Kvinna skaffar barn utan partner [SVT]

En kvinna som längtar efter barn, men inte lyckats träffa en partner/inte lyckats träffa en partner som vill ha barn. Och som låter inseminera sig, gör kanske det mest osjälviska valet, då pappan till barnet lämnat sin sperma just för detta ändamål.

Kvinnan skulle ju lika gärna kunna ha oralsex med en man, med kondom, sedan inseminera sig med den ovetandes mannen. Sedan får han ta ansvar mot sin vilja. Visst: han har varit med på sexet, men i tron att det bara var oralsex och att kondomen slängdes. Han blir motvilligt pappa och barnet får en pappa som inte vill vara pappa och en mamma som manipulerat pappan. Detta barn kommer må dåligt och fatta att det är oönskat av pappa och eventuellt även att mamman har manipulerat pappan...

I det läget anser jag nog att insemination av sperma där pappan godkänt att hans sperma får befrukta en barnlängtande kvinna, är en ärligare och mer osjälvisk handling. Denna kvinna kommer ju kunna säga till sitt barn "din pappa är en fin man, som såg till att jag kunde få dig som jag älskar, han ville göra mig lycklig och han ville ge dig liv". Detta barn kommer ha en positiv syn på sin pappa, vilket kommer främja barnet i sitt liv. Och mamman har givetvis också haft tid på sig att tänka "kan jag ta hand om ett barn på egen hand? Ja, det kan jag". Och man får ju även förutsätta att denna kvinna sett till att det finns bra manliga förebilder för barnet i barnets liv.

Sedan anser jag att barn har rätt att veta vem deras pappa är. Så även vid insemination anser jag att detta ska vara ett krav. Att barn vid iaf. 18 års ålder kan ta reda på vem donatorn är. Barn ska alltid kunna få svar på sitt biologiska ursprung.

Jag beklagar i övrigt er situation och sorg... Om ni inte hade haft något barn alls. Tror ni då att ni inte hade övervägt hjälp på annan väg?

Nu när ni redan har ett barn, kanske det är lättare att tänka mer altruistiskt?

Jag känner kvinnor som längtat efter barn sedan tonåren/tidig vuxen ålder. Men träffat män som inte velat. Sedan blev det försent för kvinnorna. Några har förlikat sig med sitt öde. Men det finns de som inte har det. Och där smärtan och sorgen syns i deras väsen så fort någon pratar om barn. De lider. Och hade blivit riktigt fina mammor. Men tänkte altruistiskt kring barnets liv... Och blev därför inte mammor... Men ångrar detta. Då de vet att de hade blivit fina mammor och kunnat ge barnen bra och fina liv.

Det behöver inte vara något fel på kvinnorna. Du vet ju det att kvinnor har relativt kort fertil tid i livet.
Och det kanske är först vid 25 års ålder de är redo att bli mammor, både känslomässigt och praktiskt, ekonomiskt etc. Men framförallt känslomässigt. Och då vill det till att de har en man/snarast träffar en man som också är redo för barn. Sedan krävs det några år i relationen innan det kan bli tal om barn mellan paret. Och han kanske inte är redo för barn. Hon kanske väntar på att det ska ske. Och så blir hon 29 år. Och han är fortfarande inte redo... Osv.

Kvinnor behöver träffa rätt man och rät man behöver vara redo för barn, i rätt tid för hennes fertilitet.

Hade kvinnor haft livslång fertilitet, så hade alla kvinnor som vill ha barn, fått rätt man och barn.

Det är den begränsade tiden för fertilitet som sätter käppar i hjulet för kvinnorna. Så att även bra kvinnor med stark barnlängtan blir utan barn.

Nej, det existerar inget "barn". Det existerar ett befruktat ägg. Och om mannen inte vill ha barn och kvinnan inte vill bli ensamstående mamma, så kan hon låta avlägsna det befruktade ägget. Så att det befruktade ägget inte blir ett barn vars pappa inte vill ha barnet och vars mamma inte vill vara ensamstående mamma.

