Hur köper folk i storstäderna egen lägenhet med "normal" lön?

Köpte man en 1:a i en medelstor stad på 90-talet för 100 000 (15 000 kontantinsats), bor några år, säljer den för 200 000, köper större lägenhet för 400 000… osv osv, då har man gjort en rätt trevlig resa och har därmed inga större problem att köpa lägga för flera flera miljoner. Nu är det ju dyrt så därmed är det svårt att bara börja spara till kontanten, även om det såklart inte är omöjligt.

Matade in din uppgifter hos Skandia fick fram ett totalt lånebelopp om 1,8 miljoner. Kan alltså köpa för 2,4 med din insats.

Bör räcka till en trevlig tvåa eller 3a men visserligen inte i centrum.

Edit, förutsätter en avgift på max 5000 men det ska inte vara någon svårighet att hitta.

Jag har en del attraktiva smålägenheter i grannområdet där du har många boende mellan 23-30 ensamstående som köpt. Inga rikemansbarn i stort utan vanliga Svenssons o nån enstaka invandrare. Vilka nog inte skulle få låna idag till dessa lgh med 600t insats och ca 27-28t i lön. Dvs de flesta har köpt när räntan låg på under 2.5% å bankerna var ”snälla”. Tidigare gick dessa lägenheter rätt snabbt, nu är det väldigt svårt få köpare. I vart fall till det pris som de köpte för. Möjligen är det mer rusch i Stockholm. Men där krävs å andra sidan helt andra insatser och löner. Lönen gör faktiskt inte så stor skillnad om du inte är i brytpunkten för amortera 1% extra pga låg årsinkomst contra lån. Storlek på kontantinsats är mer avgörande i dag. Kanske blir det mer skenboende par som egentligen bara är kompisar framöver. För att få låna på 2 inkomster.

ALLA jag känner som bor i bostadsrätt i Sthlm (innanför tullarna), Gbg, Malmö eller Uppsala har landat sina lägenheter genom att deras allra första boende var en hyfsat billig etta som deras föräldrar köpte åt dem. Sen har de sålt, köpt nytt, sålt, köpt nytt. Rör sig förövrigt om 90-talister

Man får leva snålt i början av vuxenlivet helt enkelt. Sedan har vissa tur och får hjälp av föräldrarna som jag inte fick. Men ja bostadspriserna i städerna suger, särskilt om man ska bilda familj och köpa stort. Inte konstigt att folk inte skaffar familj längre.

Curlade 80 och 90-talister är väl de som köper flest lägenheter centralt. Men det kommer väl kvitta. Inom 20 år kommer även de att bo i pods och inte äga någonting.

Betydligt enklare. Inte nog med att du kan spara mer och höja insatsen så kan man låna mer tillsammans.

Det finns måååånga som fått pengar av familjen.

Köpte min första vid 32 års ålder, hade byggt en skaplig insats via rätt obetänkt men förhållandevis tursamt aktiesparande. Sålde dock en bit från toppen så hade kunnat vara betydligt bättre men räckte gott till slutpriset jag fick. Min insats var mindre (men inte mycket) än den du beskriver och mitt lån större men hade högre lön (runt 50) så troligen det som gjorde skillnad

Där kan man ljuga.

Har man inte cash-in-hand finns bara ett enkelt sätt att få in en fot.

Om dina föräldrar har ett hus eller lägenhet utan lån, vilket är vanligt att de betalat av allt redan, kan du enkelt ta topplånet med deras boende som pant vilket då ger ett vanligt lån och inget blanco.

På så vis får man lån för 100% av kostnaden och föräldrarna behöver inte vara orolig för större besvär så länge du kan bo i din första ett bra tag och inte behöver paniksälja.

Efter första kommer vinsten göra att du betalar av lånet du har kvar på föräldrarnas boende och har råd själv med hela nästa boendes 15%.

Har man inga föräldrar som som skött sig bra som de flesta medelsvenssons är man tyvärr själv och utanför systemet såvida du inte lägger din själ i att lyckas på olika svåra sätt.

Du får helt enkelt bli första generationen som skaffar familj och hus i en mindre stad så dina barn kan få bo i Stockholm.

Jag och min fru har gjort en klassisk, men inte extrem, bostadskarriär i Stockholm.

Vi båda jobbade direkt efter gymnasiet, båda sparade en hel del (detta var innan vi träffats). 1 år efter vi träffats flyttade vi ihop (båda flyttade hemifrån vid det tillfället), och köpte en 2:a i en närförort för 1,6m. Denna sålde vi senare för 2,5 och köpte en 3:a i en ännu närmre förort för 4,1m. 3:an såldes sedan för 5,3 vilket möjliggjorde ett husköp för 6,8m inom Stockholms län. Så lite vinst på 2 lägenheter samt en stigande lön för oss båda skapade den möjligheten.

Edit: I dom 2 senare bostäderna lyckades vi till och med pricka 30% insats, för att på så vis få ner månadskostnaden via lägre amorteringskrav samt lägre ränta.

Inom detta tidsspan han båda riva av 3 år på universitetet samt skaffa 1 barn.

Vi har reflekterat över hur fan folk (oftast par) i vår ålder har råd med kåkar för 10m+, och kommit fram till att dom i nästan alla fall har haft var sin 1:a eller 2:a som sedan sålts för att flytta ihop. Detta ger dem ju då ett "försprång" i bostadskarriären, givet att dom gjort vinst på sina bostäder.