Citat:
Lite svårt att se att AB skulle vara inblandad på nåt sätt, skulle det inte vara idiotiskt att ställa upp på ett hypnosförhör isf?
Men ok, om man leker med tanken att han är inblandad på nåt sätt, det är väl bara hans ord att han stått stilla på platsen? Bara hans ord som gjort att man eller mindre uteslutit honom som Tenson-mannen? Han kan ju ljuga om det för att skaffa sig ett alibi.. det skulle förklara varför GM slår till trots att AB befinner sig så nära.. och det sällskap på typ 7 personer som enligt IM passerar förbi typ 15 sekunder innan mordet skulle väl då kunna vara hela sällskapet boforsare, även de i bilen.. ponerat att de också ljuger.. att LP inte sett dem beror på att hon och Olof samtalar med GM, vända mot Sveavägen, men isf skulle även LP ljuga..
Intressant att AB i hypnosförhöret nämner en låst dörr? Som han väl sen nämner är dörren till bankomaten? Har den varit låst för honom, dvs har han velat ta sig in dit men inte kunnat pga att dörren varit låst?
Mvh övertänkaren
Men ok, om man leker med tanken att han är inblandad på nåt sätt, det är väl bara hans ord att han stått stilla på platsen? Bara hans ord som gjort att man eller mindre uteslutit honom som Tenson-mannen? Han kan ju ljuga om det för att skaffa sig ett alibi.. det skulle förklara varför GM slår till trots att AB befinner sig så nära.. och det sällskap på typ 7 personer som enligt IM passerar förbi typ 15 sekunder innan mordet skulle väl då kunna vara hela sällskapet boforsare, även de i bilen.. ponerat att de också ljuger.. att LP inte sett dem beror på att hon och Olof samtalar med GM, vända mot Sveavägen, men isf skulle även LP ljuga..
Intressant att AB i hypnosförhöret nämner en låst dörr? Som han väl sen nämner är dörren till bankomaten? Har den varit låst för honom, dvs har han velat ta sig in dit men inte kunnat pga att dörren varit låst?
Mvh övertänkaren
I min bok kan man aldrig tänka för mycket, utan dina reflektioner är mycket välkomna här. Det där med "inblandad" är ju ett väldigt löst begrepp. Det är en oerhörd skillnad mellan att å ena sidan vara "inblandad" i meningen att man på förhand vet att Palme ska mördas och å andra sidan vara "inblandad" i meningen att man finns där av annan anledning men inte av ren slump. Vad Björkman & Jeppsson beträffar är det naturligtvis bara den senare varianten som kan komma ifråga, och troligtvis även för Engström även om han är något "mer inblandad" än de andra två.
Den modell för attentatet som jag jobbat med, och som jag kallar för Lingärde-modellen, är en slags låda med dubbla bottnar. När man öppnar lådan har vi ett mord på Olof Palme som begås kl 23.19 enligt min korrigerade mordtid. Den tiden är jag säker på efter otaliga rundor av noggranna kontroller.
Men vad är det för mordtid? Förloppsanalysen visar klart och tydligt att vi har ett mötesscenario, dvs att Palme går dit i något särskilt ärende, och det ärendet kan inte vara annat än att träffa någon. Stämmer man då träff med någon kl 23.19? Nej det gör man inte, utan man stämmer träff kl 23.20.
Det här leder oss till den andra lådan som finns dold under den dubbla bottnen. I den finner vi det där tillslaget mot en högt uppsatt svensk militär som Ulf Lingärde talade om för många solar och månar sedan. Då ser vi att det tillslaget var planerat till kl 23.20 – enligt den här modellen.
Mordet kommer alltså en minut "för tidigt" i förhållande till tillslaget. Det kan bara utföras därför att Palme kommer dit i lite god tid. Däremot kommer det som en kalldusch för den personal som finns där för att fungera som vittnen vid tillslaget kl 23.20. Dels är händelsen minst sagt oväntad i sig, och dels blir de överrumplade när den kommer en minut tidigt.
Jeppsson kommer i tid till jobbet. Han är där vid kulturhuset kl 23.18 och då ser Engström honom från kontorsfönstret. När han konstaterat att Jeppsson kommit kan han gå ner och stämpla ut, vilket han gör kl 23.19. Sedan pratar han med vakterna. Varför gör han det? Därför att han måste komma "till jobbet" direkt efter kl 23.20 och då måste han bränna en dryg halvminut i receptionen innan han kilar ut och ner.
Jeppsson finns alltså på plats vid rätt tid, men blir överrumplad när det oväntade händer en minut tidigt. Någon blir skjuten, det ingick inte i planen. Vad ska han nu göra? Det första han måste se till är att göra sig av med radion eller personsökaren som han har med sig i väskan, genom att springa upp på åsen och dumpa den i den "brevlåda" som finns däruppe på David Bagares Gata – i form av Djurfeldts folkvagn. När han gjort det är han redo att prata med polisen, för nu kan de inte hitta något på honom.
Engström blir också överraskad. Han kommer ner i precis rätt tid för tillslaget, dvs 23.20, men finner då en skjuten man på trottoaren men däremot ingen Jeppsson inne i gränden där han skulle stå. Vad ska han nu göra? Han springer in till Luntmakargatan för att kolla efter Jeppsson, som emellertid gått upp i rök. Sedan går han in på Bohemia och ringer nödnumret från telefonautomaten. Han får vänta på svar, kanske ringa en gång till, men när svaret kommer går han tillbaka till Skandia. Han ringer hustrun och säger att han ska ta nattbussen. På så vis får han en extra timme på sig. Sedan tar han taxi till mötespunkten i Häggvik, och får skjuts med tjänstens folk därifrån och hem.
