Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Gick igenom alla förhör med Björkman, inklusive ovannämnda referat av Löhr. Närmare utsaga inpå mordet är svårt att finna i alla fall. Vore synnerligen intressant att få ta del av samtliga Löhrs anteckningar från mordplatsen, samt hennes kollegas, som också förhörde vittnen i nära anslutning till mordet.

Beträffande Björkman och dennes berusningsgrad kan det konstateras att epitetet "riksfyllot" helt klart är missvisande. De som avfärdar hans uppgifter med påståenden att han var aspackad och dylikt har helt enkelt fel.

Löhr märker förvisso att han intagit alkohol, men noterar också att han samtidigt är märkbart skärrad. Förutom att han spegelvänder förloppet lämnar han både sina observationer samt kontaktuppgifter på ett redigt sätt.

Väl hemma återger han sin upplevelse för sin fru och hörs senare in på natten av polisen i hemmet. Frun bekräftar att det han uppgivit i polisförhöret i stort överensstämmer med vad han berättade för henne.

Det rör sig därmed uppenbarligen inte om en person som är kraftigt berusad. En sådan hade troligtvis slocknat vid hemkomsten och vaknat upp med endast fragmentariska minnesbilder av vad som inträffat.

Att han däremot blev påtagligt skärrad styrks av hypnosförhören då de tidvis upplevs som plågsamma för honom.

Angående ljudbilden av skotten lämnar han likartade uppgifter som Lisbet Palme, d.v.s. svaga smällar/puffar. De två närmaste personerna vid skottlossningen hör låga ljud, emedan den som arbetar i skyltfönstret i hemslöjdsaffären en bra bit därifrån upplever kraftiga smällar. Personalen på Skandia hör ingenting alls! Engström hinner höra en smäll, vilket styrker atr han helt enkelt kom för sent ut för att vara mördaren.

Ofta sägs Tensonmannen inte kunna vara AB bla pga benämningen Tensonjacka. Men faktum är att Tenson även gjorde liknande den typ av jacka AB hade. Lapplander introducerad 1979.

https://tenson.com/sv-se/this-is-tenson/historia

Det du säger här om ljudbilden äger nog sin riktighet, och reser frågor om hur ammunitionen ifråga kan ha givit upphov till så pass dämpade smällar. Om ammunitionen är fabriksladdad och utskjuts ur en magnumrevolver med lång pipa så går projektilen ut med överljudshastighet. Det är ljudbangen från överljudsprojektilen som gör att magnumrevolvrar smäller väldigt högt.

Därför finns all anledning att misstänka att ammunitionen laddats ner, dvs att man minskat krutladdningen i patronerna för att få ner mynningshastigheten till underljudsnivå. En sådan nerladdning är emellertid inte möjlig i något scenario med en ensam gärningsman utan då talar vi om ett väl organiserat och planerat lönnmord i någon underrättelsetjänsts regi.

Projektilhastigheterna och ljudnivåerna på skotten utgör bara ett bland ett antal ballistiska "mysterier" i Palmemordet. Jag har fört det här på tal tidigare, men det var ett tag sedan nu och sedan dess har jag jobbat vidare på de här frågorna och gjort vissa nya rön både på den internballistiska och externballistiska fronten.

Lusten att skriva och berätta om det här i tråden har emellertid varit måttlig på senare tid och därför har jag helt enkelt inte kommit mig för med att meddela de nya resultaten. Förhoppningsvis ska jag kunna återkomma till det i en serie inlägg ganska snart, men ville i alla fall passa på att nämna det här och nu när ämnet kom upp.

Utöver det här med nerladdningen ville jag även peka på en annan sak av betydelse för utvärderingen av ljudbilden, och det är att vi har åtskilliga indikationer i utredningsmaterialet på att en kraftig smäll hörs från området vid Adolf Fredriks Kyrka ganska precis en minut efter skotten. Den här höga smällen har jag kallat för "storknallen", och varnat för risken att blanda ihop den med skotten.

Om vi tar Stig Engström till exempel så visar en noggrann tids- och förloppsanalys att denne kommer ut från Skandia först efter skotten och att han anländer vid mordplatsen en dryg minut efter skotten. Som sådan är han alltså varken gärningsman eller mordvittne, utan formellt sett är han bara en "förbipasserande" (eller "varande på mordplatsen" som Hans Holmér klassade Engström).

