Citat:
Ursprungligen postat av
Packetipiketen
(Klicka bakåt för referensinlägg.)
Tittar vi sedan på frågan om Dekorimamannen så höll jag ganska länge uppfattningen, att Dekorimamannen stod där i förväg och att han därför knappast kunde vara identisk med Tensonmannen. Men när man väger in de "43 sekunderna" i tidsdiskrepans mellan Fauzzis och makarna Palmes respektive gångtider från La Carterie till skotten så öppnar det upp för möjligheten att Tensonmannen ändå är identisk med Dekorimamannen.
Vi vet att paret Palme gör ett uppehåll på vägen mellan Skandias huvudentré och mordplatsen, och att det uppehållet ligger på gott och väl 43 sekunder. Mer troligt handlar det om nästan en hel minut. Det som länge förbryllade mig är varför de skulle stanna till där på vägen. Men oavsett svaret på den frågan så kvarstår faktum att de gör ett sådant uppehåll och att det öppnar upp för Tensonmannen att passera dem och alltså hamna före vid Dekorima. Då kan han ju ställa sig där och vänta in dem.
Den detalj som jag vill fästa avseende vid är att Inge Morelius placerar Dekorimamannen vid det södra skyltfönstret, som alltså är det mindre skyltfönster som sitter mellan entrénischen och avfasningen på hörnet. Det är samma ställe som Anders Delsborns Dekorimaman står, fast då inbegripen i ett samtal med makarna Palme. De senare har då ryggarna vända mot Delsborn, vilket om man kollar kartan innebär att triangeln de bildar pekar snett inåt Tunnelgatan med ungefär samma vinkel som avfasningen.
Som jag ser saken är det knappast någon slump att både Morelius och Delsborn iakttar sina Dekorimamän på precis samma plats, utan det talar starkt för att det är en och samme man de iakttar. Att Morelius missar "mötet" dvs samtalet som Delsborn ser, det kan bero på att dennes passagerare kommer tillbaka från bankomaten och sätter sig i bilen precis då. Morelius blir då rimligtvis distraherad och tittar åt annat håll under kanske 15 sekunder. Under tiden snappar då Delsborn upp "mötet".
När Morelius åter tittar åt Dekorimahållet ser han en man kila ikapp makarna Palme, ta tag i Olof Palmes axel och sedan skjuta två skott. Då är det fullt naturligt för Morelius att utgå från att mördaren är identisk med den man som han sett stå där vid Dekorima för bara kanske 15-30 sekunder sedan.
På liknande sätt vänder Delsborn blicken i riktning mot trafikljusen efter att han sett "mötet". När det blir grönt börjar han köra in i korsningen och när han hunnit halvvägs in så smäller det. Han vrider då huvudet åt vänster och ser över axeln hur mördaren avfyrar det andra skottet. Även här är det fullt naturligt för Delsborn att utgå från att mördaren är samme man som han alldeles nyss sett stå och samtala med paret Palme.
Här har vi emellertid två problem. Det ena problemet är att om Delsborn har rätt i att det var samme man som sköt som också stod och pratade med paret Palme, ja då förutsätter det att paret Palme känner mördaren – men att Lisbeth Palme sedan håller tyst om den saken. Det är ganska långsökt, tycker jag.
Det andra problemet är att om Morelius har rätt i att det var samme man som sköt som den som stått vid Dekorima strax innan, ja då blir "startsträckan" alldeles för kort för att stämma med Anders Björkmans iakttagelse av att mördaren och paret Palme kom gående tillsammans en sträcka på allraminst fem meter.
Hur fasiken får man då ihop det här? Som jag ser saken har både Delsborn och Morelius sett två olika män i sina två "filmsnuttar" till iakttagelser. I den första filmsnutten ser de båda en och samme man, nämligen Dekorimamannen som alltså även är identisk med Tensonmannen – och som känner paret Palme och står och samtalar med dem en mycket kort stund. I den andra filmsnutten ser de mördaren, som emellertid INTE är identisk med Dekorimamannen – och därför inte heller med Tensonmannen.
Men om mördaren varken är Tensonmannen eller Dekorimamannen, vem är han då? Och var kommer han ifrån? Här finns en iakttagelse i utredningsmaterialet som en av sjuksköterskorna på Sabbatsberg berättar om. Till henne hade Lisbeth Palme nämnt, att de just hade mött någon på trottoaren när skotten smällde, men hon visste inte om det var den mannen som skjutit.
Den mannen har heller inte givit sig tillkänna vare sig för myndigheter eller medier, och inte heller har något vittne iakttagit någon man som rört sig norrut längs trottoaren. Av det sluter jag mig till att mannen ifråga försvunnit in på Tunnelgatan, och att det är den mannen som skjutit. Mördaren kommer alltså gående söderifrån och norrut på östra trottoaren, och när han passerat paret Palme så gör han en klackvändning, kilar ikapp och skjuter. Sedan försvinner han in på Tunnelgatan, i enlighet med vad Lisbeth Palme berättar om både i polisförhör och vid rättegångarna.
Här ser vi, att den här modellen – som jag kallar för "klackvändningen" – ger tillräckligt lång startsträcka för att Björkman ska kunna uppfatta det som att de tre kommer gående i sällskap. I själva verket går gärningsmannen en bit bakom, men i mörkret uppkommer en silhuetteffekt som gör att Björkman från sin vinkel uppfattar det som att de tre befinner sig närmare varandra än de faktiskt gör.
Vidare förklarar den här modellen Lisbeth Palmes besynnerliga berättelse om hur mördaren efter skotten dröjde sig kvar vid byggbarackernas västra ände en stund efter skotten. Det har ju allmänt antagits att mördaren springer förbi barackerna på deras norra sida och sedan vidare uppför trapporna till åsen. Men i den här modellen – som jag kallar för "tvåmannascenariot" – finns två gubbar inne i gränden efter skotten.
Den ene av dem finns rentav där alldeles innan skotten, för efter avslutat samtal viker han av in på Tunnelgatan och hinner ett tiotal meter innan skotten avfyras. På så vis hamnar han utom synhåll för vittnena. När skotten avfyras springer han omedelbart via barackernas norra sida uppför trapporna till åsen. Mördaren däremot finns kvar nere vid barackerna där han väntar och kollar på avstånd hur det går. Sedan försvinner han in på Luntmakargatan, i riktning söderut uppför backen.
Så ser den modell ut som kan sammanjämka alla de centrala vittnenas kärnuppgifter. Det jag just redogjort för är den ENDA modell som klarar den uppgiften. Om man vill förfäkta någon annan modell måste man därför undertrycka – och "förklara bort" – någon eller några av de centrala vittnenas kärnuppgifter.
Det är så det gått till i palmeriet genom åren. Man plockar bort allt som inte passar den egna förutfattade meningen och sedan sitter man och gafflar om det på olika kanaler och forum tills skägget växer inåt. Som jag ser saken leder det ingenvart. Det har det inte gjort på 38 år och kommer heller inte att göra det framledes. Tvärtom är det väl ett utmärkt exempel på Einsteins definition av vanvett: "Att upprepa samma misstag gång på gång i förhoppningen att det ska leda till annorlunda och bättre resultat den här gången."