Finns det en kvinna som vill bli mamma och dessutom så pass gärna så att hon kan tänka sig att vara en ensamstående mamma. Och en man som gärna donerar spermier så att en kvinna kan få bli en lycklig mamma. Så har ju det barnet betydligt bättre förutsättningar i livet än det barn som pappan inte vill ha och vars mamma inte vill vara ensamstående mamma...

Donatorbarnet kommer vara önskat och älskat av sin mamma som sett till att hon har alla förutsättningar för att kunna ge barnet ett bra liv trots att hon är ensamstående mor. Barnet kommer också veta att dessa pappa ville göra mamman lycklig genom sin spermadonation och att pappan ville ge liv till barnet via sin spermadonation.

Abortbarnet kommer inte vara önskat/älskat av sin pappa. Som motsträvigt kommer betala underhåll eller låta det ske via Försäkringskassan... Och dessutom ha en mamma som inte vill vara ensamstående mamma...

Så. Om du tänker på donatorbarns väl och ve, så borde du vara för abort i de fall där mannen inte vill ha barnet och kvinnan inte vill vara ensamstående mamma. För dessa barn får givetvis sämre liv än vad ett älskat och önskat donatorbarn får. Donatorbarnet kommer ju iaf. ha en positiv syn på sin pappa. Något ett abortbarn inte kommer kunna ha...

Eller så har hon träffat en man med "fina skor" och har fått en hel kull med barn med honom. Det vet du inget om.

Och ja: kvinnor är selektiva med vilka de skaffar barn med. Det ligger i deras biologi. Förmodligen var det inte skorna som var problemet. Utan hon märkte omedvetet på hans doft att hans immunförsvar var för likt hennes = inte bra för avkomman. Men hon var inte medveten om detta utan fick en avsmak för hans skor istället... Hade han haft ett immunförsvar som är mer olikt hennes, så hade hon känt mer attraktion för hans doft och var han dessutom symmetrisk i ansiktet och tilltalande personlighet = hade hon känt attraktion för honom trots hans fula skor.

Kvinnor ska först och främst träffa en man de vill ha barn med (kvinnornas biologi kopplat till mannens biologi har här betydelse). Sedan ska kärlek mellan de båda uppstå. Och sedan ska han vara redo för barn och vilja ha barn med henne. Allt detta kan ta tid innan det klaffar.......... Och en kvinnans fertila år är begränsade.

Så om hon inte lyckats finna ömsesidig kärlek med en man som är redo att få barn med henne innan hon är 35 år. Så kan jag förstå att tanken kring insemination hägrar för henne.

Så kanske ska män, om de är kära i en kvinna som vill ha barn. Ge dessa kvinnor barn. Även om mannen inte är redo för det. Då skulle detta med insemination vara ett minne blott. Om männen helt och hållet lät kvinnan avgöra.

Men många män håller hårt i sin säd och vill vänta/är inte redo. Och då får kvinnorna välja insemination, till slut, när de närmar sig slutet av sin fertilitet.

Det kallas valfrihet.

En släkting gjorde detta redan på 70-talet. Hon var då i trettioårsåldern och ville av ideologiska skäl inte delat barnet med en man.

Hon gjorde ett avtal med en några år yngre man att ställa upp som donator men i övrigt hålla sig borta ur barnets liv tills det blev myndigt.

Fungerade aldeles utmärk. Barnet är idag snart 50 år är gift och har flera egna barn. Modern idag i åttioårsåldern har ett utmärkt förhållande till sitt barn och barnbarn.

Detta var definitivt ett udda val då i mitten av sjuttiotalet men särskilt svårt att få till var det ju verkligen inte.

Nu snart femtio år senare känner jag till några fall i bekantskapskretsen så det blir vanligare.

Det är inte hur många föräldrar man har som avgör utan hur lämpade de är för uppgiften.

Detta sagt är det självklart bättre med två lämpade än bara en. En lämplig är dock bättre än två olämpliga.

