Meningen med livet - samlingstråd

Smärta är ingen värdering. Det gör ont oavsett vad du tycker. Smärtan ger upphov till tankar och känslor om världen som grundar sig i verkliga fysiska händelser. Om du säger att det inte är dåligt, varför inte orsaka dig själv (eller någon annan) smärta? Det spelar ju ingen roll.

Självklart undviker jag smärta därför att jag är evolutionärt utvecklad att undvika smärta. Men det betyder ju inte att det är objektivt dåligt att människor har ont när man skär i dem. Förklara varför det skulle vara objektivt dåligt om människor inte har det bra.

Som du säger är vi evolutionärt utvecklade att kunna känna tortyr och det är objektivt dåligt. Om jag skjuter heroin och får en avsugning medan jag röker en cigg allt på samma gång är det objektivt bra av samma anledning. Det är det enda som är bra eller dåligt, hur en medveten varelse upplever någonting. Och hur vi upplever nånting, är inte ett val eller inställning.

Att medvetna varelser skulle ha en särställning är en värdering. Det finns ingen objektiv sanning som säger att medvetna varelser skulle vara mer värda än omedvetna varelser som bakterier, eller döda ting som stenar. Eftersom jag i det här fallet delar din värdering så förstår jag vad du menar, annars skulle det du säger vara obegripligt. (Och nej, det finns inget krav på att vara medveten för att förstå talat språk, även en chatbot kan göra det.)

Nej, det är objektiv fakta. Du kan inte tortera en sten tex.

Den fysiska smärtan finns ändå, men under bedövning försätts hjärnan i ett nedsatt tillstånd där den inte förmår fokusera på smärtan och inte heller minns vad som hände efteråt. Så det handlar inte om fysisk smärta utan om vi inte vill att barn skall veta om att det gjorde ont och gå omkring och tänka på det efteråt.

Men är det verkligen objektivt dåligt att vi upplever smärtan som outhärdlig när någon skär i kroppen? I så fall torde evolutionen ha skapt oss så att det inte gjorde ont att skära bort armar och ben, men nu gör det ont. Betyder det att evolutionen inte är objektiv?

Det lilla bra som finns i livet är ju ändå förgäves, eftersom man som död inte minns sina upplevelser. Det finns inget ärligt motargument. Det är inte som att jämföra med en trevlig upplevelse som en fest, en fin sommardag etc, för det är något som vi minns medan vi lever.

Jag har för mig att du skrivit att du var väldigt liten när du förstod att livet var meningslöst?

Har du alltid varit helt säker på att du inte velat ha några barn, inga kvinnor som har tjatat på dig under åren?

Varför tycker du att "Det lilla bra som finns i livet är ju ändå förgäves, eftersom man som död inte minns sina upplevelser"?

Hur tänker du dig ens att det borde vara? Att du skulle kunna ligga där i graven och minnas dina mysiga stunder?

Menar du att människor som lider ska skylla sig själva? Eller vad menar du konkret.

Jag tror jag var så ung som 3 när jag insåg att allt var meningslöst. Jag var lillgammal.

Absurt nog var det 2015 en kvinna här på Flashback som ville ha barn med mig, när vi båda gick på ordentligt med droger 😐

Jag vill inte att människor skall lida och tycker inte att de som lider skall skylla sig själva. Det enda jag påstått är att det jag och andra människor tycker är subjektivt.