Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Daniela Klette, som brukar sägas vara tillhörig den sk tredje generationen av RAF, har gripits.
https://amp.theguardian.com/world/2024/feb/27/red-army-faction-militant-arrested-decades-run-germany-daniela-klette
Hon borde förhöras om eventuell kunskap om att någon från denna mytomspunna tredje generation var inblandad i mordet på Olof Palme. Hon kände av allt att döma t ex Wolfgang Grams som sköt till döds av polis 1993 och som skulle kunnat haft möjlighet att ha kommit till Sverige 1986 och deltagit i mordet, som hämnd för Palmes agerande efter Ambassaddramat 1975.
Smith-Wessonrevolver var ett vapen som favoriserades av RAF och som användes vid det olösta mordet på Gerald Braunmühl den tionde oktober 1986, mindre än åtta månader efter mordet på Palme. Någon som sade sig tillhöra RAF tog på sig mordet tidigt under natten (02.45) efter mordet genom ett samtal till den svenska beskickningen i Berlin.
Jag har aldrig sett något om att jämförelse mellan kulorna som dödade Braunmühl och de som dödade Palme har gjorts. Det tycker jag man borde försökt kontrollera.
Det här tycker jag är lite intressant, även om man kanske inte ska dra alltför stora växlar på det. Men i den totalgenomgång jag nyligen avslutat av materialet i Palmemordsarkivet så noterade jag att det här med RAF:s användning av Palmeammunition omnämndes inledningsvis i den här sammanfattande promemorian:
https://drive.google.com/file/d/1AK6p5xMY6bOVBoHfkWF3y6ADUhfnvmH5/view
Här framgår det att den ammunitionen använts vid inte mindre än fyra RAF-attentat, men tyvärr framgår det inte vilka attentat det handlat om. Tack vare ditt inlägg har vi nu ett av dem, nämligen Braunmühl-mordet, men vilka är de andra tre?
Rent allmänt tycker jag nog att Palmeutredningen avfärdade RAF-spåret lite väl lättvindigt, inte minst med tanke på de kopplingar som funnits mellan RAF och östsidans underrättelsetjänster.
Överlag verkar våldsvänstern (med undantag för PKK) nästan helt ha undgått Palmeutredarnas granskning. När jag gick igenom arkivet så sorterade jag in de personer som varit föremål för granskning efter politisk orientering, och i högerfoldern hamnade hundratals dokument avseende åtminstone hundratalet personer som Palmegruppen mer eller mindre sorgfälligt vänt ut och in på.
I vänsterfoldern däremot finns ingenting alls. Slagsidan är så enastående att Palmeutredningen i praktiken verkar ha gått våldsvänsterns ärenden i att rikta strålkastaren mot högern men mörklägga så gott som allt till vänster.
Även när det gäller PKK, som alltså utgör det enda verkliga undantaget från sagda regel att granska till höger och mörklägga till vänster, så blir motivbilden väldigt primitiv. Det handlar då om Palmes förmenta ansvar för terroriststämplingen av gruppen, vilket alltså utgör en direkt antagonism.
Vad jag intresserat mig för är en mer sofistikerad motivbild, där mord på en vänsterpopulistisk demagog bidrar till att skapa en vänstervåg. Så blev naturligtvis fallet efter Kennedymordet, men även mordet på Ninoy Aquino – som omnämns jämte RAF-attentaten i det länkade dokumentet – kan nog betraktas som en katalysator för den vänstervåg som slutade med regimskifte i Filippinerna.
Att mörda en framstående vänsterdemagog skapar alltså en vänstervåg, och det är just den mekanismen som jag menar är av intresse för Palmemordet. Ser man saken från det perspektivet så hamnar teoretiskt sofistikerade vänsterrörelser typ trotskister i fokus, liksom även operativt sofistikerad våldsvänster med förbindelser till östtjänsterna, typ RAF då.
RAF-spåret är emellertid svårforcerat, inte minst som det råder knapphet på material om det i Palmeutredningen. Mer kött på benen om det nämnda attentatet mot Gerald Braunmühl står på önskelistan här, liksom även information om de andra tre attentaten där Palmeammunition använts.