Däremot är det inte bara fullt möjligt, utan högst troligt, att Engströms uppgifter om att han hört en hög knall medan han gick från Skandia till mordplatsen är alldeles riktiga. Men då är det alltså storknallen som Engström har hört och inte skotten.

Flera andra vittnen hör storknallen, inklusive Ljubisa Najic, "vittnet Eriksson" (som heter Tommy i förnamn har jag fått för mig) på Adolf Fredriks Kyrkogata, Pia Engström vid busshållplatsen utanför ABF-huset, Sigge Cedergren uppe i backen på Luntmakargatan – och nu lägger du även personalen på La Carterie till den skaran. Storknallen verkar även ha fastnat på LAC-bandet, precis i inledningen till Leif Ljungqvists larmsamtal (Samtal 1).

Märk även att flera av de här vittnena upplever smällen som två eller rentav tre smällar i mycket tät följd, vilket tycks bero på ekoeffekter när ljudvågorna studsar mellan husväggarna och runt kyrkan.

Jag ville peka på den här extra "storknallen" därför att den lätt orsakar förvirring kring när, var och hur skotten uppfattas av olika vittnen kring mordplatsen.

Den förhållandevis låga ljudnivån på skotten innebär att det ändå ganska begränsade antal vittnen som hör skotten befinner sig ganska nära mordplatsen. Det enda undantaget är Nicola Fauzzi som befinner sig på omkring 200 meters avstånd. Men då har han mött paret Palme bara för en och en halv minut sedan och sätter därför smällarna i samband med Olof Palme. Om det inte vore för det hade han knappast ens reagerat och stannat till för att titta efter vad som hänt.

Som sagt ska jag återkomma till ballistikfrågorna, där såväl polisutredning som granskningskommissioner lämnar en hel del i övrigt att önska. Ljudnivån på skotten är bara en sådan fråga, som till skillnad från andra helt uppenbara fel och inkonsistenser kanske ändå inte är helt uppenbar. Likväl menar jag att det finns all anledning att misstänka nerladdning av ammunitionen, vilket då måste ses som en aspekt av hela frågan kring valet av vapen och ammunition.

För min del menar jag att både vapen och ammunition valts med stor omsorg för att vara optimala för ändamålet, men att utförligt argumentera den ståndpunkten förutsätter nog just den där serien inlägg om ballistiken som jag tänkt mig men ännu inte kommit till skott med – om uttrycket tillåts.

Intressant fynd må jag säga. Och om man kollar Fauzzis jacka är den av liknande modell som Björkmans och en av jackorna som finns i länken du länkade. Kollar man foton av både Fauzzi och Björkman ser de ut att bära närmast identiska jackmodeller som ser ut som Tenson Lapplander. Det är mycket möjligt att Fauzzi gjorde sin bedömning utifrån vad han själv bar eller just hade koll på den typen av jacka när han refererade till Tensonjacka. Möjligen dags att skrota att han såg Tensonmannen bära en ”Himalaya” utan en ”Laplander”. Löser ju inte mordgåtan men tillför ändå en möjligen mycket viktig detalj att fundera kring. För fan om Tensonmannen ändå inte är Björkman. Tack!

Alltså vad fan, Fauzzi beskriver en telfonkatalogsblå Tensonjacka, möjligen då inte av den modellen som många tror utan just en sådan tjock dunjacka som Björkman bar. Björkmans jacka är så telefonkatalogsblå som det bara går. Vidare säger Fauzzi i förhör att den man han ser flänga in i ingången, som defenitivt var Björkman, precis efter mordet är den han sett bakom makarna Palme.

Vet att många vill att Tensonmannen inte är Björkman men fan om han ändå inte är det. Nu var Björkman aldrig så långt norrut enligt egen utsago men han kan ha missbedömt sig, eller har Fauzzi missbedömt hur långt norrut han egentligen var.

Folk dividerar hit och dit om Tensonmannen. För utredarna var det möjligen glasklart att Tensonmannen var Björkman av samma anledningar som jag nämner ovan.

Björkman var nog ändå bra på lyset och missbedömde efteråt vart på Sveavägen han varit. Riksfyllo var ju ingen tjusig benämning men Holmer var så klart inte bara inkompetent och ute efter att karaktärsmörda stackars Björkman.

