Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Bifogar länk till vagnhäradsparets förhör.

https://drive.google.com/file/d/1_lEjSCquBgly5-MSgypBPtBvjdBxl0xH/view

Okej nu känner jag igen det förhör som du förknippar med Vagnhärad (tack till HAARP!). Jag hade läst det förut men lagt det åt sidan när jag såg det där med att hon vevade ner rutan i precis rätt tid för att höra skotten. Det blev för mycket Tant Nordström över det hela.

Om gubbarna i gränden så säger Lisbeth att mördaren dröjde sig kvar vid västra änden av barackerna, dvs den ände som vetter mot mordplatsen, och att hon såg honom där hela "1-3 minuter" efter skotten. Nu är hennes tidsuppskattning definitivt en överdrift, men det är hon inte ensam om bland mordplatsvittnena. Men även om vi prutar ner det till en knapp minut så stämmer det ju inte med att mördaren skulle ha sprungit via norra sidan av barackerna och vidare uppför trapporna till åsen.

Om vi utgår från att "alla får vara med" så måste vi rimligtvis acceptera att Lisbeth sett vad hon påstår sig ha sett, i alla fall i grova drag. Det är ju heller inget hon nämner i förbigående utan det kommer upp redan i ett tidigt förhör, sedan igen i förhöret som föregick rättegångarna (med Riberdahl) och sedan både i tingsrätten och hovrätten där hon nästan väcker bestörtning med det.

Liljeros invänder genom att fråga om det verkligen är rimligt att mördaren skulle ha betett sig på det viset, och då fräser Lisbeth tillbaka ungefär att "Nej det är inte rimligt, men det handlar om en orimlig människa". Så det här att mördaren finns kvar vid barackerna en stund efter skotten, det är ingen enkel felsägning från hennes sida utan hon har sett det och lägger stor vikt vid det vid rättegångarna.

Så om vi ska ta Lisbeth på orden har vi två gubbar i gränden. Mördaren stannar vid barackerna och den andre gubben springer uppför trapporna till åsen. Vi kan kalla tvåan för Åsmannen för enkelhets skull. Frågan blir: Var kommer Åsmannen ifrån? Det finns ju inga vittnesuppgifter på att en andra man springer in från Sveavägen direkt efter skotten, och då måste han ju rimligtvis redan finnas därinne redan innan skotten.

Som du ser måste du införa en tredje gubbe för att få ihop det här, ifall du ska ha din "person 1" kvar ute på Sveavägen så att han avviker norrut efter skotten. Då måste Åsmannen komma in på Tunnelgatan på något annat sätt. Men på vilket sätt i så fall?

Sedan förstår jag av sammanhanget (rätta mig om jag fått det om bakfoten) att "person 1" är identisk med den beigeklädde man som Lisbeth Palme ser cirka 30 meter norrut på Sveavägen. Du nämner Rimborns uppgifter som han fått från Lisbeth på Sabbatsberg, om att det fanns två män invid mordplatsen. Du kallar båda två för gärningsmän, men den ene av dem kan ju tänkas vara Björkman.

Inledningsvis förstår inte Lisbeth att det är den närmre av de två männen, nämligen den som sprang in på Tunnelgatan efter skotten, som sköt. Hon tror att skotten avlossats från längre håll, och det grundar hon i att smällarna var så pass låga. När hon sedan får höra att "det tekniska" fastställt att Olof Palme skjutits på mycket nära håll så förstår hon att det är den närmre mannen som skjutit och inte den andre mannen. Då börjar hon tala om att det måste ha suttit ljuddämpare på vapnet istället.

Om du sedan kollar vad Lisbeth säger om det här vid rättegångarna så framgår det ganska klart att den beigeklädde mannen är ingen annan än Björkman. Hon är dålig på avståndsbedömningar, fräser hon irriterat i rätten, när det först på tal att hon i förhör sagt att mördaren stått 10 meter bort när hon först iakttog honom i Dekorimahörnan. "Det där kan man ju mäta upp" fräser Lisbeth, och det har hon ju rätt i. Det var i samma förhör som hon sagt 10 meter om mördaren som hon även sagt 30 meter om den andre mannen uppe på Sveavägen.

