascinerar mig.
Den förlitar sig mycket på "Tell, don't show" vilket är lite tvärtemot hur man "förväntas" beskriva saker i modernare litteratur, vilket ger den en udda ton som jag uppskattar.

Börjat läsa om Game of Thrones för tredje gången och ska bli spännande att se med vilka ögon man läser den här gången. Toppfavorit, bara inte Mr Martin trillar av pinnen nu innan han har skrivit ned det riktiga slutet på historien.

Köpte Jernbaneeposet till läsplattan. Strax över hundralappen för sju böcker.

Första boken Min tjänare hör har jag läst för länge sedan men jag var nog inte riktigt redo då. Jag tror det är en bok som kräver eftertankte och inget man bara plöjer igenom. Lidman skildrar norra Sveriges fattiga landsbygd i sekelskiftet 1800 och 1900 på ett nästan predikande sätt samtidigt som det känns genuint och nära.

Det går att förstå varför karlar utan häst grämer sig för att stiga upp dagen efter årets första humla har visat sig och hur hästttjukor klangar när hästkarlar ska till utängsslåtter för att slå foder åt djuren den morgonen.

Jag tycker hennes språk i Hjortronlandet är mycket svårare att hänga med i. Även där kanske jag inte var redo. Det blir att köpa den på läsplatta vid ett senare tillfälle.

Underbart att det fortfarande finns nya läsare som är nyfikna på Sara Lidman.
Jag försökte kontakta henne en gång. och fick en rejäl käftsmäll för att jag sysslade med borgerlig litteraturvetenskap. Men jag älskar henne ändå

Sara är fortfarande rätt stor i hennes hembygd, tillika min hembygd. Saras kulturhus är det mest slående exemplet.

Jag har dock svårt att se att dagens ungdomar ha tid och eftertanke att sätta sig in i hennes underifrånperspektiv. Mina mor- och farföräldrar var för övrigt samtida som henne och det blir nästan en personlig resa att förstå deras uppväxt genom Sara. Många från den generation var/är fåordiga och gör ingen stor sak av uppväxten. Sara sätter uppväxten rakt i händelsernas centrum.

Ca 1860 fram till 1920-30 är en fascinerande tid. Jag tror Timmerdalen av Martin Koch blir nästa bok under denna epok. Jag har annars börjat sätta mig i arbetarrörelsen och demokratins framväxt. Jag tror inte Sara hade gett mig en käftsmäll

The Might That Was Assyria, av H. W. F. Saggs, bra skit. Läste nyligen klart Assyria: The Rise and Fall of the World's First Empire, av Eckart Frahm, mycket bra bortsett från att han började moralisera på slutet när han gav en totalt skitnödig, politiskt korrekt armchair psychologist bedömning kring Ashurbanipal's grymhet osv, plus att Frahm är genetikilliterat som alla andra assyriologer och därmed helt oinsatt i faktumet att vi moderna assyrier faktiskt härstammar från antikens assyrier, och han var mer oroad över att ISIS förstörde assyriska kulturskatter än att muslimerna har folkmördat oss i 1400 år, men annars bortsett från det så författade Frahm en helt klart läsvärd bok. Men The Might That Was Assyria känns definitivt mer som en korrekt sammanfattning (Saggs stödjer assyrisk kontinuitet) och en modern klassiker, har bara hunnit ögna igenom en ca 15 sidor än så länge (det underlättar inte att Saggs' böcker inte finns som eböcker; palla läsa fysiska böcker nuförtiden, totalt efterblivet!), men riktigt bra skit måste jag säga. Framförallt då Saggs inte är politiskt korrekt, och moraliserar inte med vänsterblivenheter kring assyrisk grymhet osv. Ja, assyrierna var grymma, än sen? Kolla vilka de krigade mot liksom, alla assyriernas fiender blev ju muslimer så småningom, så redan då var det en kamp mellan godhet och ondska, och precis som Vlad Tepes Dracula har smutskastats genom åren som en ondskans man, så var han och brutal och grym ja, men i själva verket så krigade Dracula för den goda sakens skull. Ashurbanipal precis som Dracula, var en folkhjälte liksom, vad är problemet? Men en sak har Frahm rätt om, och det är att de assyriska kungarna åtminstone var ärliga kring deras krigsbrott osv, inte som dagens politiker som bara ljuger och ljuger och ljuger, och kommer aldrig att sluta snacka skit.

Jag införskaffade också The Greatness That Was Babylon i samma veva, också författad av Saggs. Oklart om jag kommer läsa den dock, eftersom jag hatar de där jävla babylonierna, lol (rasförrädare ), men antagligen kommer jag att läsa den när jag orkar, dock lågprioriterat (V Rising är en högre prioritering!). Sennacherib hade den rätta mentaliteten när han jämnade Babylon med marken. Och Esarhaddon borde låtit Babylon förbli ett minne blott, men istället fick han för sig den dåliga smaken att återställa Babylon, och det var ju knappast en bra idé för Assyrien...

Edit:

Skrattade hårt när jag läste att assyrierna ägnade sig åt "godnapping"

Martin Koch är oförtjänt bortglömd. Guds vackra värld från 1916 är påfallande modern, och intressant ur många aspekter. Speciellt för kriminologer och likasinnade. Ska läsa om den vid tillfälle.

Jag plöjde igenom Vid svältgränsen av Maria Sandel för att friska upp minnet. Väldigt intressant med ett kvinnlig perspektiv från förra sekelskiftet, fabriksarbete, fattigdom och de moraliska undertonerna kring giftermål, havandeskap och synen på män.

Kollade nyss upp henne på Wikipedia och ser att hon och Koch inte bara är samtida utan att Koch också har varit positivt till hennes författarskap och troligtvis har de båda inspirerat varandra. Imorgon cyklar jag till biblioteket och sätter mig ner med Koch

Just nu och de senaste veckorna har jag läst Alfabetet för blivande bilmekaniker av Emma Thalén varje kväll för min biltokige son. Han älskar den och kan nu känna igen och namnge många av bildelarna trots att han bara är fyra år gammal. Boken kanske inte är något som en vuxen läser frivilligt, men passar perfekt för bilintresserade barn! (Om någon har tips på liknande barnböcker får ni gärna hojta.)

Främlingen av Camus

"Började för någon dag sedan och kom till avsnitt 7. Märkligt hur lätt det var att komma in i den. Händer inte så mycket. Huvudrollen Meursault lever en likgiltig tillvaro, bortkopplad från verkligheten. Iakttar livet utanför sin kropp. Livet händer, händelser äger rum. Livet är i stort sett meningslöst"

Jag fortsätter idag. Inte den mest spännande boken. Har klassiker jag försöker plocka ner från min lista. Blev förvånad över hur lätt det flödar på när jag läser boken

Sinclair lewis - main street

Intryck - Väldigt högt

Kommit cirka halv-vägs. Kanske en av de mest underskattade författaren någonsin idag? Han har full kontroll över sitt hantverk. Jag gillar den skarpt även om de flesta nog skułle kategorisera den som ett sömnpiller.

1. Känns en smula som att han ser ner lite på sina karaktärer och det mundana vardagslivet i detalj.

2.Ligger något olycksbådande under ytan, ungefär som en Hitchcock film där mördaren, offret och alla ord och spår har editerats bort i sista sekund.