FAQ: LARO - Substitutionsbehandling, vanliga frågor och svar.

Av det jag läst från dig så är du inte klar med drogandet verkar det som. Du kanske har nån/några diagnoser...låter mkt som depression. Det du sitter och romatisetar om är du inte ensam om. Alla skulle vilja kunna vakna upp och kunna hantera det bruna guldet. Men verkligheten ser annorlunda ut lixom..så är det bara. LARO är ett sätt att ta sig ut, när man tagit det så långt det bara går. Det låter mer som du använt opiater i perioder alltså missbrukat..inte helt beroende. När man levt i beroendet väldigt länge inte känner av drogerna och jagat o tänt av hela tiden..då är LARO ofta en befrielse. För mig har sub fungerat utmärkt trots att jag hatade sub tex. När jag inte var beroende av opi och hade gått på starkare grejer och sedan provade sub. Du är kvar i det romatiska tänket det är problemet. Om du inte riktigt tänt av varför hoppar du på LARO tåget? Vad var syftet med att gå in i ett stenhårt program? Trodde du suben skulle ta bort allt begär?

Varför sköter du dig bara inte?

Det är svårt. Förutom Sub så har jag ett komplicerat blandmissbruk

Det är enkelt; då ska du börja jobba med att förstå varför!

Vilka funktioner har ruset för dig?

Sedan sätter du igång att stärka de funktionerna.

Men det är säkert "för jobbigt" eller något.

Många tror dessvärre att medicinen ska ordna
Sociala aspekter
Psykologiska problem.

Har man ett pissliv och mår dåligt på grund av det så är inte det något som buprenorfin ordnar. Det måste man jobba till själv för att bygga upp. Och så identifierar man sig som ett offer; och det saboterar för att man själv ska bygga upp sig själv.

Buprenorfin är inte magiskt som vissa naiva tror.

Jag säger inte detta för att vara vanskelig.
Du har en stark identitet som ett offer.
Det är väldigt vanligt att människor saknar mening, och det vanligaste är att man själv får arbeta sig till ett okej liv med meningsfullt innehåll.

I ditt fall så kanske du är skadad av uppväxten. Du satt vid datorn absolut hela tiden och dina föräldrar tillät det.

Och som en vuxen man så identifierar du dig som ett offer, det är synd om dig liksom.

Det är inte synd om dig, inte mer än någon annan. Du är inget offer, precis som de allra flesta.

Du har alla möjligheter att bygga upp dig själv, men du väljer att tycka synd om dig själv.

Ändrar du inte på det så blir livet inget annat innan du dör alltför ung i självmord eller överdos.

Av det jag läst från dig så är du inte klar med drogandet verkar det som. Du kanske har nån/några diagnoser...låter mkt som depression. Det du sitter och romatisetar om är du inte ensam om. Alla skulle vilja kunna vakna upp och kunna hantera det bruna guldet. Men verkligheten ser annorlunda ut lixom..så är det bara. LARO är ett sätt att ta sig ut, när man tagit det så långt det bara går. Det låter mer som du använt opiater i perioder alltså missbrukat..inte helt beroende. När man levt i beroendet väldigt länge inte känner av drogerna och jagat o tänt av hela tiden..då är LARO ofta en befrielse. För mig har sub fungerat utmärkt trots att jag hatade sub tex. När jag inte var beroende av opi och hade gått på starkare grejer och sedan provade sub. Du är kvar i det romatiska tänket det är problemet. Om du inte riktigt tänt av varför hoppar du på LARO tåget? Vad var syftet med att gå in i ett stenhårt program? Trodde du suben skulle ta bort allt begär?

Bupen tar bort suget. Det jag trodde var att den skulle inge psykiskt välmående i någon mån åtminstone. Att veta om att länder inte långt bort ger heroin till missbrukare i form av tre injektioner. Det är inte ett dugg konstigt att ha preferenser.