I verkligheten fanns mördaren bara 3-4 meter bort när han backat upp i Dekorimahörnan där Lisbeth först iakttog honom. Hon har alltså överdrivit avståndet med en faktor 3x. Eftersom bägge iakttagelser görs samtidigt så måste även de 30 metrarna vara överdrivna med ungefär samma faktor. Så om vi krymper ner det 3x så hamnar vi på 10 meter istället, och då blir ju positionen identisk med Björkmans.

Vidare säger Lisbeth i rätten att Björkman "hade något beigt på sig" och att det framstod så i "det orangeaktiga ljuset" från Dekorimas skyltfönster. Med tanke på att Björkman har en mellanblå täckjacka på sig så verkar det ju knasigt att tala om honom som beigeklädd. Men om man bortser från jackan så är han faktiskt beigeklädd från topp till tå. Lisbeth säger även i förhör att mannen var påtagligt lång, vilket ju heller inte stämmer på Björkman med sina modiga 173 cm. Så saken är att det är inte bara Lisbeths avståndsbedömningar som är uppåt väggarna fel utan även själva signalementet.

Då får man fråga sig om det verkligen är Björkman hon talar om eller om det finns en till gubbe där. För egen del har jag tolkat det som om det ändå är Björkman hon talar om, trots det usla signalementet. Vad jag förstår menar du att hon talar om någon annan gubbe som finns där på Sveavägen, och som du kallar för "person 1". Men om hon talar om någon annan än Björkman, var finns då Björkman i hennes berättelser?

Vi vet att Lisbeth tittade på Björkman direkt efter skotten, innan han ens hunnit ta skydd i Dekorimas entrénisch. Det berättar han själv om i förhör. Vad han däremot inte nämner är att han gjort en avvisade gest, men det ligger väl ändå ganska nära till hands när hon vänt sig dit för att se efter om hon kunde få hjälp. Då ville inte Björkman hjälpa till utan han ville istället ta skydd i glasburen. Han gör en gest för att meddela att han inte tänker komma fram, sedan skuttar han in i nischen.

Varför är Lisbeths signalement på Björkman så uppåt väggarna? Som jag ser det handlar det om att hon känt igen den ene av de två männen, nämligen mördaren, som den kortare av de två män hon sett stå och spana utanför bostaden någon vecka innan. Att hon känner igen den ena mannen skriver Rimborn uttryckligen i sin rapport från "samtalen" med Lisbeth inne på Sabbatsberg. Han skriver dock inte vilken av de två hon känt igen, men det måste rimligtvis vara "den där lille" (som hon kallar honom när hon muttrar för Anna Hage under pågående livräddningsförsök).

De två männen vid bostaden kallar jag för Fyrtornet & Släpvagnen, helt enkelt därför att den ene är påtagligt lång medan den andre är kortare. På mordplatsen känner Lisbeth igen den ene av de två, nämligen Släpvagnen. Inledningsvis förstår hon inte att det är han som skjutit, utan det framkommer först med "det tekniska" under veckan efter mordet.

Då menar jag, att eftersom hon känt igen Släpvagnen så ligger det nära till hands att hon förknippat Björkman med Fyrtornet, genom att helt enkelt anta att Fyrtornet & Släpvagnen jobbar ihop och om båda fanns vid bostaden så fanns båda även här.

Den glimt hon fått av Björkman kan inte vara längre än en endaste sekund, och på den sekunden hann hon kanske inte hämta in några signalementsdata utöver Björkmans beiga mössa. Då är det ju inte så långsökt att hon helt enkelt projicerat sin mer detaljerade minnesbild av Fyrtornet på Björkman, och det förklarar att hon beskriver honom som så lång.

Här måste man även komma ihåg, att när Lisbeth gör de här iakttagelserna har hon just blivit beskjuten och står nere på huk invid sin ihjälskjutne make. I det läget känner man sig nog inte så stor i världen, och det tror jag kan förklara varför avståndsbedömningarna hamnat så väldigt fel. Om man tänker sig en treårings perspektiv på världen så är ju allting väldigt stort och långt borta, och dessutom är man väldigt sårbar.

