Citat:
Ursprungligen postat av
Lasbond3000
Jag har skummat igenom slutsatsen och den lyckas inte styrka consensus gentium (CG).
CG har varit ett filosofiskt trätoämne väldigt länge men det är ändå ett argumentationfel, nämligen Argumentum ad populum.
Kejsaren blir inte mer påklädd bara för att en majoritet tror på det.
Nej, Thomas Kelly gjorde två grova misstag i sin uppsats.
Det första gäller redan premissen:
(Premise) Everyone believes that God exists.
Den premissen kan ju enkelt avfärdas eftersom den är falsk. Alla tror inte att Gud existerar. Inte ens 60 % av befolkningen på jorden tror att Gud existerar.
Redan där så är det alltså meningslöst att ens diskutera vidare eftersom consensus inte uppnåtts.
Nästa grova misstag är lite svårare att inse och kräver lite eftertanke och att leka med tanken att det kanske egentligen skulle ligga lite sanning bakom det hela om consensus uppnåtts. Så, okej, låt oss göra det en stund.
För att consensus ska gälla som sanningsbelägg så måste det egentligen vara så att alla kommit fram till samma slutsats på egen hand och inte bara kopierat någon annans redan färdiga lösning. Ta t.ex. en fråga om hur många stålkulor det får plats i en plasthink. Om en person då först säger 3750 kulor och alla sedan tänker, "jo, det är säkert rimligt, det säger jag också", så innebär det inte att svaret 3750 kulor är sant. Det är inte vad de själva egentligen trodde, utan det är ett svar som de gav efter att ha påverkats av ett annat redan uttalat svar, och ju fler som påstått samma svar, desto fler kommer sannolikt att hålla med om det redan uttalade svaret.
Ren, verklig consensus som sanningsbelägg kan endast gälla om denna samstämmighet uppnåtts efter att var och en för sig, utan extern påverkan, kommit fram till samma slutsats. Om alla, var för sig, kom fram till samma svar, då, och endast då, skulle
consensus gentium kunna ha ett möjligt sanningsvärde.
Problemet med gudstro är däremot att det är något som ingen idag levande person kommit fram till helt på egen hand, det är en tro som kopierats från andra och är alltså helt värdelös i fråga om
consensus gentium. Consensus-teorin förutsätter nämligen opåverkat tänkande så att det inte skulle gå att helt plötslig påverka folk att börja tro att 2+2=5, något som aldrig skulle kunna bli consensus gentium utan påverkan från andra som redan "övertygats" om att 2+2=5 och att det är så det måste vara.
Ett ytterligare smärre fel som Kelly gör är att sammanlänka kristna och muslimer till att de tror på samma Gud så att han på så vis uppnår en majoritet (omkring 53%), men det blir väldigt konstigt med tanke på hur liten consensus det finns mellan de två gudsuppfattningarna.
Ytterligare bevis mot att räkna
consensus gentium som ett sanningsargument är ju alla de gånger genom historien som den rådande allmänna uppfattningen om något har visat sig vara helt felaktig, särskilt om jorden som universums centrum och om förekomst av drakar, älvor, magi och liknande fantasivarelser.
Baserat på det ovanstående så spelar det ingen roll hur vältaligt som Kelly än försöker att framföra sin åsikt eftersom den för det första baseras på en felaktig premiss och för det andra inte kvalificerar för kraven för att kunna räkna
consensus gentium som ett möjligt sanningsargument.
Och Kelly försöker t.ex. att argumentera att eftersom ingen föds med en teistisk tro måste det finnas en rimlig förklaring till varför det är så att ett stort antal människor förvärvar och upprätthåller en sådan tro och att det faktum att det finns folk som tror då bevisar att det finns anledning att tro. Det missar helt hur uppfostran av barn fungerar och det faktum att de personer som "förvärvar och upprätthåller en sådan tro"
alltid förvärvar just den tro som finns runt omkring dem, vilket alltså bara betyder att de kopierat denna tro, den är inte något som de själva kommit fram till utan extern påverkan. Det skulle möjligen ha visst bevisvärde om de som växte upp i muslimska, hinduiska och buddhistiska hem istället alla valde Bibelns Gud som den Gud de valde att tro på, men det vet vi ju aldrig inträffar och gudstro som
consensus gentium har alltså
inget som helst sanningsvärde annat än hos vissa önsketänkande troende som bara vill bekräfta deras egen tro.
Man skulle möjligen kunna argumentera att det faktum att alla civilisationer genom tiderna har haft en tro om något andligt bortom detta liv är ett gudsbevis, men inte ens det är något gudsbevis eftersom en sådan uppfattning för det första inte kräver att det faktiskt finns något andligt och för det andra så kräver en sådan påstådd andlig förekomst heller inte nödvändigtvis att sådana andar är gudar eller kräver att det utöver andarnas påstådda existens även skulle finnas en eller flera gudar.
