Posta era mest kontroversiella musikåsikter

Hyllningslåtar till diktatorer är ju överhuvudtaget en egen genre. Min favorit är kungen av kongolesisk rumba, Franco Luambo Makiadi, och hans lovprisande av despoten Mobutu Sese Seko (som hade Francos orkester mer eller mindre som sitt husband). Plattan finns i min samling, https://youtu.be/T33rO0ZgUUo. Visst svänger det skönt, speciellt när brassektionen kommer in i refrängen?

Mötley Crüe är bättre än både Kiss och Guns N Roses.

När jag tänker efter så finns det inga bra band som börjar på G.

Goblin italienskt band inom progressiv rock,
Gudibrallan - Svensk kultband inom punken
Grateful Dead - kultband numera

Min kontroversiella musikåsikt, är att varje genre har sin guldålder, och att det mesta som kommer efter den suger pung.

Progrocken var fantastisk typ 69-74, dödsmetallen var det 88-91. Hårdsynten var cool 83-87. Jazzen var fantastisk på sextiotalet.

Hatar verkligen Steven Wilson och alla hans sugiga projekt ("Porcupine Tree" - bara namnet!), hatar Emmon och "Futurepop", hatar swingband som spelar för hipsters med mustasch. Ja, era genrer var bra en gång i tiden. Dags att gå vidare.

Fy fan så mycket ovänner jag fått genom att framföra den här åsikten.

Grand Funk Railroad !!

Skulle säga att death metal haft två guldåldrar. Efter att ha varit på dekis i slutet av 90-talet fick genren ett uppsving igen kort efter millennieskiftet, dels genom framväxten av brutal/slam death metal och dels genom att oldschool-döds gjorde comeback.

Ja, det är säl sant. Men det var ju lite av en retrogrej, om än en kul sådan.

Knappast kontroversiellt. Tror de flesta kan enas om det där. Herregud vem lyssnar ens på Porcupine Tree? Att lira prog på 90-talet känns sjukt daterat.

Progbandet Änglagård debutskiva Hybris är deras bästa skiva

Åh, herregud du skulle bara veta. Jag har letat med ljus och lykta efter prog-fans i min ålder, som inte snöat in på medioker skit som Dream Theater, Spock's Beard, Riverside och Steven Wilson. De flesta genrer har liksom förvandlats till "rörelser", med sina husgudar och regler.

Jag förstår ju vaför Nitzer Ebbs "Belief" golvar människor än idag, men jag begriper inte hur någon orkar lyssna på en halv låt med jävla VNV Nation.

Steven Wilson är närmast geniförklarad bland audiofiler, vilket förvisso är förståeligt då det produktionsmässigt inte finns mycket att klaga på. Men ja... Musikaliskt saknar oftast modern prog den magi som gammal prog besitter. Oftast känns det bara forcerat och pretentiöst, raka motsatsen till den äldre som var mer lekfull.