Tensonmannen= Björkman. Roligare än så är det möjligen inte och Tensonmannen som förföljande gärningsman dags att spola ned i toaletten.

Rikta in sig på en väntande gärningsman? Tja, det blir ju väldigt trångt och få in honom bakom makarna P när det redan är tjockt med Fauzzi, Björkman och makarna P innan Dekorima. Morelius iakttagelse om en väntande gärningsman vill många göra till kattpiss. Å nej! Mindre kattpiss om man tar det jag hittills skrivit i beaktande. Och skotten faller just där strax efter hörnet där Morelius precis innan fått syn på en skummis. Pang, pang! Vänd och vrid inte på stenar som inte finns, som Montalbano hade sagt.

https://www.youtube.com/watch?v=15JZSoMTZUw&t=1s

Palmemordet | Norra magasinet utfrågningen SVT (1992)

Norra magasinet första utfrågningen. Lars Borgnäs och Thomas Bresky ställer frågor till Hans Ölvebro, Solveig Riberdahl, Anders Helin och Jörgen Almblad.

Att Tensonmannen skulle vara identisk med Anders Björkman är i praktiken helt uteslutet. När jag började jobba på olika förloppsmodeller för en sisådär sju år sedan så var den här "exkursionen" (som jag då kallade den) en av de första saker jag tittade närmare på, och kunde då ganska snabbt utesluta den.

Det är inte bara Björkmans egna uppgifter som motsäger "exkursionen", utan framför allt är det själva förloppet som inte fungerar i praktiken.

För att Björkman ska hamna i Tensonmannens position måste han börja röra sig norrut innan Fauzzi dyker upp och kan få syn på honom. För om Björkman ligger för nära Fauzzi på vägen norrut så kommer ju denne att se att en man i sådan jacka går där en bit framför honom, och i så fall måste han ju rimligtvis koppla ihop den mannen med den man som kommer gående efter paret Palme.

Fauzzi har ju inget fel på synen utan ser utmärkt på långt håll, och just därför måste Björkman ha ett ganska ordentligt försprång på vägen norrut för att Fauzzi inte ska lägga märke till honom. Problemet här är naturligtvis, att om Björkman har ett så pass stort försprång gentemot Fauzzi så hinner han också ut ur Skandiakvarteret (förbi Adolf Fredriks Kyrkogata) innan paret Palme korsar Sveavägen och dyker upp där.

Till det problemet får vi lägga, att den man som Ljubisa Najic ser gå bakom paret Palme när de passerar korvkiosken också måste försvinna på något sätt – och ersättas med Björkman som Tensonmannen. När Najic tittar efter söderut en halvminut efter att paret Palme passerat så ser han ryggtavlorna på de två personer som gått före paret Palme en bit bort i kvarteret, men paret Palme liksom mannen som följde efter var försvunna.

För att sätta in Björkman i rollen som Tensonmannen måste alltså Najics bakre gubbe spårlöst försvinna efter kiosken och sedan aldrig heller ge sig tillkänna för vare sig myndigheter eller medier. Vid precis samma tidpunkt och på precis rätt ställe måste då Björkman träda in i dennes ställe, på östra sidan Sveavägen vill säga.

Redan här kan vi se att hela idén om "exkursionen" med Björkman i rollen som Tensonmannen inte håller streck.

Vidare bör noteras att i grunden samma modell – och samma negativa slutsats – gäller även för Stig Engström som ensam galning (eller ensamagerande gärningsman som det formellt heter).

Oaktat de problem som finns med tiderna, och som i sig utesluter Engström både som gärningsman och mordvittne, så måste ju Engström på något vis få syn på paret Palme om han ska kunna skjuta dem. Det förutsätter i sin tur att Engström tar höger när han kommer ut på trottoaren från Skandia och alltså börjar gå norrut istället för söderut.

Då ser vi, att samma betingelser gäller för Engström som för Björkman när det gäller kandidaturen till rollen som Tensonmannen. Vederbörande måste ligga tillräckligt långt före Fauzzi för att denne inte ska lägga märke till att någon finns där, och inte heller till att vederbörande gör en "klackvändning" däruppe i kvarteret för att följa efter paret Palme. Något sådant försprång är i praktiken inte möjligt med mindre än att vederbörande missar paret Palme helt och hållet.

