Har börjat bli så jävla elak

Kanske har något med din bipolära sjukdom att göra. Eller att du är väldigt sadistisk av dig.

Har liknande problem som TS. Hade en bråkig personlighet som yngre upp i tonåren. Hamnade senare i en djup depression där jag istället blev "snäll" och ångrade mitt tidigare beteende och blev undanfallen.

För att sen efter att ha kommit ur denna svacka är tillbaks i gamla spår om inte värre och bara vill spöa första bästa som kaxar. Man kanske har förtryckt dessa känslor under depressionen och nu kommer de tillbaks tiofald. Dock aldrig några oskyldiga offer det har jag samvete för. Utan snarare andra bråkstakar. Gärna små dryga fjantar som sätter ton och inte kan ta för sig eller allmänna skitsnackare. Dock försöker jag sluta upp med att bry mig och störa mig på dem. Bättre att lägga sin energi på annat.

Har en teori att det sitter djupt rotad i en efter att ha växt upp med bröder där hela uppväxten var en enda lång hockeymatch som gav inställningen att nån får böja på ryggen men det kommer fan inte bli jag.

Eller hur att du gör..

Jodå.. Lagom hårt så han tappar luften. Så ingen grov misshandel. Han behöver landa och nollställas emellanåt. Det är ju en typ av människa som gillar att ligga på gränsen jämt och ständigt. Oftast är dom korta i rocken.

Är snart 40 o har lagt ner, stegvis, allt detta med att vara alla till lags, fejka leende o tramsa socialt.
Nu är det No Bullshit som gäller, sen ett tag, det beror nog på att man blivit mindre hämmad, inte pallar bry sig om vad sk 'folk' tycker o att man blivit mer bekväm o funnit acceptans för hur man är som innerst inne äkta person.

Och, ja, då är det säkert många som kan uppleva att man blivit mer 'fräck i mun', i beteendet också, du kanske har begett dig in på samma spår som jag gjorde oavsiktligt, TS?

Nej. Skillnaden mellan dig och mig är ju att jag bryr mig. Annars skulle jag ju inte skriva den här tråden och ha dåligt samvete.

Du är inte häftig om du tror det. Ännu mindre om det är på riktigt. Måste va en riktigt sunkig arbetsplats du jobbar på. Ute i nån bortglömd håla.

Alltså, du måste släppa offerkoftan/vredet/missnöjet o kasta bakåt o aldrig blicka bakåt igen o komma in i matchen igen. Vad ska det vara bra att ränna omkring o vara ilsk för, mer än nödvändigt, menar jag?

Finns ingen anledning att verka häftig. Jag menar att en viss typ av människor behöver en läxa emellanåt för att landa deras ego... Förstår du? Är du kort i rocken?

Det är inte bra alls. Därför jag skrev tråden som sagt. Ska sluta.

Jag har inga problem med utländska män. Ingen av dom tar min plats.
Som sagt det är dina problem, inte mina.
Patetiskt att skylla ditt mående på att du blir förtryckt av andra män som skiter fullständigt i dig. Har du inte mer stake så förtjänar du fan att bli utrotad.