Ungefär så tänker jag mig det hela. Lång historia men jag ville lägga fram den så att du kan relatera till den när du förklarar hur du ser det här med "person 1" uppe på Sveavägen. Jag är nyfiken på att höra hur du tolkat uppgifterna i förhören för att få det till en extra gubbe där på Sveavägen. Och hur klämmer du in honom nere vid Dekorima? Går han med ända ner och lämnar av paret Palme där, eller stannar han en bit upp och väntar där medan de själva går ner? Jag har kanske lite svårt att hänga med i varje vändning, men vill mycket gärna höra hur du tänkt dig det hela.

Lysande, stort tack min vän!

Finns det någon militär i tråden som vet hur Palmemordet diskuterades i militära kretsar på 80-talet?

Från Juristkommissionen

"Försvarsstaben fick kl. 01.15 kännedom om mordet på Olof Palme. Detta skedde genom att en av
försvarsattachéerna vid svenska ambassaden i Washington ringde till vakthavande befäl hos ÖB.
Försvarsattachén hade i Washington fått uppgifter om händelsen. Först därefter kontaktades försvarsstaben av en befattningshavare från försvarsdepartementet som i bostaden hade avlyssnat radionyheterna.
Vakthavande befälet orienterade ett antal befattningshavare i försvarsstaben och ringde omkring kl. 01.30 till ÖB Lennart Ljung i dennes bostad. Stabsberedskapen höjdes vid försvarsstaben.
Ljung ledde personligen arbetet vid staben från kl. 02.00. Ljung lämnade till statssekreteraren Borg och till regeringen genom statsrådet Lundkvist besked om att han fanns i försvarsstaben.
Samma besked lämnades till rikspolisstyrelsen. Efter genomgång av beredskapsläget säkerställdes vissa insatsmöjligheter i framför allt östra militärområdet.
Senare under natten (kl. 03.45) gavs en order till försvarsmaktens förband om bl.a. flaggningen till följd av mordet på Olof Palme. Någon särskild orientering i övrigt om mordet gav ÖB inte."

https://lagen.nu/sou/1987:14#S5-4

Ok.

Jag tycker det är klart intressant.

Kvinnan beskriver mannen som går bakom LOP som betydligt längre än paret men underligt hopkurad.
Det kan förklara varför AB som bara sett mannen ett kort ögonblick rakt bakifrån missuppfattat mannens längd till runt 170-175cm. De flesta vittnen som ser mannen springa iväg uppskattar längden till 185-190cm.

(Och om vi antar att skottet mot Lisbeth var ett vådaskott som gick av så har vi inte en aning om revolverpipan pekade 5 grader uppåt, 5 grader nedåt eller var horisontell när skottet gick av. Så att försöka beräkna gärningsmannens längd till 170cm med den uppgiften och höjden på rispan i LP:s kappa är en högst osäker metod.)

Att LOP går långsamt och tittar mot skyltfönster och att mannen bakom också går långsamt kan delvis förklara att Fauzzi med ett snabbare promenadtempo hinner längre sträcka efter mötet med LOP.

Att mannen går med händerna instuckna i jackans bröstfickor stämmer bra med MP:s och Starks beskrivning av grandmannen. Att Fauzzi (trots att han hade uppmärksamheten riktad mot OP) la märke till att Tensonmannen gick med händerna i fickorna tror jag berodde på just detta.

I halvmörkret var det klart svårt att se jackans rätta färg. Kvinnan beskriver den som gråbeige. Men jag tror mer på att den var gråblå.

Kvinnan beskriver att när de kom fram till korsningen med Kungsgatan så hördes en dov skräll när hon vevat ner rutan. Alltså inte två smällar som vid skotten. Det skulle kunna vara den s.k. "storknallen" en tid efter skotten som några har skrivit om.

Vad tror du om YN? Ser hon mördaren eller är det någon annan person som hört skotten och sett en person springa så att han också finner det bästa att löpa?

Hade jag varit på åsen och hört smällar och sen sett någon utan vapen springa bort från ljudet så är det mycket möjligt jag själv börjat röra mig bort.

Visst, denna person skulle senare ha förstått att mannen han sett var GM, och då blir det inte helt enkelt förstå att man inte går till polisen. Men det finns många som inte vill bli inblandade, många som inte vill bli kända som 'den rädde som flydde'.

