Citat:
Ursprungligen postat av
noreaw
Enligt 6 § LVU får vi besluta om omedelbart omhändertagande och detta ska sedan underställas förvaltningsrätten inom en vecka, men annars stämmer det bra att vi inte får fatta sådana beslut direkt.
I alla fall där jag har ansökt om LVU har det funnits skäl för det och jag har agerat med barnets bästa intresse i åtanke, samt i enighet med lagstiftning, så nej jag kan inte påstå att jag någonsin ångrat en ansökan om LVU. Dock finns det ett fall som fastnat med mig där jag är tveksam till om LVU-placeringen var rätt beslut och det grundar sig främst i att resultatet av den inte alls blev det jag hade hoppats, men samtidigt var beslutet genomtänkt och jag betvivlar att det hade gått bättre om individen hade fått bo kvar hemma.
Hur känns det att vara sociopat och tro att man har rätt att kidnappa andra människors barn?
Du vet inte vad som är bäst för en annan människa, du vet inte ens vad som är bäst för dig själv. Vilken hybris alltså…
Flera helt vanliga familjer i Sverige har fått sina liv och framförallt deras barns liv förstörda av den bisarra barnhandel ni bedriver. Fallet med Jennie och Thomas exempelvis som det gjordes en dokumentär på.
I slutet av den satt en socialtjänstpsykopat och sade att hon hade fattat samma beslut igen, trots att föräldrarna var helt oskyldiga, hade satts i fängelse och barnen forslades iväg utan att varken dom eller föräldrarna fick veta var någon av dom befinner sig. När socialtjänsten förlorar i tingsrätten vägrar dom lämna tillbaka barnen och det krävs en ny förhandling i förvaltningsrätten där socialtjänsten återigen beordras att lämna tillbaka barnen till deras föräldrar.
Staten ska ha inte makt över våra barn.