Orosanmälan efter att sonen sagt till lärare att pappa är arg

Ja eller som ett vapen mot någon som man är i konflikt med.

Det är helt olika det där. Skolan kan ha hamnat i konflikt med föräldrarna pga deras barn har problem i skolan och då orosanmäler skolan barnet som hämnd. Du pratar utifrån hur det "borde" gå till.

Vem är "man"? En orosanmälan är oerhört lätt att skicka iväg och det går även att göra anonymt mot en familj man är i konflikt med.

Nej men den kan också vara helt osaklig. Oro = en känsla och det är inte fakta. Tyvärr är det så att i socialtjänstens utredningar så blir "oro" till fakta.

Gissningar, tro, skvaller och spekulationer med andra ord. Allt behöver inte vara som man tror att det är.

Skolan kan vara i konflikt med elevens föräldrar pga problem som uppstått i skolan. Eftersom det är så lätt att skicka in en orosanmälan så kan det missbrukas av skolorna, som egentligen har ett ansvar enligt lag att se till att möta alla barns behov när det kommer till undervisning. Även vid autism och adhd.

Återigen. Du skriver utifrån hur det borde vara, men glömmer hur orosanmälningar kan användas mot familjer man hamnat i konflikt med. Skolan och föräldrar hamnar ofta i konflikt med varandra.



Många vuxna inom skolor/förskolor undrviker orosanmälningar för att de vet vilken skada socialtjänsten kan ställa till med. Inte för att det är svårt att göra en orosanmälan.

Nej det är inte den troliga orsaken, utan att de helt enkelt vet att socialtjänsten ofta bara ställer till med mer problem för barnet ifråga.

Nu pratar vi inte om normelt bråk i klassrummet, hur du nu fick ned det till vanligt bråk i klassrummet. ja, vi ser resultatet av den förenklade process som du beskriver här; bara skicka in en blankett utan att ställa frågor. Det blir en oerhörd belastning på både obildade socialhandläggare och familjer. Ja, socialhandläggare vill gärna lägga näsan i blöt och "utbilda" skolpersonal på hur socialtjänsten "ser på saker". Personal på skolan med mer utbildning än 3,5 års socionomutbildning rynkar oftast på näsan över hur en socionom skall gå in och förklara hur ett barn fungerar.

Sedan har lärare en skyldighet att anmäla alla kränkningar (incidenter) till rektor och huvudman (i en kommunal huvudman ingår både utbildningsnämnd och socialnämnd (i samverkan)). En samlad bild av incidenter kan avslöja att det faktiskt föreligger oro i familjen. En oro för barnet behöver inte sträcka sig enbart till vårnadsbrister i hemmet. Därför måste en pedagogisk kartläggning göras och information inhämtas från alla lärare runt barnet.

Har man en bra kartläggning har man också bra på fötterna när man sedan gör orosanmälan. Då kan varken socialhandläggaren eller vårdnadshavarna slingra sig ur. Skolan har sett det här och det här, som inte kan bero på faktorer inom skolväsendet. Eller kan skolan helt säga att de faktorer som rör en orosanmälan kommer av en kombination av störningar i en barngrupp och en familjehändelse.

Givetvis anmäler man misshandel, missbruk, utnyttjande och tydliga tecken på vanvård utan kartläggning. Men dessa fall är så extremt få. Det lärare och annan skolpersonal anmäler är subtila saker som "kan" vara "något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.". Här krävs det en kartläggning för att påvisa vad som skulle kunna skada den "unges hälsa och utveckling".

Om ni dessutom inte gör några utredningar kring elevers stödbehov (där barns risker för "hälsa och utveckling" ingår) så ska ni nog göra det. Jag vet att nyexade lärare inte riktigt börjar här, men dessa former av utredningar är specialpedagogernas specialitet.

Lite att läsa:
Utredning av en elevs behov av särskilt stöd
Skolans ansvar för barn som far illa

Men gör ditt du, jag har inte suttit med dessa ärenden på ett årtionde och jag tänker inte börja i den verksamheten igen (glad pensionär). Vi är en bra bit utanför tråden och vi kan nog enas om att skolorna idag gör lite som de vill när det gäller rättssäkerheten för "barnets bästa".