Jag är övertygad om att smällarna skrämt några vittnen som stack och aldrig hörde av sig. Vi har den ljusa skepnaden söder om mordplatsen tex, som tydligen rörde sig hastigt bort.

Angående YN så tror jag att det var någon annan än GM hon såg. Men jag antar att GM sprang uppför trapporna. Och jag tror att det var GM som sprang på Robrandt. Men hur det går ihop med att YN missade när GM sprang in på DB-gatan har jag lite svårt att förklara.

Jag tror också Robrandt såg mördaren. Men vem YN ser känns betydligt mer öppet.

Men hur som helst så vill jag ha henne till ett sämre vittne än det hon lyfts fram som på senare år. Jag tror inte hon är så uppmärksam, för enligt mig så missar hon när GM passerar eller så ser hon fel på mördarens klädsel.

Men just nu är jag mest inne på att hon missar GM. Att GM kommer upp på åsen, springer nerför David Bagares för att sedan ta vänster och springa in i Robrandt. En annan person på åsen som hört skotten ser mannen komma upp på åsen och springa vidare. Personen bestämmer sig då för att fly, han också. Kanske han hör LJ ta ett par steg i trappan.

Jeremiah recenserar Annas bok .
Anna ska ha känt sig övervakad efter mordet och någon ska ha sagt till henne att hon skulle säga att hon inte hade sett mördarens ansikte.

Bokrecension av Anna "30 år av tystnad"

"Jag recenserar och reflekterar kort kring Anna Hages bok "30 år av tystnad", som jag lyssnade på som ljudbok. Anna Hage var första person på brottsplatsen, hon var den som rusade fram för att ge den skjutne mannen nödvändig första hjälpen - ett civilkurage som fick ett högt personligt pris för Anna."

https://www.youtube.com/watch?v=oT4lEaHEa64

Palmeåret 2023 har varit ovanligt intensivt för min del, och jag undrar om jag inte lagt ner mer tid och energi i år än under något tidigare år på det här projektet. Å ena sidan leder det till en viss monomani, vilket jag inte är van vid utan jag brukar ha lite bredare repertoar och gillar lite omväxling. Fördelen med en så pass fokuserat insats – som tidvis varit på gränsen till en "push" – är att den lett till betydande framsteg på ett antal olika områden.

Det som mest rapporterats och avhandlats här på forumet är väl arbetet med förloppsanalyser, och på det området har många gamla resultat rapporterats och dryftats men därtill har vi nya grepp på nya områden. Två av dem framstår som särskilt viktiga, och det är (1) förloppsanalysen för Sigge Cedergrens bilstångning med en vit Volvo i backen på Luntmakargatan, samt (2) förloppet på Sveavägens östra trottoar med Boforsarna, Fauzzi med flera. Där har vi fått ordentliga resultat i år som hjälper till med att få en klarare och fylligare bild av hela mordscenariot.

Utöver de här två tunga förloppsanalyserna har vi en del smått och gott i den riktningen, inklusive förbättringar på ambulansförloppen där Mårten & Ingrids promenad länkats in jämte de två busshållplatsvittnena samt det anonyma vittnet som har bråttom ner till bilen på Norra Bantorget. Även ambulansloggen har tillförts på den här fronten och sammantaget ger det här en väldigt god bild av ambulansförloppen. Så den biten är jag också ganska belåten med.

Ett annat exempel på smått och gott är frågan om tipssamtalet till Aftonbladet och hur vi gradvis börjat kunna bena ut ungefärliga tider för journalister och fotografer. Om vi därtill lägger Wikners & Sandins loop kring mordplatsen som hakar i både Gösta Söderströms anrop rörande offrets identitet och Sigges lilla promenad från bilen till bostaden, ja då får vi en elegant sammanknytning av den säcken. I den säcken finner vi dessutom både identifieringen av den "bakre bilen" i Sigges stångning som en Grandbesökare samt den andra iakttagelsen av Sigge på väg till bostaden som gjordes av Jan Nilsson.