Därtill har vi problemet med Najics bakre gubbe som måste gå upp i rök på något sätt. Det håller naturligtvis inte, utan modellen måste skrotas.

Så den här modellen, som jag alltså kallat för "exkursionen", fungerar vare sig för Björkman eller för Engström – eller för någon annan för den delen. Går man igenom samtliga tänkbara modeller för ensamma galningar så finner man liknande problem i dem alla. Kort sagt finns det överhuvudtaget ingen förloppsmodell som fungerar utifrån antagandet om att en ensam galning utfört mordet. Detta är bara ett av många skäl till att vi kan lägga alla teorier om ensamma galningar åt sidan. De fungerar helt enkelt inte logistiskt.

Tittar vi sedan på frågan om Dekorimamannen så höll jag ganska länge uppfattningen, att Dekorimamannen stod där i förväg och att han därför knappast kunde vara identisk med Tensonmannen. Men när man väger in de "43 sekunderna" i tidsdiskrepans mellan Fauzzis och makarna Palmes respektive gångtider från La Carterie till skotten så öppnar det upp för möjligheten att Tensonmannen ändå är identisk med Dekorimamannen.

Vi vet att paret Palme gör ett uppehåll på vägen mellan Skandias huvudentré och mordplatsen, och att det uppehållet ligger på gott och väl 43 sekunder. Mer troligt handlar det om nästan en hel minut. Det som länge förbryllade mig är varför de skulle stanna till där på vägen. Men oavsett svaret på den frågan så kvarstår faktum att de gör ett sådant uppehåll och att det öppnar upp för Tensonmannen att passera dem och alltså hamna före vid Dekorima. Då kan han ju ställa sig där och vänta in dem.

Den detalj som jag vill fästa avseende vid är att Inge Morelius placerar Dekorimamannen vid det södra skyltfönstret, som alltså är det mindre skyltfönster som sitter mellan entrénischen och avfasningen på hörnet. Det är samma ställe som Anders Delsborns Dekorimaman står, fast då inbegripen i ett samtal med makarna Palme. De senare har då ryggarna vända mot Delsborn, vilket om man kollar kartan innebär att triangeln de bildar pekar snett inåt Tunnelgatan med ungefär samma vinkel som avfasningen.

Som jag ser saken är det knappast någon slump att både Morelius och Delsborn iakttar sina Dekorimamän på precis samma plats, utan det talar starkt för att det är en och samme man de iakttar. Att Morelius missar "mötet" dvs samtalet som Delsborn ser, det kan bero på att dennes passagerare kommer tillbaka från bankomaten och sätter sig i bilen precis då. Morelius blir då rimligtvis distraherad och tittar åt annat håll under kanske 15 sekunder. Under tiden snappar då Delsborn upp "mötet".

När Morelius åter tittar åt Dekorimahållet ser han en man kila ikapp makarna Palme, ta tag i Olof Palmes axel och sedan skjuta två skott. Då är det fullt naturligt för Morelius att utgå från att mördaren är identisk med den man som han sett stå där vid Dekorima för bara kanske 15-30 sekunder sedan.

På liknande sätt vänder Delsborn blicken i riktning mot trafikljusen efter att han sett "mötet". När det blir grönt börjar han köra in i korsningen och när han hunnit halvvägs in så smäller det. Han vrider då huvudet åt vänster och ser över axeln hur mördaren avfyrar det andra skottet. Även här är det fullt naturligt för Delsborn att utgå från att mördaren är samme man som han alldeles nyss sett stå och samtala med paret Palme.

Här har vi emellertid två problem. Det ena problemet är att om Delsborn har rätt i att det var samme man som sköt som också stod och pratade med paret Palme, ja då förutsätter det att paret Palme känner mördaren – men att Lisbeth Palme sedan håller tyst om den saken. Det är ganska långsökt, tycker jag.

Det andra problemet är att om Morelius har rätt i att det var samme man som sköt som den som stått vid Dekorima strax innan, ja då blir "startsträckan" alldeles för kort för att stämma med Anders Björkmans iakttagelse av att mördaren och paret Palme kom gående tillsammans en sträcka på allraminst fem meter.

