Citat:
Det är bra du refererar till detta så var och en kan konstatera att det inte behövs bortom rimligt tvivel på riktigt utan bara i en påhittad, efter de upplevda behoven anpassad mening. Det behöver inte vara så att den misstänkte är överbevisad och hans utsaga om vad som hänt inte kan stämma och alltså att ett alternativt händelseförlopp uteslutet bortom rimligt tvivel. Det räcker att målsägandens utsagor är sannolika och att det finns sk stödbevisning, i form av att målsäganden verkat upprörd och trovärdig och talat med andra personer där hon påstått att hon blivit utsatt. En kreativ tolkning som innebär att oskyldiga definitivt ofrånkomligen kommer att dömas. Men det är som sagt inte det du vill diskutera.
Att följa en formel är sedan ingen bevisvärdering. Här finns omständigheten att målsäganden under lång tid har till synes frivilligt sex med en tilltalad hon själv bjudit in till sin säng. Det skiljer sig givetvis från andra fall med andra omständigheter. De kan inte bedömas lika oavsett allmän trovärdighet hos målsäganden och frånvaron av otillförlitlighet i berättelsen i övrigt. Det är ingen rimlig bevisvärdering att påstå att målsägandens berättelse är alltigenom trovärdig.
Att värdera bevis är en allmän logisk process och bevis är objektiva fakta, inte någons domstols, ens HD: s egna uppfattning om vad bevis är eller borde vara. I grunden har frågan om vad som är bevis ingenting med juridik att göra och är bortom vad juridiken kan bestämma över. Orättfärdiga domare och dåliga rättsystem har så gott som alltid stora problem att inse och rätta sig efter detta och ser i stället rättvisa som något som de utövar som skön konst där man bortser från logik för att utöva vad som känns som riktig rättvisa utgående från vad man personligen är övertygad om. Eller utgående från ideologi och politiskt bias.
Att följa en formel är sedan ingen bevisvärdering. Här finns omständigheten att målsäganden under lång tid har till synes frivilligt sex med en tilltalad hon själv bjudit in till sin säng. Det skiljer sig givetvis från andra fall med andra omständigheter. De kan inte bedömas lika oavsett allmän trovärdighet hos målsäganden och frånvaron av otillförlitlighet i berättelsen i övrigt. Det är ingen rimlig bevisvärdering att påstå att målsägandens berättelse är alltigenom trovärdig.
Att värdera bevis är en allmän logisk process och bevis är objektiva fakta, inte någons domstols, ens HD: s egna uppfattning om vad bevis är eller borde vara. I grunden har frågan om vad som är bevis ingenting med juridik att göra och är bortom vad juridiken kan bestämma över. Orättfärdiga domare och dåliga rättsystem har så gott som alltid stora problem att inse och rätta sig efter detta och ser i stället rättvisa som något som de utövar som skön konst där man bortser från logik för att utöva vad som känns som riktig rättvisa utgående från vad man personligen är övertygad om. Eller utgående från ideologi och politiskt bias.
Gäsp. Ännu ett brandtal där du nu skåpar ut inte bara sexualbrottslagstiftningen inklusive förarbeten utan HDs juridiska kompetens överlag och praktiskt taget hela den svenska processrätten med sin fria bevisprövning.
Det står dig naturligtvis fritt att förorda ett helt annat rättssystem, men snälla, kan vi lägga ner den diskussionen här och ta den i politikavdelningen?
Varsågod att få sista ordet i denna fråga om det är viktigt för dig.