På mordtidsfronten har det mest handlat om att rapportera och befästa tidigare uppnådda resultat, nämligen att mordet begicks vid 23.19.00 räknat i svensk normaltid. Även om det arbetet gjorts under tidigare år så är det först i år som jag gått ut med det på allvar, och då har vi funnit att det tar mycket tid och vånda för folk att vänja sig vid den här (för dem) nya realiteten. Tids nog kommer nog polletten att trilla ner för de flesta och i takt med att det sker kommer även mordgåtan som helhet att börja krackelera och öppna sig ungefär som en julnöt i en nötknäppare. Det har visserligen varit mycket tålamodsprövande trams och tjafs, men även det ser jag som övergående.

Lite nya detaljer har ändå tillkommit på mordtidsfronten, och då talar vi särskilt om de bångstyriga bankomattiderna. Där har det funnits landminor, varav jag gått på någon själv och tvingats backa. Sådant händer i alla länder, och om bättre bevisning framkommer som pekar i en annan riktning så brukar jag revidera min analys och mina resultat i enlighet med det.

Just bankomattiderna är ett utmärkt exempel, för där hade vi först en landmina i form av en grovt missvisande formulering i Bankomatcentralens yttrande till polisen, och sedan visade det ironiskt nog att Arto Valtonen ändå gissat rätt i sitt märkliga teckenfel där "före betyder efter". Det var nog inte avsiktligt men ändå lite kul, att Artos eget teckenfel i själva verket visade sig reda ut det teckenfel som Bankgirots kille hade gjort när han uppgav till polisen att dataklockan gick "före" när han i själva verket menade att den gick "efter" Fröken Ur. Sådana här ironier där ett fel korrigerar ett annat roar mig faktiskt, men framför allt är det fint att till slut få det hela utrett i botten.

Det som möjliggjorde den hett eftertraktade definitiseringen av Götabankens kronometer var Faderligs ihärdiga småkickar på mitt smalben om Morelius' ungdomsgäng som passerat mordplatsen i riktning norrut kort före skotten. Jag hade länge tänkt att det där måste vara ett hjärnspöke, men plötsligt trillade polletten ner när jag insåg att mordet kunde ha begåtts medan Boforsarna fortfarande befann sig inne på banken. Och simsalabim! så var även bankomaterna utredda medelst det trollspöet.

Credit till Faderlig för det alltså, även om det blir jag som får ta ansvaret för tröskningen och resultaten. Faderlig förtjänar även credit för att ha pekat på "storknallen", dvs den höga smäll som hörs av ett antal vittnen cirka en minut efter skotten. Även den har jag tröskat igenom, om än kanske ännu inte ända ner i botten, men vi har i alla fall en ganska bra grovmodell av den.

Det intressanta med storknallen är hur den passar in i ett scenario där "något ska hända" kl 23.20.00 dvs en minut efter skotten. För ett mötesscenario är ju tiden 23.20 mer rimlig än 23.19, och det förhållandet tycker jag verkar lovande för att bena ut vad som egentligen var på gång där på den plats som blev Olof Palmes mordplats.

Det jag sett och föreslagit är att mordet lagts in en minut tidigt för att överrumpla och föregripa något annat som var tänkt att ske där på platsen. Då kan det mycket väl tänkas, att storknallen hör till det scenariot som någon slags signal och/eller distraktion vid klockslaget 23.20. Det är ju ändå ganska osannolikt att ett bildäck eller liknande skulle smälla till på det viset en minut efter skotten utan jag tycker man får lov att utgå från att storknallen varit konstgjord och planerad till just det klockslaget.

Hela den här modellen passar då mycket bra ihop med de uppgifter som Ulf Lingärde kom med för många herrans år sedan, och som innebar att kontraspionaget på mordkvällen hade en större operation på gång i syfte att "gripa en högt uppsatt svensk militär på bar gärning" i sina otillåtna kontakter med främmande makt. Det tycker jag är en väldigt intressant uppgift som mycket väl kan tänkas fungera som "inramning" till mordet, och som dessutom delvis är bekräftad i och med att Cosi fan tutte blev offentlig.

