Citat:
Ursprungligen postat av
Maviel
Jag tror du läste in en del i mitt inlägg som jag inte menade. Jag menade inte att man kan skylla på diagnoser och anta att barn med diagnoser är "elaka". Jag menade att hos varje utåtagerande litet barn finns det ett rop på hjälp och en anledning bakåt man måste komma åt. Den anledningen behöver inte vara en diagnos. Även min son hade diagnos men var den som blev mobbad.
Jag instämmer helt i det du skriver att vi borde behandla skolan på samma sätt som vi hanterar relationer och arbetsplatser och hot och våld borde vara helt uteslutet att förekomma i skolans miljö.
Jag svävade ut ganska mycket just för det jag tänker om att vi måste sluta prata om förövares mående då de generellt faktiskt mår bra när de skadar andra. Deras hormonsystem ger dem en mängd positiva upplevelser av att vara elaka, utstuderade och obehagliga. Jag svävar väl ut igen.
Sedan så kan jag uppleva att det "bara är barn" ur ett perspektiv som handlar om att jag själv trots att jag var extremt utsatt i svårare grad, inte känner något alls när jag ser tillbaka på mobbningen som pågick. Barn som knuffade omkring en och tyckte att det var kul för att man gnällde att de skulle sluta, elaka kommentarer som aldrig tog slut och ett ständigt pågående letande efter fel. Men de var 6 år. 7 år. 8 år. 9 år. Jag har väldigt svårt att uppleva det där som andra, till och med en av de som faktiskt kunde mobba i min klass, som vuxna känner. Däremot när jag kom upp i högre åldrar så börjar jag ha alltmer negativa åsikter när jag ser tillbaka och minns vad barn kunde säga. Jag har aldrig kunnat relatera till människor som långt i efterhand pratat om mobbningen de upplevde eller ens när jag själv var mobbad och andra barn tog upp sådan utsatthet.
Det i mellanstadiet tycker jag var värst men ändå är en av kommentarerna jag minns som värst något som riktades mot en annan när en kille vars föräldrar var alkoholister fick hånfulla kommentaren om att vara det första aborterade fostret som överlevt och därmed gick omkring oss som ett lyckat misslyckande. Något liknande. De barnen lärde mig något om att kunna tala till elaka människor på vis så det gör ont i dem istället.
Jag har också autism. Bortvuxet skulle jag vilja säga, inte maskerat. I högstadiet utmärkte jag mig nog via det då alla la märke till mig som ett särbarn och döpte om mig till haschisch bland annat. Rektorn hatade mig såpass att han skrek åt mig att han skulle göra mitt liv outhärdligt ovälkomnat i varenda skola överallt för att ingen skulle vilja ha mig någonstans. Det skulle han ringa runt och se till. Det var avskedsorden jag fick. Gissningsvis så hade mobbande barn snackat skit. De är bra på det, deras föräldrar också. Föräldrar till mobbare har en viss benägenhet att arbeta på alla möjliga platser i samhället och även i skolans värld. Min rektor var det något fel i huvudet på.
Enda gången jag fått en ursäkt för min skolsituation var från någon gammal skinnskalle som tyckte att det drivits för mycket med mig och att han aldrig ingripit. Så som vuxen fick jag till min förvåning höra ett förlåt för att jag aldrig ingrep när du mobbades men grejen var att jag aldrig kände mig utsatt. Jag har ett jävla UFO och jag trivdes med det då.
Det ironiska är att en nasse är den enda som sagt något men inte alla lögnare senare. Istället flyttade ett stolpskott hem till mig och satt och hånade mig genom att hela (mina kusiner är judiska i ursprung och jag same/tornedaling/svenskfinsk. Så är de där "antirasistiska" dårpippisarna. Fulla av skit med ett nytt ansikte vart än de går.
Man kan vara utsatt och ha diagnoser och man kan även vara någon som ingen rår på för att man just har diagnoser. Men det är irrelevant om individen uppnått en ålder då den vet bättre. Förövrigt är majoriteten av alla skyldiga till mobbning, förföljelser, trakasserier de som tittar på och pratar istället för att aktivt bryta normer. Efter löparna är alltid de värsta för ingen gillar en dålig ledare. De faller alltid. Förr eller senare men de andra, de jävlarna sprider ut sig som röta överallt och hittar nya offer