Valfrihet och teknik utvecklas hela tiden. Vi kommer se mer av detta oavsett om vi vill eller ej. Utveckligen av samhället slutar aldrig. Ingen kan stoppa tidens gång.

Innan FB-mobben hoppar på mig. Jag är själv far till tre kullar och redan farfar till barnbarn ur den första kullen. För mig är äktenskap en självklarhet, jag är inne på mitt tredje. Tycker således personligen inte att ensamstående föräldern är en förebild.

Det är vad som gäller i Sverige; en kvinna som donerar ägg för att hjälpa barnlösa att få barn och en man som donerar sperma av samma skäl (en BETYDLIGT enkare procedur) är inställda på att eventuella barn som blivit till tack vare deras insats/sats har rätt att kontakta donator när de fyllt 18 år. Äggdonator, troligen även spermadonator - känner ingen sådan vad jag vet - ska skrifligt beskriva sig själv som person till ev. framtida donatorsbarn.

Ja, men det låter ju bra. Då får barnet ett brev från sin donatormamma/donatorpappa och har rätt att veta vem det är när barnet är 18 år. Låter bra som sagt.

Det är för att kvinnorna prioriterar karriär och annat under tiden de borde prioriterat att skaffa barn. Det är deras val och deras fel. Står de där med fin utbildning, karriär och instagramfoton från baliresan men inte har några barn så är det rätt åt dem. En försvinnande liten del av kvinnorna kommer skaffa barn på egen hand. En stor del kommer bli barnlösa och i takt med att de åldras blir det tydligt att ingen bryr sig om deras karriärer eller övriga strapatser och den enda saken som faktiskt givit dem något bestående kommer de att sakna.
Kvinnor värderas heller inte utifrån deras professionella meriter, det är liksom inte särskilt relevant.
Jag är helt övertygad om att det minskade barnafödandet är en konsekvens av det feministiska samhället där kärnfamiljen nedvärderas. Det glädjer mig också att det är så, då det är det ultimata kvittot på att ett sådant samhälle är dömt att misslyckas och i det stora hela kommer de barninriktade kvinnornas gener att leva vidare medans feministgenerna nå en återvändsgränd. Undantaget är groteska exempel som denna tråd handlar om, men jag är övertygad om att det kommer fortsättningsvis vara enstaka obskyra exempel. Det går inte att skala en befolkning på provrörsbefruktade singelfeminister. Och i slutändan kan männen helt enkelt sluta lämns sperma.

Hon tänker nog på negrer. Neger hannar parar sig och glider sen vidare i livet.

Att skaffa utbildning och karriär och att resa, tar inte många år i anspråk. Börjar kvinnan plugga när hon är 20 år (efter att ha rest något år eller jobbat) kan hon vara färdigutbildad efter 2-4.5 år, om hon går en kort till medellång utbildning. Således kan hon ha arbete redan när hon är 22-24.5 år. Och under den tiden kan hon ha skaffat ett bra förhållande.

Jobb behöver hon för att få bra SGI och därmed kunna få föräldraförsäkring: pengar vid föräldraledigheten och tillfällig föräldrapenning vid vab. Så utbildning och jobb är bra om hon har. Innan hon skaffar barn. Och som sagt: detta hinner hon absolut skaffa. Tom. innan hon ens är 25 år. Och resa kan hon göra när hon är ledig från studierna.

Så nej, det är inte i vare sig kvinnornas resande/studier/jobb problemet ligger.

Problemet ligger i att det är svårt för vissa kvinnor att finna män som vill binda sig, den tid då kvinnorna är fertila.

Som sagt: ville du själv ha barn innan du var 25 bast? Du kanske hade en söt och snäll flickvän som var 21 och du själv var 24. Hon ville ha barn. Handen på hjärtat: ville du det? Eller tänkte du mer att du hade henne för sex, romantik och nöje?