Samtidigt är det av vikt att inte låsa sig alltför hårt vid just den ansatsen, utan lite vid sidan av och i lönndom har jag även tittat på andra idéer. En sådan handlar om den eventuella länken mellan Andrei Tarkovskij och Andrey Edelfeldt, som ska ha varit "buksvågrar" (som det så fint kallas) via den norska kvinna som på hösten 1986 födde Tarkovskijs utomäktenskaplige son Alexander Tarkovskij Hemminghytt.

Mammans namn ska vara Berit Hemminghytt, men enligt andra källor hette mamman Inger Pehrson, kostymdesigner tillika hustru till den skandalbemängde norske fastighetsmagnaten Jan Pehrson. Vad som återstår att utreda här är huruvida Berit Hemminghytt och Inger Pehrson är samma person med olika namn eller om det föreligger någon form av missförstånd eller kanske något adoptionsförfarande.

Idag vet vi inte det, men däremot är det ju intressant om det finns en koppling mellan Tarkovskij och Edelfeldt som sedan kan tänkas gå vidare till andra i det swedenborgska kotteriet. Där någonstans finner vi ju även "änkans" exmake Leif Zeilich Jensen, som jag funnit intressant av rena signalementsskäl men inte kunnat komma vidare med då änkan inte vill hjälpa till.

Utöver det som sagts här ovan har avsevärda framsteg gjorts på inhämtningsområdet. Det har blivit mycket läsning och tröskning, och det som redovisats eller diskuterats här i forumet är bara toppen på det isberget. Det har lästs på alla håll och kanter inklusive en rad olika spår som jag kanske inte talat så mycket om, men även på det tekniska området där jag gjort vissa framsteg rörande ballistik och sådant. Detta hade jag kanske tänkt mig att rapportera här i tråden men det har inte blivit av utan får bero till efter årsskiftet.

Det läsområde där jag gjort störst insatser och framsteg är nog ändå på "pärlbandet av affärer" som föregår – och enligt min uppfattning leder fram till och utmynnar i – Palmemordet. Tidigare hade jag i viss mån studerat IB-affären och spionaffären Stig Bergling, men i år jag har fått tillfälle att skaffa lite mer kött på benen och även utvidga och förlänga perspektivet bakåt ända till Wennerström-affären och rentav lite tidigare än så.

Det stora hålet före 1970 börjar alltså gradvis fyllas igen med pusselbitar, och på den fronten har jag också en hel del ännu oredovisade resultat som jag menar är intressanta. Att titta så pass långt tillbaka i tiden kan verka långsökt, men i historiska förlopp är det alltid så att det ena leder till det andra och om en surdeg byggs upp så till den grad att den utmynnar i ett statsministermord så kan man nog utgå från att det ändå på något plan handlar om decennier.

På den internationella fronten ligger resultaten mest på Kennedysidan, som emellertid spiller över på Palmesidan och vice versa i en slags korsbefruktning. En (för mig) ny grej nu i höst är mordet den ledande filippinske politikern Ninoy Aquino 1983, som dels ska ha skett med samma slags vapen och ammunition som Palmemordet och som dessutom visar den "djupa statens" modus operandi i att åstadkomma regimskiften medelst politiska mord. Aquino-mordet blev ju slutet för den gamla Marcos-regimen och ledde istället till att Aquino-klanen tog över makten med Corazon Aquino i spetsen.

Där har vi i alla fall några exempel på nyheter och framsteg från detta nådens år 2023. Listan är ännu betydligt längre men jag nöjer mig med det som sagts här ovan. Agendan för 2024 ser inte särskilt annorlunda ut än för 2023, utan det handlar om att fortsätta i ungefär samma stil. Kanske får jag dämpa tempot något för att få mer tid till annat, men kanske blir det inte så nu när ångan är uppe. Den som lever får se.

Med det tackar jag för i år och önskar er alla i tråden Gott Slut och Gott Nytt År!

Reagerar på att vagnhärad-kvinnan säger att "det måste gått några lampor här" i och med att hon reagerar på att det är ovanligt mörkt vid dekorimahörnan.

Var det inte så att chevamannen i något avsnitt sa att lampan vid MP var släckt? Men att den var tänd senare på natten baserat på mediabilder?

Jo, det stämmer. Och det skulle kunna tyda på kvinnan verkligen har sett det som hon berättar om.