Då har vi Björkman. Vad händer där? Saken är att han kommer sent till jobbet. Precis som Jeppsson skulle han vara på plats vid reklampelaren senast 23.18 men det är han inte. Han har inte räknat med att kamraterna skulle gå in på banken utan det kom som en överraskning. Nu måste han skaka av sig dem fort som attan, vilket han också gör. Han är ute vid pelaren en halvminut sent, alltså 23.18.30.
Det är det här som paret Palme med Tensonmannen får vänta på. Fördröjningen ligger på cirka 30 sekunder, sedan när Björkman ställt sig ute vid pelaren kan de fortsätta ner till Dekorima. Där stannar de en andra gång för cirka 15 sekunders samtal. Sedan viker Tensonmannen av in på Tunnelgatan där han ska hämta posten åt Palme. Paret Palme ska gå och ställa sig innanför gatuskylten och vänta på posten, men då dyker mördaren upp söderifrån, möter dem på trottoaren, vänder på klacken, kilar ikapp och skjuter.
Samtidigt som mördaren gör sin u-sväng några meter bakom paret Palme så börjar Björkman traska hemåt och Jeppsson börjar röra sig inåt mellan barackerna. Vilket underbart sammanträffande att båda två börjar gå på sekunden samtidigt och i rätt tid för att se allt de ska se, men missa allt de ska missa.
Det måste vara en högre makt som samordnar de rörelserna, tänker jag, och i nästa andetag tänker jag att den högre makten står på hörnet vid Posten på västra sidan Sveavägen – där vittnet Wiklund sett honom bara minuten innan. Varför står han där? Därför att det är det enda ställe där man kan vara synlig för alla tre parter: mördaren, Björkman och även Jeppsson därinne i gränden.
Nu är alltså Palme död, och någon posthämtning bidde det inte. Däremot sticker polarn Tensonmannen iväg upp på åsen utan att stanna och hjälpa Lisbeth. Det är ju intressant i sig. Mördaren däremot kilar in till barackerna och ställer sig och glor i västra änden som vetter mot mordplatsen. Det berättar Lisbeth om – först i polisförhör och sedan även i tingsrätten och hovrätten.
Engström kommer ner en minut efter skotten, vilket är i rätt tid för tillslaget som raskt fick avblåsas. Men han är förvirrad och fattar inte vad som hänt, utan misstänker att något blivit fel med tiden.
Samma med Jeppsson som i förhören försöker låta påskina att han minsann varit där i korsningen dubbelt så länge som han egentligen befann sig där: två minuter istället för bara en knapp minut. Varför gör han det? Därför att han inte fattat den dubbla bottnen utan är rädd för att han själv på något sätt kommit försent till jobbet.
Björkman är inget undantag från regeln. Han vill försöka framställa förloppet så att han själv minsann kom dit ett par minuter före skotten. Detta i tron att skotten avlossades vid den tid som tillslaget var planerat och inte en minut tidigare. Med andra ord tror han också att han varit sen till jobbet, vilket han varit men "bara" med en halvminut. Han vill köpa sig extra tid, cirka en och en halv minut är vad han behöver och då ändrar han sin story så att det framstår på det viset.
Där har du min konspirationsteori om den här saken. Varken Engström, Jeppsson eller Björkman finns där i syfte att delta i något mord utan de finns där för att delta i tillslaget. Men i och med att informationen är indelad i vattentäta skott så kan storyn vara olika dem emellan.
Jeppsson kan till exempel vara där med FMN för att hjälpa till med ett narkotikatillslag. Det ligger nära till hands med tanke på att narkotikarotelns "kokainärende" bedrevs på uppdrag av Socialstyrelsen där Jeppsson gjort vapenfri tjänst.
Björkman kan vara där av något annat skäl, som i så fall torde relatera till Bofors på något vis. Det är ju den uppenbara gemensamma nämnaren mellan Engström och Björkman, och då ligger det nära till hands att tänka sig en bakomliggande "mellanhand" som i själva verket sköter kontakterna med alla tre. På ett plan verkar det då som om Engström "håller i" Jeppsson och Björkman, men i själva verket finns en fjärde dold person som "håller i" alla tre – med olika cover stories som är skräddarsydda för att passa var och ens läggning och intressen.
Det är där jag står i det här just nu. Att det är den "radikala" modellen – med Boforsarna inne på banken när skotten avlossas – som gäller, det är jag helt övertygad om och känner rentav att bevisningen redan är tillräcklig om än lite dåligt tröskad och organiserad. Den modellen är trots allt bara ett par veckor gammal nu, och behöver sätta sig lite mer innan man kan plocka fram silverhammaren och dänga in den på riktigt. Men dit kommer vi snart, var så säker.
Därför vill jag beakta förloppen nere på och kring mordplatsen ur den synvinkeln. Det intressanta för mig är vilka stories som uppvisar god passform i den del av det stora pusslet som redan ligger. Och med det menar jag då just sådant som den korrigerade mordtiden 23.19 och den "radikala" modellen för östra trottoaren. Därtill finns lite annat smått och gott, typ storknallen och bilstångningen i Luntisbacken, men det här är de stora "flaken" i pusslet som redan är lagda och som resten måste anpassas till.
Att tänka fritt är stort. Att tänka högt är större. Tänker jag.