Det är nämligen så jag ser bland de kvinnor jag känner som inte har fått barn: deras män har varit seriösa till en viss punkt. De har gärna förhållanden med kvinnorna, flytta ihop går också an. Men barn? Nej. Då blir ju männen uppbundna... Det vill de inte. Men de har sagt "inte redo ännu". Och kvinnorna har slösat bort fertila år på de män de älskar, väntat på att de ska bli redo...

Men visst: de hade ju kunnat lura männen. Sagt att de tog p-piller och sedan inte göra det. Ooops! Men detta är ärliga och fina kvinnor, som inte kunde göra så. Så nu står de barnlösa. Icke fertila.

Så: problemet är att vissa män inte vill. Men ändå håller fast kvinnorna. I kärlekens bojor. Så att kvinnorna förlorar fertila år. Och till slut finns bara alternativet med insemination kvar.

För kvinnor vill i regel ha barn. Vare sig de är feminister eller inte. Och kvinnor vet om att de har begränsat med tid att få barn. Det vet de, vare sig de är feminister eller inte. Detta har inget med feminism att göra.

Kvinnan är osjälvisk om hon lägger ner all sin kraft på att hitta en partner. De flesta människor har oändliga mängder energi och beslutsamhet när det gäller vissa saker, men låtar sig när det gäller annat. Ta den energin och lägg på rätt ställe. Det borde det osjälviska valet. Ursäkta inte ett dåligt val med att man i alla fall då inte väljer ett annat dåligt val.


Jag kan såklart inte med säkerhet säga hur vi hade valt i en annan situation. Vi är självklart oändligt tacksamma för det barn vi har. Sorgen är ändå mycket svår att leva med, så jag har svårt att se att vi skulle handlat annorlunda även om hon inte funnits. Vi kanske(troligen) hade försökt mer för att själva lyckas(alltså satsat på de där dyra behandlingarna på en själv utomlands).

De flesta kvinnorna är fertila tills de är uppåt fyrtio. Dvs de har tjugo år på sig att hitta en partner. Om man verkligen lägger manken till, letar vettigt samt är minst halvnormal själv hittar man. ALLA jag känner som det "blivit för sent" för har spenderat massa tid och energi på att bli framgångsrika på andra områden.
Dessutom kan man ju omge sig med andra barn så länge. Jag hade barnlängtan långt innan det var lämpligt att skaffa barn, så jag blev söndagsskolelärare och hängde med barn på det viset. Min kompis som är av typen "det blev för sent för att jag byggde upp ett hippie-meditations-centrum i Indien istället för att leta efter en man" har några fosterbarn som ser ut att bli kvar hos henne. En annan bekant som inte klarar av att ha en romantisk relation är avlastningsfamilj och är engagerad något genom regionen där man hänger med syskon till svårt sjuka barn.

Jag tror du underskattar hur lång tid det tar att bygga en karriär. Är du 19 när du tar studenten, reser 3 år, sen pluggar master 5 år, sen kommer till en bra chefsposition ≈ 8 år så är du 35 år. 32 år om du skippar resor och 30 år vid en kometkarriär. Det är mer realistisk tidplan. Alltså 30 - 35 år. När kvinnan är i den åldern sitter hon på värderingarna att varannan tallrik ska diskas och hon söker en man som ska matcha henne intellektuellt och socioekonomiskt. Men vad är det som säger att hennes prestationer är någonting som män eftersöker? Män vill säkert ha starka kvinnor som står på egna ben, men det är inte det samma som karrär, lön och utbildning. Tvärt om tror jag många män snarare kan tänka sig en kvinna som inte tävlar med dem ekonomiskt och vet att hon ska ta lejonparten av ansvaret för barn och hem samtidigt som hennes styrka snarare ska ligga i att hon har integritet och samma värderingar som mannen.

Självklart har även du säkert en poäng med att många män inte är seriösa, men det kan männen unna sig då de har tiden på sin sida. Och den välutbildade mannen med hög socioekonomisk status kanske istället väljer en rakryggad och jordnära sjuksyrra som inte kommer trampa honom på tårna när han väl har lekt av sig när han är 35 - 40.