Får man ställa en motfråga? Om det var du som råkade ut för socialtjänstens byråkrati och det var ditt barn som hotades av LVU. Vem hade du helst sett göra bedömningen och utredningen? En socionom eller ett team av läkare, psykologer och jurister med specialutbildning på barns behov, beteenden och juridiska rättigheter?

Alltså jag jobbar ju inom socialtjänsten så jag är partisk i frågan 🙂

det är ju exakt det som är problemet. Du måste råka ut för dig själv så att säga, för att förstå vad som är fel.

Mycket av kritiken mot er är fullständigt relevant och det är konstigt att ni inte granskas hårdare.

Nja det är väl mer att jag vet vilka insatser som erbjuds och om det finns någon reell orsak till oron skulle jag tacka ja till dessa. Finns ingen grund till oron är det en ickefråga.

Sedan vet jag också hur mycket ett LVU kostar i arbetstid och reda pengar. Det är inget man gör utan orsak. Dessutom fattas inte såna beslut av oerfarna socialsekreterare, utan i samråd med chef/gruppledare/senior handläggare.

.. ts fall hade jag absolut tackat ja till föräldrastöd. Vem orkar leva i konstanta bråk liksom. Klart man tar den hjälp som finns att få.

Socialtjänsten har inte så mycket olika insatser, så det hör inte till ovanligheterna att det kan bli en total missmatch så att säga.


Jo det kan absolut göras utan egentlig orsak för att socialtjänsten exempelvis hamnat i konflikt med föräldrarna om hjälpinsatserna. Vad har chefen/gruppledaren och den seniora handledaren för utbildning? Jo de är också oftast socionomer och inte heller några experter på barn och kan ha jobbat länge inom socialtjänsten och blivit "hjärntvättade".

Du kan bara lära dig vad som är fel genom att råka ut för dig själv och din egen handläggning. Det är många som kritiserat socialtjänsten för detta. IVO har hittat stora brister i utredningarna och det är inte särskilt förvånande, med tanke på hur outbildade och oerfarna socialsekreterarna är som sätts på de svåraste utredningarna direkt efter de examinerats. Detta borde det ställas betydligt större krav på för det får inte bli fel om man ska ta ett barn enligt LVU.

Ja, att bara slänga i väg en e-blankett brukar leda till oskälig oro, då skolpersonalen ofta inte har något på fötterna utan går på socialtjänstens devis om att skolpersonalen ska anmäla småsaker och sedan får socialtjänsten utreda saken (utan kompetens).

Gör man däremot en noggrann krartläggning av barnets skolsituation och samarbete med hemmet har skolan på fötterna och varken socialhandläggare eller vårdnadshavare kan ifrågasätta fakta som kommer fram.

Under de descennier man själv höll på med dessa ärenden i elevhälsan var den typiska familjesituationen så att eleven var växelboende och vårdnadshavarna var i konflikt med varandra. Vårdnadshavarnas konflikt påverkade elevernas familjeförhållanden och skolsituation så svårt att att deras hälsa och utveckling riskerade att hämmas. Vårdnadshavarna kommer inte till EHt-möten för att fokusera på elevens stödbehov i klassrummet. Samarbetssvårigheter kring barnets stödbehov är nog det som är vanligast att orosanmäla, för det drabbar eleven så fruktansvärt. Dessa samarbetssvårigheter är då ofta kända hos socialtjänstens "familjerätt", men socionomerna har ingen kompetens för att lösa hur de ska få två vårdnadshavare att samarbeta om barnets skolutveckling. Då kartlade man hela skolvardagen för eleven, från lämning på morgonfritids till hämtning på fritids. Sedan skrev man ned alla observationer persoalen hade tagit, såsom att eleven kom med gympaskor och höstjacka när det var snöstorm, att elevens läsutveckling hade stannat av då ingen av föräldrarna såg till att eleven läste varje dag (läroplanens samarbete med hemmet). Inget ombyte till gymnastiken etc. Man skrev alltid vilken vecka som sakerna kom på tal. Man antecknade noga hur vårdnadshavarna förhöll sig till att ansvara för barnets utveckling.