Den ENDA anledning jag gick med i LARO är enkel. Pengar. Om jag hade haft pengar hade jag aldrig hoppat på men det blev problematiskt. När jag säger periodare är det oftare än vad du tror, men mer sällan än en hardcore. Jag brukade 3-5 gånger i veckan, i vissa perioder 3, i mer hektiska 5.

Tycker inte synd om mig själv ett skit. Tycker synd om mina föräldrar att de har ett sådant barn. Det skulle t.ex varit en befrielse att få cancer, det har jag känt över 10 år. Där finns ingen plats i den här världen för mig. Jag föraktar den och människor som inte förstår detta falska spektakel. Den enda källa till glädje är ifrån tunga opiater.

"Människor som inte förstår detta falska spektakel" 😂

ALLA FÖRSTÅR att det är helt fuckat, men man gör sitt bästa för sig själv och de man tycker om.

Men du är alltså en martyr som ser detta och inte går med på det, ett offer 😂

Jag hoppas att du lyfter dig ur den larviga offerrollen. Var en man liksom.

Ska du låta curlingföräldrarna förstöra hela ditt liv?

Jo men det med Heroin / palladon injektioner är till för folk som typ vart hemlösa hårsare i 30 år. Inte för någon person som brukar 3 ggr i veckan. Dessa program är till för folk som är B E R O E N D E !!! Inte för folk som fortfarande missbrukar. Så du hoppade på för pengar? Vadå pengar du hade en 8:a sub det är 200 spänn räcker ingenstans. Jag fattar inte hur du ens lyckats manipulera in dig...det är för mig en gåta. Jag tycker du kan flytta till någon av dessa länder. Att ge heroin 3 ggr dagligen till en person som fortfarande har kontroll och inte utvecklat ett riktigt beroende är idiotiskt. Du skulle bli beroende på riktigt och då skulle du kanske fatta vad vi menar med det vi skriver. Får jag fråga om du har nån form av Autism? Får lite dem vibbarna.

Tycker det suger kuk. Har ingen glädje kvar. Började med droger sent i livet, (22 års ålder,) är i dag 29 och har gått på det tyngsta, provat allt förutom nålen. Kom att förstå att opiater är min enda källa till glädje då jag inte tycker om livet helt enkelt. En tid med laro inser jag att det inte är hållbart. Äter bara 8 mg per dag men har sådan extrem trötthet som biverkning. Vill fan sluta, ärligt talat. Har fått jobb och så vilket är positivt men har inget liv alls utöver det nästan. Har inte lust att hänga med någon vän liksom. Vill hellre vara periodare med någon opiat då jag kan få ro i själen iaf.

Livet är inte för alla. Kemisk glädje är ett faktum för somliga av oss. Det är inte så att livet var as bra och att drogerna förstörde det. Nej nej, tyckt livet varit helt värdelöst då jag saknar passion och intresse. Allt jag såg fram emot var helgen så jag kunde ha min ritual med bärbar dator, headset, tända ljus, god dricka, mat och såklart heroin, fentanyl, oxy eller metadon. Då kunde jag andas ut och bara nodda och må bra, ladda mina energier.

I vissa länder får de heroin på recept och får tre injektioner om dagen. Vilken jävla dröm. Alltid haft som fix idé att vinna på lotto så jag kunde ha ett enormt skafferi fullt av alla möjliga opioder, (är renodlad opiatare.) Fy fan vad jag skulle varit lycklig. Vakna på morgonen, sträcka mig som en katt, skjuta i mig högkvalitativt heroin och bli sprutnarkoman då jag hade vetat att jag alltid skulle kunna upprätthålla det, sedan slå på nyhetsmorgon och bara nodda till lunch, dra ut och käka en god middag, kanske hitta på något men annars bara bärbar dator, god mat, en säng, dator och headsett, youtube, tröttnar aldrig på youtube och inte gjort på alla dessa år, i synnerhet inte med opiater. Jag kräver inte mycket, men jag vet såhär mycket är sant om mig själv.