Citat:
Ursprungligen postat av
Blot-Sven
Rent principiellt: absolut. Varje suverän stat har rätt att själv bestämma över sin egen säkerhetspolitik. Orsaken till att jag nappade på idén är att jag anser att både Sverige och Finland ska ta det säkra före det osäkra och följa Ukrainas exempel, satsa på den inhemska försvarsindustrin, o.s.v.
Minst 10% av statsbudgeten till försvaret de kommande 10 åren är mitt bud.
Vi skulle aldrig få samma ekonomiska stöd som Ukraina i uppbyggnaden av vårt nationella försvar, vilket är naturligt. I dagsläget kan Ukraina inte ens bli medlem i Nato. Då löser man det på andra sätt.
Nåja. Det är ett orealistiskt förslag, men detsamma kan å andra sidan sägas om majoriteten av de fredsförslag som presenterats i olika former och sammanhang sedan 2022.
Försvaret skulle aldrig klara av att använda 10% av statsbudgeten de kommande 10 åren.
Försvaret växer så fort de klarar av vilket innebär blygsamma 3 brigader fram till 2035.
Visst, skulle de överösas med pengar så kan de eventuellt växa lite snabbare.
Många tycks ha helt orealistiskts förväntningar på hur snabbt försvaret kan växa.
Det är inte bara lång leveranstid på avancerade vapensystem.
Det är även en långprocess att exempelvis skala upp utbildnings apparaten för värnpliktiga. Instruktörer ska rekryteras från en redan begränsad grupp av av erfarna soldater, sedan ska dessa utbildas.
Det måste även finnas högre befäl för att leda nya förband och det kan ta än mer tid att få fram.
I realiteten så måste försvarssatsningar vara anpassade för att möta en möjlig hotbild 10-15 år framåt i tiden. Och där har de styrande politikerna gjort bort sig totalt.
Men det är ett problem som inte kan lösas. Så nu är det bara att hoppas på det bästa och bygga ett starkt försvar till slutet av 2030-talet.
Fram tills slutet av 2030-talet är det dock endast försvarsallianser som kan ge någon större ökning av våran försvarsförmåga.
