Har börjat bli så jävla elak

Själv blir jag alltid lättirriterad och grinig när våren kommer, varför vet jag inte men misstänker att det har något att göra med pollen.

Eller så blir jag undermedvetet bitter över att man genomlidit hela förbannades halvåret med att inte sett solens strålar mer än en handfull gånger och det enda man får är myggor och täppt näsa

Jag tycker mig märka att allt fler i Svenska Samhället blir allt argare o elakare sen EKONOMIN gick åt fanders för de flesta? I dessa sämre tider med höjda hyror o sjukt dyr mat så förstår jag att folk tappar tålamodet, har man inte ens råd o köpa sin favorit-ost som tidigare kostade 70 kr idag 150 kr, så är Samhället sjukt, o man blir arg på allt o alla, i alla fall jag blir det, med, så, där har vi svaret på det.

Stackare...du har det värre än folk i Ukraina som vill ha cyanid.

Vem ska jag slå? Dig?

Tack för dina tankar, jag har faktiskt bipolär typ 2 så du tänker rätt där.
Säger "sanningen" till folk på fyllan? Hur menar du?
Och ja jag planerar att sluta på stört, är ju därför jag ber om hjälp.

Ja jag vet. Jag ska sluta. Men det är inte när jag är påverkad det händer.

Har du problem med dig själv?

Ja jag känner mig ofta otrygg och ensam men jag förstår inte anledningen till det. Jag har en fin familj och massa fina polare. Är aldrig ensam, alltid nån som finns där och hör av sig osv och jag får massa kärlek. Men ändå har jag känslan av ensamhet ofta. Det är helt skevt. Jag kan dissa ofta när folk vill träffas och sen sitter jag hemma och känner mig ensam. Hahaha! 😅
Det är helt jävla sjukt..

Nej din dumme jävel, blattesvinen som håller på att ta över ditt land? Ditt feminiserade, judeiserade lilla transäckel!

Det kan va allt möjligt, både högt och lågt. Men jag har märkt att det som jag går igång på mest är att få människor att tro att dom är nåt dom inte är eller gjort nåt dom inte gjort. Det är tex inte intressant för mig att kalla en tjock person för tjock, eller en osmart person för osmart osv. Om du förstår hur jag menar?
Det som va droppen igår som fick mig att skriva den här tråden var att jag gav mig på min egen mamma.
Jag fick för mig att jag skulle chocka henne med att kalla henne ful. För jag tror att hon aldrig nånsin har fått höra det i sitt liv för hon väldigt fin och alltid varit populär. Just därför fick jag en kick av det, just att se en reaktion på nåt hon absolut inte va beredd på och gjorde henne stum.
Men det blev mycket värre än jag trodde. Så förmodligen var det ett känsligare ämne än jag visste om.

Jag är också en jävel på att styra samtal så att motparten blir förvirrad, får hxn att tro att hxn har sagt saker hxn inte sagt osv så att jag tillslut kan dumförklara hxn och även få andra att skratta runtomkring.

Angående depressionen så är jag uppe, det låter inte så men jag är mestadels glad, positivt och produktiv på dagarna, jobbar hårt och får massa gjort och gör roligare grejer. Allt det kan jag absolut inte göra i mina depressioner. Det är bara ibland jag får såna här skeva attacker då jag måste dryga mig mot nån. Men det spelar ingen roll om jag varit glad och snäll 99% av dagen. Bara en enda kommentar förstör allt sen när det dåliga samvetet kommer ikapp.

Mat och rutiner är hur bra som helst just nu när jag är uppe ur svackan. Absolut inte lågt blodsocker eller nånting sånt.

Ja jag är bipolär. Det är inget skämt.
Och nej som du säger, jag är inte arg, snarare glad. Men blir ledsen på kvällarna.