Hur fasiken får man då ihop det här? Som jag ser saken har både Delsborn och Morelius sett två olika män i sina två "filmsnuttar" till iakttagelser. I den första filmsnutten ser de båda en och samme man, nämligen Dekorimamannen som alltså även är identisk med Tensonmannen – och som känner paret Palme och står och samtalar med dem en mycket kort stund. I den andra filmsnutten ser de mördaren, som emellertid INTE är identisk med Dekorimamannen – och därför inte heller med Tensonmannen.

Men om mördaren varken är Tensonmannen eller Dekorimamannen, vem är han då? Och var kommer han ifrån? Här finns en iakttagelse i utredningsmaterialet som en av sjuksköterskorna på Sabbatsberg berättar om. Till henne hade Lisbeth Palme nämnt, att de just hade mött någon på trottoaren när skotten smällde, men hon visste inte om det var den mannen som skjutit.

Den mannen har heller inte givit sig tillkänna vare sig för myndigheter eller medier, och inte heller har något vittne iakttagit någon man som rört sig norrut längs trottoaren. Av det sluter jag mig till att mannen ifråga försvunnit in på Tunnelgatan, och att det är den mannen som skjutit. Mördaren kommer alltså gående söderifrån och norrut på östra trottoaren, och när han passerat paret Palme så gör han en klackvändning, kilar ikapp och skjuter. Sedan försvinner han in på Tunnelgatan, i enlighet med vad Lisbeth Palme berättar om både i polisförhör och vid rättegångarna.

Här ser vi, att den här modellen – som jag kallar för "klackvändningen" – ger tillräckligt lång startsträcka för att Björkman ska kunna uppfatta det som att de tre kommer gående i sällskap. I själva verket går gärningsmannen en bit bakom, men i mörkret uppkommer en silhuetteffekt som gör att Björkman från sin vinkel uppfattar det som att de tre befinner sig närmare varandra än de faktiskt gör.

Vidare förklarar den här modellen Lisbeth Palmes besynnerliga berättelse om hur mördaren efter skotten dröjde sig kvar vid byggbarackernas västra ände en stund efter skotten. Det har ju allmänt antagits att mördaren springer förbi barackerna på deras norra sida och sedan vidare uppför trapporna till åsen. Men i den här modellen – som jag kallar för "tvåmannascenariot" – finns två gubbar inne i gränden efter skotten.

Den ene av dem finns rentav där alldeles innan skotten, för efter avslutat samtal viker han av in på Tunnelgatan och hinner ett tiotal meter innan skotten avfyras. På så vis hamnar han utom synhåll för vittnena. När skotten avfyras springer han omedelbart via barackernas norra sida uppför trapporna till åsen. Mördaren däremot finns kvar nere vid barackerna där han väntar och kollar på avstånd hur det går. Sedan försvinner han in på Luntmakargatan, i riktning söderut uppför backen.

Så ser den modell ut som kan sammanjämka alla de centrala vittnenas kärnuppgifter. Det jag just redogjort för är den ENDA modell som klarar den uppgiften. Om man vill förfäkta någon annan modell måste man därför undertrycka – och "förklara bort" – någon eller några av de centrala vittnenas kärnuppgifter.

Det är så det gått till i palmeriet genom åren. Man plockar bort allt som inte passar den egna förutfattade meningen och sedan sitter man och gafflar om det på olika kanaler och forum tills skägget växer inåt. Som jag ser saken leder det ingenvart. Det har det inte gjort på 38 år och kommer heller inte att göra det framledes. Tvärtom är det väl ett utmärkt exempel på Einsteins definition av vanvett: "Att upprepa samma misstag gång på gång i förhoppningen att det ska leda till annorlunda och bättre resultat den här gången."

När Morelius åter tittar åt Dekorimahållet ser han Stig Engström kila ikapp makarna Palme, ta tag i Olof Palmes axel och sedan skjuta två skott.

DetHemmeligste.dk - introduktion till Palmemordet.

Om BSS, Stay Behind, Militärer, Jägar-Nisse, Polisspåret med mer.

https://youtu.be/XtCrtU_JbXQ?si=Hkz_bKG2_AFgYMiw

GM oavsett vem det är, behöver inte ta i nån Axel.

Min favorithypotes är att det är vapnet som läggs an mot ryggen.

Det är för många vittnesmål som bekräftar ett längre plagg som gick ner på låret.