Citat:
Nej efter 350ms så har en person reagerat på skottet om personen aktivt väntat på att reagera. Men så var inte fallet för något vittne. Så reaktionstiden ökar ganska rejält.
Och du har inte räknat med någon tid för att flytta blicken dit, i stort sett alla vittnen måste vrida på huvudet, utöver att fokusera ögonen.
Och det är ju inte så att vittnena säger att de ser sista decimetrarna innan huvudet slår i marken, ett flertal säger att han står upp.
Och du har inte räknat med någon tid för att flytta blicken dit, i stort sett alla vittnen måste vrida på huvudet, utöver att fokusera ögonen.
Och det är ju inte så att vittnena säger att de ser sista decimetrarna innan huvudet slår i marken, ett flertal säger att han står upp.
Det här med skottordningen gick jag igenom i detalj med Borgnäs personligen och har berättat om det i många inlägg här i tråden. Den omvända skottordningen funkar tyvärr inte, men Borgnäs lät det ändå stå kvar i manuskriptet till nya boken som då redan var färdigt. Det skulle han inte ha gjort för idén om omvänd skottordning är helt enkelt ohållbar.
Det har inte bara att göra med tidsrymden mellan skotten utan även med skottvinklarna och vad vittnena (Björkman och Morelius) ser. De två nyckelgrejorna är (1) att Björkmans iakttagelser betyder att mördaren skjuter med vänster hand, och (2) att Morelius ser bägge mynningsflammorna.
Borgnäs' ursprungliga idé var att mördaren gick i bredd med paret Palme, ute till vänster då, och att han höll lagt sin högra hand om Olof Palmes högra axel alldeles innan skottet. Sedan skulle han då ha skjutit ettan framför Olofs mage i riktning mot Lisbeth, som hamnat något före när mördaren "kramar om" Olof. Den här modellen döpte jag raskt till "kramfesten" av det skälet.
Efter att ettan avfyrats i riktning mot Lisbeth och gått genom hennes kappa skulle mördaren sedan ha tagit sig in bakom Olof med tillräckligt långt avstånd för att få in tvåan rätt in i ryggen. Det säger sig självt att det blir knöligt rent logistiskt och att det skulle ta ganska mycket tid att komma i position. Tidsmellanrummet mellan skotten måste då höjas till kanske tre sekunder, om man nu skulle bortse från de rent fysiska svårigheterna att få till det på det viset.
Där har vi kramfesten som var Borgnäs' ursprungliga förslag. Dessvärre faller kramfesten på att Morelius ser bägge mynningsflammorna. Om mördaren skjutit enligt kramfesten skulle Palmes kropp ha skymt mynningsflamman på ettan. När jag påpekade det för Borgnäs så bytte han ben och började istället förespråka en alternativ modell som som jag döpte till "bakom ryggen".
Som namnet antyder så går ettan bakom Olofs rygg på den modellen. Men då förutsätter den att Lisbeth inte hamnat före utan går i bredd, och dessutom förutsätter den att mördaren släppt taget om Palme efter "kramen" och fått en tillräcklig spalt mellan sig själv och Palme för att kunna avfyra ettan åt sidan i riktning mot Lisbeth. Sedan följer då krånglet med att få in mördaren rakt bakom Olof för tvåan.
Även här är det i och för sig tveksamt om mynningsflamman från ettan blir synlig för Morelius, men ändå är det mindre orimligt än för kramfesten. Vad som definitivt fäller bägge modellerna är emellertid, att den tid som går åt när mördaren ska krångla sig in bakom Palme – under antagande om att det faktiskt går, vilket är högst tveksamt – så måste tidsglappet mellan skotten ligga på cirka tre sekunder.
I realiteten ligger tidsavståndet mellan skotten på en enda sekund. Det kan vi säga genom att jämföra Bengt Palms position med Anders Delsborns. Palm hinner passera korsningen innan ettan avfyras och då har det gått fyra sekunder sedan det slog om till grönt. På den tiden hinner Delsborn en bit ut i korsningen, men inte så långt att hans bil skymmer sikten för Morelius. Men redan en dryg sekund senare så är Delsborns bil så långt framme att den kommer ivägen för Morelius. Därför måste tvåan avfyras bara en sekund efter ettan, för annars hinner Morelius inte se bägge skotten.
Med andra ord finns det för lite tid för all den "akrobatik" som krävs för att omvänd skottordning ska kunna fungera rent logistiskt. Därför kan vi utesluta omvänd skottordning.
Om Pinkeponkens siffror så är det visserligen fint att han plockat fram dem, man jag tycker ändå att han har lite väl bråttom, så att säga. För som jag förklarade i ett inlägg alldeles nyligen så tar det en dryg sekund för Palme att slå pannan i trottoaren efter att skottet (ettan då, i normal skottordning) avfyrats. Han rasar ju inte rakt ner som en bowlingboll utan som en halvfura framåt via knäna. Räknar man in den bågen framåt så tar det cirka en halv sekund extra jämfört med fritt fall enligt Pinkeponkens siffra.
Just det faktum att Palme går ner via knäna ger då mördaren några extra tiondelar att få in tvåan i bakhuvudet på honom, vilket jag är kunnat påvisa att varit avsikten. Ändå hinner mördaren inte med, och det beror på att ettan gått av någon tiondel för tidigt medan det fortfarande fanns framåtmoment i Palmes kropp. Just därför faller Palme framåt via knäna enligt halvfuran istället för åt sidan eller bakåt som en potatissäck. Planen verkar ha varit potatissäcken men halvfuran gjorde att mördaren inte hann få in tvåan i bakhuvudet i tid utan sköt bakom Palmes huvud och vådasköt då Lisbeth helt oavsiktligt.
Så ser den korrekta förloppsmodellen ut, som jag plockat fram ur vittnesmålen och ballistiska data.
