Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

I samband med den finska snösmockan som gjort Sverige groggy har det vid varje (ja, varje!) väderrapport på radion talats om »södra Kalmars län«. Det är en språklig horrör som heter duga. Vet inte nyhetsuppläsarna (eller SMHI) att Kalmar och en del andra städer inte har genitiv-s i fasta sammansättningar (Kalmar domkyrka och Uppsala universitet, men förstås Lunds universitet och Stockholms stadshus).
Det går ju knappt ens att säga »kalmars län« utan att slafsa oralt, så varför envisas med att varje timme uttala denna anomali? Obegripligt.

Det är beklagligt, men dessvärre inte obegripligt. Anledningen till att Kalmar inte skall ha ett genitiv-s är ju att namnet historiskt har haft en genitivform med -e på slutet. Denna ändelse är numera inte bara stum utan även osynlig, och prognosen för att kunskapen om detta fenomen skall leva vidare är nog inte den bästa.

Det är beklagligt, men dessvärre inte obegripligt. Anledningen till att Kalmar inte skall ha ett genitiv-s är ju att namnet historiskt har haft en genitivform med -e på slutet. Denna ändelse är numera inte bara stum utan även osynlig, och prognosen för att kunskapen om detta fenomen skall leva vidare är nog inte den bästa.

Svenskan sköt fullt även i andra, men Justine Braisaz-Bouchet behöll ledningen. I det tredje bommade franskan ett,..

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/a/0Q23wg/elvira-oberg-missade-pallen-efter-hard-kamp#:~:text=Svenskan%20sk%C3%B6t%20fullt%20%C3%A4 ven%20i%20a ndra%2C%20men%20Justine%20Braisaz%2DBouchet%20beh% C3%B6ll%20ledningen.%20I%20det%20tredje%20bommade% 20franskan%20ett%2C

Undrar hur det gick för limpan?

De där oregelbundna nationalitetsbeteckningarna lever farligt idag. Fransyska är ju ännu inte helt undanträngd av franska, även om din aftonbladetjournalist gör vad h*n kan för att få det dithän. Men skulle du ge dig på att rätta någon som säger eller skriver grekiskan i stället för det en gång hävdvunna grekinnan?

Nuförtiden talas knappt ens om ”åsninnor”, trots att en talande åsninna spelar en avgörande roll i 4:e Mosebok.

Det är väl bra att gammalt och förlegat språkbruk som slutar på »-inna« fasas ut.

Men då berövas läsaren den ytterligare information som ges av det faktum att det var en kvinnlig åsna, vilket kan vara av intresse. Både kulturellt och biologiskt har en herr- respektive damåsna skilda funktioner och konnotationer, även om många egenskaper torde vara gemensamma för båda könen. Roms varginna, la lupa, är ett annat exempel då de diande Romulus och Remus knappast hade hängt vid brösten på en mansvarg.