De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

va? det är väl svårt att fortplanta sig om man inte existerar.

Å andra sidan finns det gott om fel på människor som har barn, så det där jämnar ut sig. Man kan förstås se det som en avvikelse från vad som är "naturligt", men det innebär inte att följderna enbart är negativa. Evolutionen har ingen inbyggd moral. Inte heller är den perfekt i sitt utförande (annars hade vi inte haft föräldrar som inte klarar av att ta hand om sina barn eller för vidare defekta gener).

Antingen väldigt egoistiska (bara fokus på sig själv) eller väldigt oegoistiska (typ massa fadderbarn istället etc.)

Nja, Sverige är väl ett av de länder som arbetar starkast emot kärnfamiljen. Huvudansvaret för barnen ligger hos pappa staten, som indoktrinerar barnen redan i dagisåldern. Föräldrarna får/kan inte vara hemma, båda måste arbeta. Hets och press skapar ingen harmoni och trygghet, eller stabila förhållanden.

Jag tror fortfarande att orsaken till att fler väljer bort barn är ett samhällsproblem, och inte en egenskap.

Med det jag vet idag om världen och samhället, hade nog även jag tvekat. Världen är galen och Sverige är ”bäst i klassen”. Framtidshoppet, näst intill obefintligt.

Å andra sidan behövs friska sunda barn, med vettiga föräldrar för att motverka detta.

Svårt.

Tack, ja jag tycker du later mycket mer insiktsfull har, forutom att du havdar att det ar meningen med livet. Kan du beskriva hur du resonerar for att komma fram till det?

Fortplantning är en drift för överlevnad, inte svårare än så.

Det är ett mirakel för en kvinna att bära och föda ett mänskligt liv. De flesta män blir lika tagna av att bevittna detta. Det går inte att förklara för de som avstått.

Visst kan det tidvis vara jobbigt med barn, men det fina överväger. Alltid.
En kvinna hade aldrig gått igenom mer än en förlossning, om det inte vore så starkt. Det är som att dö lite, men vilja göra om det, för att belöningen är så stor.

Att ge liv, är som att få liv.
Barn är helt underbara, och ger en enorm glädje som barnlösa inte kan föreställa sig i sin vildaste fantasi. Det går inte att förklara, det måste upplevas.

Jag förstår att folk som har det kämpigt och inte uppskattar livet är av en annan uppfattning.
Trots bra uppväxt och fina ungar, kan även jag tvivla på syftet med livet. Men om det finns något syfte, så är det barn.

Denna drift är för män inte = samma sak att barnen trumfar samma drift som gjorde att de först tillkom. Barn får inte bli till ett hinder för vidare fortplantning. Då är man kvinna.

Så…du är bara kåt?

Defekt spermie, som simmade i blindo och träffade rätt på tur.

Inte bara det utan även en som skulle räkna mina barn som de enda av värde som hade gällt oavsett vad.
Män tränger undan andra konkurrerande hanar. Pga av det uppstår barn och i det består därefter barns värde.

De som skaffar barn har enligt mig dessa egenskaper. Samvetsgrann, som har egenskaperna noggrann, plikttrogen, ambitiös, organiserad, ansvarsfull och strukturerad med hederligheten i behåll. Ofta även omtänksamma. Det går bra för dem i alla områden i livet, relationer, jobb och ekonomi och de är heller inga risktagare. Dessa är aldrig kriminella.

Motsatsen är dålig ekonomi, ingen karriär, förlorar jobb eller klarar av att behålla enklare jobb, risktagare och tenderar att prokrastinera. De dör tidigare, lever kortsiktigt, har kriminellt beteende utan att det behöver synas utåt, ofogliga och går ofta sin egen väg och har egna teorier om saker och ting.

De uppfattar världen genom ett annat fönster och kan ändra perspektiv på ett ögonblick. De är kompromisslösa och anser sig vara i centrum för allt som händer dem.

Männskor som inte har barn är dåliga på att förädla sitt liv och har dålig avkastning i sitt liv generellt. Jag sållar mig till dem som är barnlös och lever på minimum, fåtal intressen, har mörkt hemma, äter samma kost, få eller inga vänner, ständig oro för framtiden och ofta utanförskapskänsla. Gemenskapskänsla kan å andra sidan, vid sällsynta fall ge mig exalterade känslor och stark känsla för att bidra, se till andra och plötsligt älska livet. Men ganska fort tonar den känslan ut.

Va?

Formulerade mig exakt rätt... De uppstår för att man inte vill ge andra män möjligheten och poängtera allvaret. Man leker skapare i sitt eget sinne och man vill spetsa samhället på en påle till att lyda och hörsamma.