Om du tvingats leva i Aten eller Sparta?

Jo, men om nästan alla dör och med kunskap om historia och modern vetenskap och teknik, vore det kanske hyfsat lätt att bli någon ultimat erövrare eller härskare? Lite grymt kanske men...

Fast skämt åsido... Det är också en poäng. Hur hade modena sjukdomar påverka folk i det förflutna? Fast jag anar att moderna människor bär på färre sjukdomar...

Det är väl en ständig sanning kring européerna och indianerna, våra sjukdomar dödade dom.

Vilket skulle du valt?

Sparta ja... När du fötts fanns en chans att ditt liv slutade i förtid om du inte var fysiskt perfekt nog att kunna bli en spartansk krigare. Enligt en version, så kastades odugliga pojk-barn ut för ett stup... Enligt en mildare version, så lämnades de utomhus så att någon som hittade dem kunde ta hand om dem. Chansen fanns förstås att de dog i alla fall...

Senare enligt en legend, så släpptes spartanska pojkar ut i skogen med enbart en kniv. Klarade de att överleva en viss period och komma tillbaka, ansågs de värdiga att bli spartanska krigare. Om inte ansågs det inte spela någon roll...

Sen började agoge vid sju års ålder som innebar något liknande vanlig skolgång, men det innehöll också mycket militär träning och en massa mer eller mindre förnedrande fysiska och psykiska övningar och prövningar.

Syftet var att göra pojkar till så effektiva krigare som möjligt. Överkomma rädsla, klara fysiska vedermödor och stöda sina kamrater i strid oavsett vad.

Legendariskt nog uppmuntrades de också att stjäla, enligt "spartansk lag". Att stjäla kunde vara nödvändigt i krig... Greps de, straffades de dock hårt... Inte för att ha stulit, men för att ha varit dumma eller klumpiga nog att gripas.

Enligt vad Herodotos skrev så skulle de också döda en helot - slav, under sin träning. Detta verkade mycket grymt, men man ska komma ihåg att spartanerna skrev mycket lite själva. Det mesta om dem skrevs ner av andra, och kan vara överdrivet.

En man i Sparta skulle vara villig att tjäna i militären till 60 års ålder...

Sen hade Sparta, till skillnad från Aten, åtminstone under en viss period inga stadsmurar. Varför? Jo, för att murar ansågs mesigt och spartanernas rykte skulle vara nog att hålla potentiella angripare borta. Om Sparta ändå anfölls? Det såg spartanerna som bra träning...

Förutom spartaner i Sparta som tränades för krig från tidig ålder, fanns också perioikoi och heloter. De förstnämnda var handelsmän, hantverkare etc men de hade inte samma rättigheter som spartanerna. Heloterna kom från besegrade folk och var i stort sett slavar.

Kvinnorna i Sparta behandlades faktiskt ganska jämlikt och fick hyfsad utbildning. Deras huvudsyfte var dock att föda starka, spartanska krigare.

Jag hade planerat också skriva lika mycket om Aten men upptäcker jag inte pallar just nu... En hel del känner nog till mycket om dem i alla fall.

Mer demokratiskt samhälle, utbildning som började vid 5 års ålder och varade till 14 eller 18 år, då de fick två års militär träning. Kvinnor förutom kanske i aristokratiska hem, fick lite utbildning av något slag. De tränades mer till hushållsuppgifter...

Ville man bli filosof eller historiker, gav Aten klart bättre chanser. Har för mig att Herodotos räknas som världens första historiker, trots en hel del han skrivit inte ses som så pålitligt... Slavar fanns det gott om i Aten, så mycket av det tristare arbetet slapp åtminstone rikare människor att göra...

Så vilket låter bäst, Aten eller Sparta? Om du skulle tvingats växa upp och leva i en av dessa grekiska stater, vilken hade du valt?

Den stora majoriteten av alla män och kvinnor i Sparta var slavar (heloter). För det var bara en mycket liten andel av befolkningen i Sparta som var spartiater, d.v.s. de som tillhörde den militära jordägande överklassen. Vid Leuctra så var t.ex. bara ~6% av den spartanska armén spartiater. Resten var Periokoi. Så för den överväldigande majoriteten av alla spartaner, så var livet som soldat och spartiat en omöjlighet, eftersom man inte var född med spartiatiska föräldrar. Om en enda av dina föräldrar var helot eller periokoi (vilket de allra flesta var) så kunde du inte bli spartiat. Om du inte klarade av agoge så kunde du inte bli spartiat, om du inte hade så mycket mark att du kunde betala för din utrustning, så kunde du inte bli spartiat.

Nu var ju TS om du ville vara Spartian eller Atenare.
Så heloter och periokoi är ju inte TS.
Som Atenare räknas ju ju fria män i Aten så det borde ju vara det som frågan gäller.
Eller?

