Citat:
Ursprungligen postat av
HasseBanan
Jag ser till min förtvivlan att dansband har börjat bli populärt bland yngre. Dansband var något som när jag var i tonåren på 90-talet sågs som synnerligen gubbigt och tråkigt. Jag gillar inte den klämkäcka basgången och jag hade i slutet av 90-talet en alkoholiserad granne som spelade "I en liten fiskehamn" på repeat jämt när han var full så där dog det sista som jag eventuellt kunde ha till övers för dansband. Jag gillar Mats Rådberg för hans humoristiska texter men det är väl allt. När Arvingarna kom på 90-talet kallade jag dem larvingarna, och tyckte att Casper Jarnebring var bland det töntigaste som skådats.
Att jag även alltid avskytt Elvis beror på att folk höjt honom till skyarna och kallat honom för "The king of rockn roll" trots att det fanns de som var klart rockigare under samma tid och för att han faktiskt inte skrev en enda låt själv, utan var en copy-cat.
Tyckte även att han hade en ful och bögig stil med sina benrörelser som skulle "få kvinnorna på fall". Jag ser honom mer som en simpel kvinnotjusare än en musiker.
Dansbandsmusik är verkligen en överskattad musikform med enkel musik och sliskiga texter. Många manliga sångare beter sig dessutom feminint med sina tillgjorda röster och kväljande texter om kärlek och längtan.
Ett exempel på en usel sång är ”Gråt inga tårar” och som är inspelad av många dansband,bl.a. Thorleifs.
Eftersom både musik och text är simpel tilltalar den många lågutbildade och förståndshandikappade. På gruppboenden är detta säkert den mest uppskattade musiken.