Citat:
Ursprungligen postat av
Partiell
Nu så har jag inte varit ofrivilligt barnlös av samma anledning som Fanni m.fl. (utan pga att min partner helt plötsligt blev oSäKeR när det väl kom till kritan, och det drog ut många år), men sympatiserar helt med henne där faktiskt. Det kan vara hur jobbigt som helst att ta hand om ett barn, men det är ju det man längtar efter. Att ligga själv i sin bostad och vakna upp till ännu en dag, vecka, månad, år utan barn är absolut ingen lyx. Om hon tror att det kommer bli som hennes reel där hon dricker te till barnskratt lär hon få en käftsmäll, men under mina fem månader som mamma har jag tänkt många gånger hur tacksam jag är att jag äntligen har en bebis som gör sådant som bebisar gör. Det är väldigt jobbigt ibland, men det är inte i närheten av lika jobbigt som att ligga i sängen och inte ha en aning om hur många år jag kommer behöva vänta på att få ta hand om min egna bebis.
Alla barn är ju olika men just bebistiden kanske inte alltid är "värst" faktiskt. Jag har fler än ett barn men min yngsta är två nu och jag är helt slut .. man får knappt en lugn stund. Och när barnet äntligen har somnat är det 1000 saker som behöver göras och så är man dödstrött. Har själv fått missfall tidigare och haft en del kompliktioner under graviditeterna som gjorde att det inte alls kändes självklart att jag kommer få ett levande barn så jah är såklart väldigt väldigt tacksam och skulle inte bytt det mot nått annat.
Men det är jobbigt .. väldigt jobbigt ibland. Speciellt när man är ganska mycket ensam med barnen ..Och jag sover konstant för lite .. så jag förstår att man kan bli lite provocerad av att nån som vilar typ 24/7 säger såna saker för jag tror inte hon har nån aning om hur det känns att vara helt slutkörd.