Av de två skulle jag välja att bo i stadsstaten Aten. Eftersom antika Aten liknar dagens västerländska samhälle medan Sparta påminner om dagens diktaturer.

Aten:

Staden var beroende av internationell handel med andra länder i Medelhavet och styrelseskicket var demokrati (inga kungar). Man exporterade demokrati till sina grekiska allierade.

Sparta:

Militaristisk diktatur styrd av kungar och ingen handelsnation. Man exporterade envälde och oligarki till sina grekiska allierade.

Jag tycker att Spartanerna beskrivs på ett helt annat sätt, i boken Antikens Historier. Mera som hjältar. Och de hade ett speciellt sätt att överleva krigen.

För medans seniorerna var ute på krigståg, som nämns i tråden. Så gjorde juniorerna tjänst på hemma fronten. Om ni förstår vad jag menar. Det beskrivs på ett subtilt sätt.

Och ett krig kunde pågå länge. Så tack vare juniorerna så kunde spartanerna överleva alla krigen. Så jag håller på spartanerna.

Jag har hört att många kvinnor i Sparta också blev träningsfanatiker - trots att de inte måste, till skillnad från männen. En del gick så långt att de vägrade sina män sex, för de ville inte förstöra kroppen med graviditeter och förlossningar. Så männen fick ha sex och få barn med sina slavinnor i stället...

Eftersom jag är kvinna så hade jag kunnat välja vilken nivå jag ville lägga träningen på, som sagt, eller om jag inte ville syssla med det alls i vuxen ålder. Så det hade nog inte varit några problem att leva där. Som alltid i historien har kvinnans lycka berott på vilken man hon gifts bort med. Med en vettig man hade man kunnat ha det ganska bra där i en hyfsat välbeställd familj, med slavinnor som skötte hushållet och den jobbiga delen av barnavården, och som satte upp ens hår i fina frisyrer och så. Sedan hade man kunnat ägna tiden åt att tillverka fina handarbeten t.ex.. Eller kalligrafi. Bjuda in sina väninnor på vad de nu hade i stället för te och kaffe. Umgås med sin man när han kom hem på kvällen. Och jag antar att jag även som kvinna fått tillgång till böcker.

...fast jag hade nog ändå trivts bäst i Aten, för att läsning och bokliga kunskaper och vetenskap är viktigare för mig än fysisk träning. Man hade inte heller behövt oroa sig för att de söner man föder skulle anses livsodugliga. Om de inte hade blivit så fysiskt starka, så hade de ändå kunnat hitta sin plats i samhället.

Risken är stor att du inte hade fått vara med i några sådana diskussioner i Aten, eller ens ha fått lära dig läsa eller annat.

En sak som Ormen Långe delvis påpekade, är att vi inte vet så mycket om de fattigas lott, men det finns ändå något.

En ärbar kvinna i Aten fick i princip bara utbildning i hur man skulle ta hand om hemmet och de som bodde där. Vävning och klädtillverkning var en viktig uppgift. Det där ärvde romarna också, och på gravstenar i romarriket kunde en kvinna prisas för att hon vävde, som att säga att hon var dygdefull.

Sådana kvinnor bodde i husets kvinnoavdelning, gynaikeion. De deltog absolut inte i allt som männen gjorde. Kvinnor var exempelvis inte med när det var symposion, eller ja, hetärer var med, men alltså inte familjens ärbara kvinnor.

För att komma ut behövde man vara fattig. Det var känt att man i fattiga hushåll inte hade råd med sådan lyx som att låsa in alla kvinnor, så de gick ut på allehanda ärenden.

Kvinnorna i Sparta hade förmodligen bättre utbildning. och fler av dem kunde nog läsa och skriva. De fysiska övningarna ingick som en del av uppväxten för dem, så de var aktiva på ett annat sätt. De gifte sig också när de var äldre, säg åtminstone 18 år gamla, och då med män som var rätt så nära dem i ålder. Noterbart är att de spartanska männen inte skulle leva med sina fruar förrän de hade fyllt 30, vilket betyder att åtminstone några av dem måste ha gift sig före det.

I Lysistrate finns en spartanska som heter Lampito, hon framställs som ett fysiskt praktexemplar som både Lysistrate och Kleonike beundrar för hennes styrka. Hon spelar en viktig roll i pjäsen då hon går med på att åka hem till Sparta och fixa så att kvinnorna där också sexstrejkar. Samtidigt framställs hon som bondsk, men det kan ju bero på dialekten och behöver hur som helst inte säga något om hur spartanskorna var, utan kan handla om stereotyper.

En annan skillnad mellan städerna var att spartanskorna fick samma kost som gossebarnen. Så var inte fallet i Aten.

Hetärer deltog - som sagt - mer i männens fester, men det är långt ifrån säkert att det var ett liv att sträva efter ändå.