Sedan kunde socialtjänsten göra sitt, om nu inte skolan hade ett samverkansamtal mellan elevhälsan, socialtjänsten och hemmet. Men även på dessa möten var oftast någon vårdnadshavare frånvarande.

Att barn far illa med misshandel, missbruk, utnyttjande och extrem vanvård är väldigt sällan förekommande. Dessa fall skall givetvis anmälas på direkten för eventuell LVU§6. I vissa fall släpper man inte ens hem barnet innan socialjouren kommer. Men jag upprepar; dessa fall är extremt få!

Vanligast är som jag beskrev ovan, att det är föräldrarnas samspel med sig själva och med elevhälsan som triggar oro för barnets utveckling. Det är dessa fall som oskälig oro också kan förekomma. Det är även i dessa fall som socialhandläggare inte kan se skillnad på psykosociala svårigheter i hemmet och svåra förhållanden i hemmet som beror på att eleven faktiskt har autism.

Fast socionomutbildningen är inte felaktig, den är just en tvärvetenskaplig utbildning som innefattar just psykologi, juridik, sociologi, socialt arbete och mycket mer därtill. Men den utbildningen har väldigt lite kring barnets biologiska förhållanden och den har väldigt lite pedagogik. En socionom förstår inte att barnets hinder i sin läsutveckling kommer att påverka hela BBiC-triangeln om inte föräldrarna är intresserade att hjälpa sitt barn. En socionom förstår inte hur barnets autism-diagnos påverkar hela familje- och skolsituationen.

Felet med socionomerna är att de inte kan se hela skogen för deras egna planterade träd. Deras lilla sekt "familjerätten" är allenarådande i deras skrå. Den bestämmer allting som rör en familj, annars omhändertas barnet.
Men denna "familjerätt" har inte kompetensen att ena två vuxna föräldrar så att åtminstone barnets läsrutiner hemma fungerar.

Men sedan är det som så att det inte bara socialhandläggarna allena som felar utan hela den svenska socialomsorgen. Vi hörde som exempel vår BO skräna om att det är viktigare för barnet att bo i fosterhem än att återförenas med sina biologiska föräldrar. Det är på den nivån vi ligger idag. Staten vill inte längre tillfälligt omhänderta barnet tills föräldrarnas problem är lösta. För att sedan återförenas. Utan barnet ska snabbt adopteras bort till ett fosterhem. När migverket anser att det är bäst för barnet att återförenas med sina föräldrar i hemlandet, då går media och BO in och skränar om att det är syn om fostermamman och att barnet har rätt att få bo hos fostermamman enligt barnkonventionen. DÄR ligger felet!

ja och vissa skolor (ofta friskolor) vill gärna bli av med "problemelever", som de inte klarar av att hantera och kan skylla problem med undervisningen på föräldrarna via exempelvis via en orosanmälan till socialtjänsten.

och så kan cirkusen vara igång....

Det är skönt för skolan att slippa ta ansvar för vad de är skyldiga enligt lag att erbjuda alla elever inkl de som har autism och adhd exempelvis och försöka skylla på föräldrarna.

Den är inte felaktig, men för tunn för att kunna göra bedömningar av vad som är "barnets bästa". Dessutom verkar tyvärr de som jobbar inom socialtjänsten vara politiskt färgade som spiller över på handläggningen och sätter sin prägel i de fördomsfulla utredningarna.

Felet med socionomer är att de har en övertro på sina egna kunskaper och blir jättearga när de får kritik för brister.

Ja det där med synen på "barnets bästa" lämnar nog en hel del att önska. För tittar man på hur barn som omhändertagits behandlats av sociala myndigheter och hur det går för dem senare i livet, så blir det ofta precis tvärtom dvs barnets sämsta.