Uthängd väcker enskilt åtal mot Dumpen (Fällande dom, 2026-02-06)

Två fel gör inte ett rätt. Man lägger inte ut bilder på andras könsorgan, punkt. Det är också övergrepp, varför säga sig vilja motverka ett övergrepp genom att rättfärdiga ett annat? Finns ingen etik eller moral i det. Bara blodtörst.

Det är frågan det, om det verkligen är korrekt. Att gäddorna har den avsikten - de tror ju uppenbarligen att de ska träffa ett verkligt barn - står klart. Men något verkligt barn finns inte. Gäddan har kommit för att våldta vad han tror (subjektivt) är ett barn, men objektivt har han inte kommit för att våldta ett barn, då ett sådant rent faktiskt inte finns.

Jämför detta med några av de förtalsgrundande påståendena i åtalet:

”När Viktor inte sexchattar med barn…”

”…du sexchattar med ett barn.”

”Du skickar kuk-bilder till ett barn”.

Därefter påstås i åtalet att ”vissa uppgifter har inte heller varit sanna och det har inte funnits skälig grund för dem”. Det specificeras inte vilka uppgifter som påstås inte vara sanna, men måhända menar målsäganden att påståendena om ”ett barn” inte är sanna, vilket de bokstavligen inte är - något barn har inte målsäganden chattat med i relation till Dumpens fiskare.

Påståendet i åtalet att vissa uppgifter inte är sanna är vidare juridiskt intressant, såtillvida att bevisbördan för sanningshalten inte ligger på målsäganden, utan på Sara Nilsson. Sannolikt har man här velat förekomma Nilssons sanningsinvändning. Men innan juryn ens prövar en sådan invändning, ska försvarligheten bedömas.

Om de förtalsgrundande uppgifterna inte bedöms försvarliga, är det brottslig ärekränkning i form av förtal redan där. Sara Nilsson har att ta sig an en synnerligen brant uppförsbacke i försvarlighetshänseende, givet etablerad rättspraxis. Hon måste få juryn att köpa en omdefinition av vad som är försvarligt: handlingens art är viktigare än den handlandes person/position (vem gäddan är - privatperson eller makthavare). Ställd mot synen på försvarlighet enligt rådande rättspraxis lär det från Sara Nilssons sida krävas ett juridiskt och retoriskt mästerstycke i argumentationsväg för att lyckas.

Det bör väl vara det här.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ddG6GJ/lars-53-tog-sitt-liv--nu-frias-cheferna

En oenig hovrätt rev upp tingsrättens dom. HD tog enligt annan mediekälla inte upp fallet.

Däremot godkändes självmordet som arbetsskada. Vilket väl egentligen borde gå stick i stäv mot den friande domen...

Får inte riktigt ihop det. Får en känsla att gäddan inte menar alvar utan vill bara skrämmas och skiter i resultatet. Eller så vill han bara få bort publiceringen från Dumpen. Har svårt att se om man är seriös och vill gå hela vägen rättsligt. Att man då väljer en sådan byrå. Men det är bara mina lösa spekulationer. Här är stämningsansökan.
https://delafil.se/d91640428c5ec978/Göteborgs_TR_B_6005-24_Aktbil_1_-_Maskad.pdf

Blir oerhört nyfiken på vad målsägande menar är för osanna uppgifter som lämnats. Dumpen brukar vara duktiga på dokumentation, och pedofilerna är så maniska att det ofta rör sig om flertalet fiktiva barn. Sen är nästan varenda en narcissister, det ligger väl i naturen för dessa vider. Dom böjer gärna sanningen till din fördel.


Mycket spännande, tack för länken!

Lagtexten är:
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

Att uppgifterna är sanna eller att man hade skälig grund att tro att det var sant är en förutsättning för att det skall kunna anses som försvarligt.

I Dumpens fall är vissa av uppgifterna helt klart falska, och det är 100% säkert att Dumpen vetat om detta.
De kan inte hävda att de trodde det var sant eftersom det är de som arrangerat det hela, de VET att det inte var ett faktiskt barn.

”När Viktor inte sexchattar med barn…”
”…du sexchattar med ett barn.”
”Du skickar kuk-bilder till ett barn”.

Exempel på 3 osanna uttalanden som finns publicerade.
Det var inget barn han chattade med eller skickade bilderna till. Alltså är dessa uttalanden objektivt osanna.

”När Viktor inte sexchattar med barn…”
”…du sexchattar med ett barn.”
”Du skickar kuk-bilder till ett barn”.

Exempel på 3 osanna uttalanden som finns publicerade.
Det var inget barn han chattade med eller skickade bilderna till. Alltså är dessa uttalanden objektivt osanna.

Lagtexten är:
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

Att uppgifterna är sanna eller att man hade skälig grund att tro att det var sant är en förutsättning för att det skall kunna anses som försvarligt.

I Dumpens fall är vissa av uppgifterna helt klart falska, och det är 100% säkert att Dumpen vetat om detta.
De kan inte hävda att de trodde det var sant eftersom det är de som arrangerat det hela, de VET att det inte var ett faktiskt barn.

Hmmm, är du verkligen säker på att de där exemplen har någon avgörande betydelse i ett förtalsmål? Det där är ju ett relativt naturligt sätt att på ett kort sätt säga

”När Viktor inte sexchattar med [vad han tror är ett] barn…”
”…du sexchattar med [vad du tror är] ett barn.”
”Du skickar kuk-bilder till [vad du tror är] ett barn”.

I mångas ögon saknar distinktionen betydelse. Missaktningen är densamma.

Nu tycker jag visserligen Dumpens verksamhet är avskyvärd, men den där lögnen tycker jag faktiskt inte är speciellt allvarlig. Skulle inte ens kalla det lögn. I synnerhet inte med tanke på detta:



De specificerar ju där att det är ett fiktivt barn. Är det rimligt att kräva att de måste göra det på exakt alla ställen de nämner barn?

Däremot funderar jag lite på en annan sak. "skriver att han har fotoförbud på arbetsplatsen samtidigt som han passar på att ta lite bilder" Kan det vara ett brott att sprida de bilderna om de nu är tagna på ett ställe där det är fotoförbud?

Försvarligt + sant/skälig grund - kumulativa rekvisit. Prövningen sker i två steg. Försvarlighetsbedömningen ska göras oberoende av om uppgiften är sann, men utgångspunkten vid försvarlighetsbedömningen är att uppgiften är sann/skälig grund. Om det bedöms oförsvarligt att ha lämnat uppgiften, saknas anledning att pröva sannings/skälig grund-rekvisitet.

Dumpen vet givetvis att det inte är ”ett barn”. Eftersom det inte objektivt är det, måste det vara omöjligt för Sara Nilsson att bevisa att de förtalsgrundande uppgifterna i åtalet är sanna eller att hon hade skälig grund att tro det. Om hon nu ens tar sig över försvarlighetshindret, vill säga, vilket som sagt högst sannolikt är alltför högt.

Vet faktiskt inte hur en domstol skulle bedöma det, rent objektivt är det osanna uppgifter och att det är sanna uppgifter är ett krav för att det skall kunna ses som försvarbart.