Inga-Britt Ahlenius skriver i Svenska Dagbladet:
""Svenska Dagbladet 14 Mars 2024
Låt tekniken söka sanningen om Palme
Inga-Britt Ahlenius
"Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda.” Så skriver Hans-Gunnar Axberger om nedläggningen av Palmeutredningen, i sin bok ”Statsministermordet” (Norstedts). En utredning som dessutom – ”med regeringens tysta bifall” enligt Axberger – avslutades med en postum dom över en död människa.
Det är den stilenliga avslutningen på en polisutredning som i sig är ett exempel på ett institutionellt sammanbrott.
Polisarbetet under mordnatten var kaotiskt. Sambandscentralen präglades av handfallenhet och förvirring, inte ens klockan på väggen gick rätt. Dokumentationen genomfördes bristfälligt, mördarjakten var oorganiserad, alla polisresurser sattes inte in. Ett första rikslarm dröjde innan det sändes ut och då var det dessutom felaktigt. Allt som kunde gå fel, gick fel.
Den största skadan i utredningen sker emellertid när Hans Holmér, handlingskraftig och karismatisk, ”kapar” mordutredningen som spaningsledare. För denna uppgift saknade Holmér helt kompetens och erfarenhet, han var en ”polischefsbyråkrat” som aldrig hade varit polis eller mordutredare. Vid ett mord på statsministern bör förundersökningen självklart ligga på en åklagare.
Men Holmér gör de facto sig själv också till förundersökningsledare. Som länspolismästare var han också själv den som skulle utöva tillsyn över polisarbetet. Därmed förenade han hos sig tre funktioner som skall borga för kvaliteten i en mordutredning – polischef, förundersökningsledare, spaningsledare. Vad kan gå fel?
Holmér hade regeringens öra och regeringens överprövning av åklagarna blev förödande för utredningen. Den havererade efter ett år och Holmér fick lämna. Mordutredningen var tillbaka på ruta ett.
Den så kallade Granskningskommissionen, där jag själv var ledamot, lämnade sitt betänkande för ett kvarts sekel sedan. På våra 1 000 papperssidor kan man läsa om en utredning som gick helt överstyr.
En förtjänst med vårt arbete är att vi lyckades göra en läsbar översikt över utredningens 60 000 dokument om 225 hyllmeter.
Det är i dagarna 38 år sedan mordet. Mordutredningen lades ner med regeringens ”tysta bifall” – skönt att begrava denna pinsamma utredning, låter det som. Sverige har så många hemligheter att bevara.
En grupp medborgare med intresse och kunskaper går nu vidare på eget bevåg med storskalig automatisk digitalisering av polisens omaskade material, tidningsartiklar, olika databaser.
En i denna unga generation – matematiker och datavetare med algoritmintresse – skriver till mig att ”vi som medborgare kan inte släppa mordet. Nedläggningen av utredningen är ett svek mot Sverige och mot demokratin, det är något poetiskt i att en grupp ur allmänheten tar på sig att börja utreda på egen bekostnad i form av tid och pengar och med de senaste metoderna och algoritmerna för att se både detaljer och de större sammanhangen.”
Palmeutredningen hann inte ta steget in i ai-samhället.
”Nya omständigheter” i form av revolutionerande teknik pockar på att utredningen öppnas. Regeringen kan inte visa fortsatt liknöjdhet och ointresse för att finna sanningen om mordet på landets statsminister.""
""Svenska Dagbladet 14 Mars 2024
Låt tekniken söka sanningen om Palme
Inga-Britt Ahlenius
"Det var den svenska rättsstatens slutliga kapitulation inför ett statsministermord den varken förmått förebygga eller utreda.” Så skriver Hans-Gunnar Axberger om nedläggningen av Palmeutredningen, i sin bok ”Statsministermordet” (Norstedts). En utredning som dessutom – ”med regeringens tysta bifall” enligt Axberger – avslutades med en postum dom över en död människa.
Det är den stilenliga avslutningen på en polisutredning som i sig är ett exempel på ett institutionellt sammanbrott.
Polisarbetet under mordnatten var kaotiskt. Sambandscentralen präglades av handfallenhet och förvirring, inte ens klockan på väggen gick rätt. Dokumentationen genomfördes bristfälligt, mördarjakten var oorganiserad, alla polisresurser sattes inte in. Ett första rikslarm dröjde innan det sändes ut och då var det dessutom felaktigt. Allt som kunde gå fel, gick fel.
Den största skadan i utredningen sker emellertid när Hans Holmér, handlingskraftig och karismatisk, ”kapar” mordutredningen som spaningsledare. För denna uppgift saknade Holmér helt kompetens och erfarenhet, han var en ”polischefsbyråkrat” som aldrig hade varit polis eller mordutredare. Vid ett mord på statsministern bör förundersökningen självklart ligga på en åklagare.
Men Holmér gör de facto sig själv också till förundersökningsledare. Som länspolismästare var han också själv den som skulle utöva tillsyn över polisarbetet. Därmed förenade han hos sig tre funktioner som skall borga för kvaliteten i en mordutredning – polischef, förundersökningsledare, spaningsledare. Vad kan gå fel?
Holmér hade regeringens öra och regeringens överprövning av åklagarna blev förödande för utredningen. Den havererade efter ett år och Holmér fick lämna. Mordutredningen var tillbaka på ruta ett.
Den så kallade Granskningskommissionen, där jag själv var ledamot, lämnade sitt betänkande för ett kvarts sekel sedan. På våra 1 000 papperssidor kan man läsa om en utredning som gick helt överstyr.
En förtjänst med vårt arbete är att vi lyckades göra en läsbar översikt över utredningens 60 000 dokument om 225 hyllmeter.
Det är i dagarna 38 år sedan mordet. Mordutredningen lades ner med regeringens ”tysta bifall” – skönt att begrava denna pinsamma utredning, låter det som. Sverige har så många hemligheter att bevara.
En grupp medborgare med intresse och kunskaper går nu vidare på eget bevåg med storskalig automatisk digitalisering av polisens omaskade material, tidningsartiklar, olika databaser.
En i denna unga generation – matematiker och datavetare med algoritmintresse – skriver till mig att ”vi som medborgare kan inte släppa mordet. Nedläggningen av utredningen är ett svek mot Sverige och mot demokratin, det är något poetiskt i att en grupp ur allmänheten tar på sig att börja utreda på egen bekostnad i form av tid och pengar och med de senaste metoderna och algoritmerna för att se både detaljer och de större sammanhangen.”
Palmeutredningen hann inte ta steget in i ai-samhället.
”Nya omständigheter” i form av revolutionerande teknik pockar på att utredningen öppnas. Regeringen kan inte visa fortsatt liknöjdhet och ointresse för att finna sanningen om mordet på landets statsminister.""
