Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

OK. Här får en moderator gärna komma in och klargöra, om det är OK att styrka sina påståenden med hänvisningar till texter som inte finns på nätet. Spontant anser jag, att man inte ska behöva köpa böcker för att kunna delta i samtalen här.

Vad är det för övrigt som hindrar att du scannar sidorna, och lägger upp en länk till t.ex. Minfil här..?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Bibliotek_i_Sverige

Annars finns SAG här: https://svenska.se/grammatik/ Även Språkriktighetsboken verkar man kunna hitta online om man googlar lite på det och pdf, även om det kanske kräver att man registrerar sig på något ställe.

Mycket bra hänvisning.

För att sammanfatta (precis som du redan skrivit):

Men herregud, man kan ju inte referera till "Biblioteken i Sverige". Och när jag slår på "denne" i den andra länken, så kommer inte denna diskussion upp alls. Var kommer ditt citat ifrån - har du hittat på det själv? Man måste länka till själva det relevanta textpartiet, eller scanna in sidan och se till att både sidnumret och namnet på boken kommer med. Annars kan man ju påstå vad som helst.

Men är du helt oförmögen att följa instruktioner?

atitaranta ger en länk till SAG: https://svenska.se/grammatik/

I det tidigare inlägget ges information om var: Svenska Akademiens grammatik, del 2, Adjektiv, § 68 och i Språkriktighetsboken.

Använd länken ta volym 2 och i innehållsförteckningen hittar du följande: 4 Adjektiv 151.

Läs § 68!

Jodå, men jag tycker inte att man ska behöva scrolla i PDF-filer, för det är svåröverskåldigt och i alla fall i min webbläsare ryckigt. Det som står där är i princip att "anything goes" - det är olika i olika delar av det svenska språkområdet o.s.v.. De talar om TENDENS att välja -a eller -e, och de skriver också att det är mycket upp till den enskildes ( ) språkkänsla. Men i mitt exempel från tidningen skulle det hur-eller-hur ha varit ändelsen -a, eftersom det t.o.m. stod i samma MENING att det syftade på en kvinna. Det säger min språkkänsla, och den litar jag på!

Uj uj, de´här kan inte va´rätt.

En polis som njöt av sin lediga dag på ett spa såg av en slump att en annan man i bastun var en man som var efterlyst för att ha undanhållit sig sitt fängelsestraff.

Ska det inte stå "underlåtit att inställa sig" eller något?

Nja, min språkkänsla säger att man faktiskt kan skriva så. Även om jag också skulle ha skrivit som du föreslår.

Vad skulle du ha en källa till när du för det första knappt orkar bemöda dig om att titta i den, för det andra ändå inte bryr dig om vad som står i den?

(Och jo, om du tror att man måste köpa alla böcker man inte har tillgång till är det högst motiverat att upplysa om att det finns bibliotek.)

Nu håller jag inte med. Undanhålla är inte synonymt med att hålla sig undan.
Jag kollade SAOL.

und·*an|*hålla verb ‑höll, ‑hållit, ‑hållen ‑hållet ‑hållna, pres. ‑håller
• under*låta att ge, hemlig*hålla: ​undan*hålla information

och Svt:

En polis som njöt av sin lediga dag på ett spa såg av en slump att en annan man i bastun var en man som var efterlyst för att ha undanhållit sig sitt fängelsestraff.

Man undanhåller någon något. Du menar att han undanhåller polisen sig själv?

Nej SAG använder absolut inte angclicismer och det står att -e är huvudregeln oberoende av om substantivet självt anger kön (det du ville förkasta), men att -a också kan accepteras.

Det gjorde jag ju, och det stod exakt som jag sa, att det fanns få fasta regler, utan det är olika i olika tider, olika på olika platser, olika i tal och skrift, olika beroende på den enskildes språkkänsla.

Lägg ägg... (gammalt svenskt uttryck i påsktider)


Ja, det är ju precis det han gör. Han undanhåller SIG. Om "sig" inte hade varit med, så hade det varit fel däremot. Jag är faktiskt förvånad över att en SVT-journalist fick till konstruktionen riktigt!