Arbetsplatser "from hell". Era värsta mardrömsjobb/chefer/kollegor.

Ett av mina första jobb var på ett lager. Fanns såklart en del original där, men chefen hade varit med länge, lite för länge visade det sig.

Chefen var otroligt snål och tyckte därför saker som arbetskläder, skyddsskor och truckkort var onödigt. Märkligt nog hade han plöjt ner pengar i ett nytt affärssystem (SAP om jag inte minns fel) men tyckte det var för dyrt med en konsult som anpassade det för oss, vilket gjorde att det inte fungerade.

Vi körde truckar utan truckkort, hyllor och ställage var svetsade och det stod varor överallt och var en jävla röra. Chefen gick ner ibland och skrek och anklagade anställda för att inte jobba. Vid ett tillfälle hade jag rast och satt och drack kaffe på en stol, chefen såg detta och kallade upp mig. Fick en lång utskällning för att jag inte jobbade, försökte säga att jag hade rast (vilket vi hade 2 ggr/dag) men ingenting bet på honom. Dagen efter fick jag reda på att min anställning inte var förlängd (var provanställd). Ändå bra att det hände, det var en riktigt kass arbetsplats.

Truckkort är ändå bara hittepå. Kan arbetsgivaren på annat sätt visa dokumentera att personalen har kompetens går ju det lika bra.

Absolut, men här kontrollerades ingenting

Jobbade 5 år på ett ställe utan att uppvisa mitt truckkort eller fylla i körtillstånd och jag var långt ifrån ensam

Jobbade några månader på en kundtjänst belägen i Spanien. Kunderna var svenska satellit- och fiberkunder. Kollegorna var till 50% alkoholister och inte blyga inför narkotika heller, men dom var trevliga. Problemet var själva arbetsuppgifterna. Åtta timmar kändes fan som en evighet och snittlönen efter skatt var 1.350 euro. Det måste vara det pissigaste yrket jag någonsin haft.

För cirka tio år sedan jobbade jag i Västerås godsbangård när det var 20 minusgrader och mitt jobb var att pulsa i 50 cm hög snö och bromskontrollera godståg. Arbetstiden var 19.00-04.00 men vi åkte ofta hem vid 06.00. Det var fysiskt jobbigt men inte lika jobbigt mentalt som det fittiga jobbet på kundtjänsten.

Arbetar som läkare inom svensk regional sjukvård. Har en kvinnlig kollega i en nyckelposition som uppenbarligen lider av en allvarlig personlighetsstörning. När vi får in kritiska fall på avdelningen så agerar hon totalt irrationellt och sätter sig på tvären mot oss kollegor, trots medicinsk konsensus. Chefen håller henne om ryggen, trots att hon utgör en riskfaktor.

Intressant tråd. Slående att så många skriver om dåliga chefer. Borde vara en helt egen tråd om dåliga chefer.

Universiteten kvalar lätt in bland arbetsplatser med sämst arbetsmiljö. Varit runt på många universitet i Sverige och både på tekniska ämnen, vård och mer samhällsvetenskapliga. Bilden är entydig och inte särskilt trevlig.

Du har ofta inte bara en chef utan flera chefer som ofta är inkompetenta och extremt konflikträdda. Det är även mycket favorisering och du kan klättra i organisationen bara genom att kollegialt fjäska dig uppåt. Det är också en kvinnodominerad organisation. Männen beter sig som kvinnor och en enorm skitsnackarkultur när någon har fel norm. En del kallar fenomenet med skitsnack för tystnadskultur där man måste falla in i ramen. Tragiskt med tanke på att många unga genom sin utbildning fostras på universiteten på sin väg mot vuxenlivet

OT raderat. Huruvida det finns lagkrav om truckkort för viss jobb får tas i en annan tråd.

Mod.

Vilken mardröm!
Finns det inte något sätt att gå över chefen för att bli av med henne? Även läkare kan väl anmäla andra läkare till IVO tex?

Jag jobbade i ungdomen på lager där mobbning var väldigt utbredd. Cheferna satt i en annan del av byggnaden och lagerchefen var inte rätt person att ta hand om personalen, han var själv utsatt för mobbning. Han var vänlig och lite vek och hade alla bara skött sig så hade det varit en bra arbetsplats.

En kvinna som jobbade på lagret blev utsatt för mobbning dels genom skitsnack och ibland genom kommentarer, oftast i personalmatsalen.
Minns särskilt en gång då hon var ledig men kom till jobbet i ett ärende och då hade på sig shorts och ett linne så man såg hennes hy. Hon var rödhårig och därmed väldigt blek.
När hon kom in i den fullsatta matsalen sa en av generalmobbarna högt så det hördes 'Fy fan, jag trodde det var världens största iprentablett som kom!'. Pöbeln skrattade och gingern rodnade över hela kroppen.
Allt hon gjorde 'var fel', även om hon bara gjorde sitt jobb. Kom det en stor sen beställning som var tvungen att packas så var det hennes fel.
En dag hade nån knutit och lagt en hängsnara på hennes truck, då sjukskrev hon sig några dagar.

Hände ett par gånger på min tid där att folk började slåss med varandra.
Mycket stölder utfört av personalen.
Dom värsta mobbarna var samtidigt dom som var mest noga med att deras egenuppsatta regler följdes och det kunde vara allt från vem som fick sitta var i personalmatsalen till vems truck som 'var' vems, även om inget av det egentligen var fritt att sitta och ta vilken truck man ville.

Det enda sättet att bli av med människan vore att skriva en gemensam framställan till chefsöverläkare och verksamhetschef. Tyvärr är mina kollegor för fega och måna om sina karriärer för att våga göra detta. Svensk sjukvård är en feghetskultur.

Sök dig tillbaka, vetja. Till växlingen i Västerås alltså.