Hanna Theorin

Får hoppas att de sover gott inatt, hade det varit min man som förstört så jäkla mycket för mig både privat och "karriärsmässigt" så hade han blivit förpassad till vind eller källare.

Är det inte ovanligt många gånger hon ska lägga ifrån sig mobilen och inte uppdatera insta? Jag menar jämfört med andra influensers som har fler barn. Känns som att Hanna tycker att det är en lättnad att få en anledning att inte uppdatera insta för att hon ska vara ”mamma” då jag innerst inne tror att hon inte tycker det är så jäkla kul att uppdatera insta. Men hon har heller inget annat val än att fortsätta göra det för ett vanligt jobb lär hon inte vilja ha. Lite av en rävsax. Kan även tänka mig att hennes motivation till att uppdatera inte är på topp när följarantalet dalar.

Det blir tydligt att hon inte tycker det är kul. Handlar knappast om att hon inte hinner uppdatera. Hon får det att låta som det vore ett heltidsjobb. Tror mest att hon tycker det är jobbigt att få kritik. Blir kanske även påverkad av att F är så frånvarande, och känner att hon då också kan försvinna lite.

Är kanske därför de vill flytta nu, hon har eventuella spioner boende i samma hus.
Det är nog inte populärt alls att det finns de som kan se hur de lever.

Spioner 😂 har svårt o se att någon från denna lilla by är minsta intresserad av hennes content 🥹😂

Har noterat att på de senaste inläggen har persiennen varit uppdragen dock bara när det är mörkt ute 😅. Är dom så rädda för dagsljus? Vampyrer? Eller dom kanske på riktigt tror att det finns någon som är intresserad av att spionera på dom 🤔

Hanna, ett litet tips (för vi vet ju att du är här inne och läser 😉 )!
För att lyckas som influencer så bör du nog se ditt föräldraskap från en annan sida. Man behöver inte hela tiden, i varje story/händelse/TT prata om ”hur jobbigt” det är att vara förälder. Ta istället upp det positiva, t ex hur bra och länge Lara sover, hur snäll hon är när ni åker på besök till nära och kära på rusta/dollarstore. Fokusera på det, fokusera på att skapa bra content och tjäna pengar än att göra dassiga ”vi testar”.. Hade du ändrat fokus till det positiva så hade du dragit in mer pengar vilket också hade genererat mer pengar till ett husköp, då kanske i dyra Lomma?

Å snälla Hanna, du är inte först i världen att ha världens lugnaste och snällaste unge. Du behöver inte hitta fel på henne. Det gör vi (skämtåsido). Nej men ärligt, inse att du har världens lugnaste unge och dela med dig av dem tipsen istället!

Jag är öppen för att ha fel, men jag har svårt att tro att någon nivå av trötthet slår känslan av att år ut och år in gå runt och bara vänta på att få barn. Jag drabbades av extrem trötthet under graviditeten och var verkligen HELT slut nio månader i sträck Jag sov minst 10h på natten och minst 3h på dagen, och orkade inte ens prata med min partner samma dag som jag hade promenerat 20 minuter. Plockade ur diskmaskinen kanske 5 ggr under hela graviditeten, all annan städning fick min partner göra. Jag jobbade iofs, men jag somnade av utmattning på jobbet. De sista månaderna hade jag svårt att förstå vad folk sade, jag kämpade för att lyssna på hela meningen men orkade inte. Folk fick upprepa frågor som "när är bebisen beröknad?" tre gånger innan jag förstod vad de sade. Fick bli sjukskriven till slut för att det inte fungerade... Skulle ändå säga att känslan av att för andra året i rad ligga och känna "jag borde ha en bebis som väcker mig nu, varför är det så tyst?" och inte ens veta att det skulle kunna ske inom snar framtid är betydligt mer plågsam än all trötthet i världen. Iallafall var det så för mig, så håller med Fanni i just det. Finns inget njutbart i att få sova länge när man ser grannen hinna få två barn under tiden som man själv har önskat få barn men fortfarande inte har kommit någonstans. Kan tänka mig att det finns olika grader av barnlängtan dock, misstänker att Fanni och jag har den starkare varianten (även om hon hanterar det på ett sämre sätt, jag har ändå levt på mitt liv).

Jag håller med delvis. Men i min värld är det inte jämförbart med sorgen och stressen som ofrivilligt barnlös och tröttheten som kommer med småbarnsåren. Det är som att jämföra äpplen och päron. Man kan inte som barnlös förstå småbarnsåren men man kan heller inte förstå ofrivilligt barnlösa om man inte varit där själv.

Vi kämpade i flera år och många i vår närhet "sprang om" oss familjemässigt och jag längtade starkt och djupt efter att få vakna av bebisskrik mitt i natten men jag kunde samtidigt njuta av allt det fina med att inte ha barn, så som långa sovmorgnar eller sena nätter på stan tillsammans.

Både jag och min partner bestämde oss tidigt för att inget kommer bli lättare under försöksåren om vi samtidigt har dålig attityd.
Att folk kommer med dumma kommentarer händer ju inte bara när man är barnlös, det hör ju till livet och då är det upp till en själv att bestämma sig för hur kränkt man blir.

Jag har fått dumma kommentarer i alla skeden i livet, både under försöksåren så som "njut av sovmorgonen medan du inte har barn" eller som gravid "höhö är det två där inne eller" när magen började synas.

Det är livet, och man kan inte bara dra täcket över huvudet när något blir lite jobbigt.
Att Fanni är trött av åren som ofrivilligt barnlös handlar ju mestadels om hennes psykiska ohälsa.

’’nära och kära på rusta/dollarstore’’ 🤭 förlåt men fick mig ett gott garv

Nu svarade du inte mig, men vill ändå bara vara tydlig med en sak från mitt håll. Jag menar alltså att jag förstår att Fanni inte finner något njutbart i att få sova länge på morgonen eller få chansen att vila. Att hon och HT jobbar "heltid" men ändå inte verkar få så mycket gjort är en annan sak, som är lite märklig. Jag hoppas att Fanni får hjälp för sitt psykiska mående och inte känner att hon måste ligga i sängen hela dagarna, men att säga att det är "skönt för henne att hon kan njuta av sovmorgon när hon inte har en bebis" håller jag inte alls med om.

Fanni kommer inte att få hjälp, hon måste själv ta den vilket jag tyvärr ser som högst osannolikt med tanke på att hon själv tycker att hon inte behöver den. Vill hon gå runt och må skit i sig själv så fine, hon är en vuxen människa och det är hennes egna liv hon vilar bort. Men ska hon ha ansvar för ett barn är det hennes jävla plikt att styra upp sig själv, det är liksom steg ett i att bli en okej förälder. Och nej, ett barn kommer inte att lösa hennes psykiska ohälsa/bipolära diagnos, oavsett vad hon inbillar sig själv.