Citat:
Det är inte bara så enkelt att det handlar om ekonomi utan det är mer ett allmänt problem med tillgängliga lärarresurser. Jag får t ex 28 t per uppsats i handledningstid på kandidatnivån, därefter tillkommer 8 timmar för varje uppsats jag examinerar. Under uppsatskursen har vi tre obligatoriska seminarieträffar där jag förväntats ha läst och kan ge konstruktiv feedback på det studenterna åstadkommit.
För att vara säker på att jag har hunnit läsa uppsatserna tillräckligt bra så vill jag gärna ha in dem två dagar innan seminariet. Ofta innebär detta ändå att jag måste sitta en del på kvällen eftersom det kan ha varit forskning eller annan undervisning som ätit upp tiden. Min erfarenhet (20 år) säger mig att det är omöjligt att göra ett bra jobb om man handleder mer än fem uppsatser åt gången. Tre är optimalt.
För varje uppsats som jag examinerar och således haft en annan handledare än mig får jag 8 timmar per uppsats. På den tiden ska jag hinna läsa uppsatsen noga. Reflektera över styrkor och svagheter, bestämma mig för vad jag tycker, fylla i ett betygsprotokoll där jag lämnar min bedömning enligt ett stort antal fastställda kriterier, samt genomföra ett examinationsseminarium som tar ca 2 timmar. Eftersom alla uppsatser ska examineras snarast (eftersom terminen tar slut) så ligger även gränsen här på 5 uppsatser för den veckan. Slutligen har vi handledare ett betygskollegium där vi går igenom våra bedömningar och tillsammans enas om betygen på alla uppsatserna. Det brukar vara en mangling på ca sex timmar som jag inte tror vi får någon tid för...
På kursen har vi denna termin 128 studenter. Vi har 11 lärare som har tid över och är möjliga att planera in och om studenterna skriver i par så har vi täckning för 44 uppsatser med aktuell kapacitet. Förutom detta kommer vi anlita externa handledare från andra universitet.
Det här med att det bara handlar om pengar är inte så enkelt... Det måste ju vara genomförbart också. Tidplanering inom universitetsvärlden är ett helvete i ren allmänhet. Vilken dag som helst kan det dyka upp en kollega och säga att de fått ett forskningsanslag vilket innebär att de måste plockas bort ur undervisningen. Ju mer forskning som bedrivs desto svårare blir det att planera undervisningen. Arbetsbelastningen är väldigt ojämn med perioder av extremt mycket att göra och andra där man har stora möjligheter att själv planera vad man ska göra.
Nyrekryteringar är också svårt. Det tar väldigt lång tid och kostar mycket att anställa nya lektorer och professorer. Dessutom så kan de lika gärna komma hit till bygget och direkt landa ett anslag och därmed försvinna från undervisningen ändå. Dessutom så kan det ju bli så att utfallet av ansökningarna en period går dåligt och många därmed inte kan forska i den utsträckning som är möjligt. Då ska dessa planeras in i undervisningen i stället och överkapacitet är det ingen som gillar, allra minst lärarna själva då de kanske vet att det jobbet de satts på tillsammans med någon annan lika gärna hade kunnat hanteras helt av en ensam person. Samtidigt kan man ju inte bara GE forskningstid till den ene då och tvinga den andra att undervisa för då blir det orättvist. Det är jävligt hattigt alltihop när det gäller tid på universitetet. Det är av den anledningen som studenterna MÅSTE vara mer självgående och ta större eget ansvar för sin utbildning än på gymnasiet. Annars funkar det inte.
För att vara säker på att jag har hunnit läsa uppsatserna tillräckligt bra så vill jag gärna ha in dem två dagar innan seminariet. Ofta innebär detta ändå att jag måste sitta en del på kvällen eftersom det kan ha varit forskning eller annan undervisning som ätit upp tiden. Min erfarenhet (20 år) säger mig att det är omöjligt att göra ett bra jobb om man handleder mer än fem uppsatser åt gången. Tre är optimalt.
För varje uppsats som jag examinerar och således haft en annan handledare än mig får jag 8 timmar per uppsats. På den tiden ska jag hinna läsa uppsatsen noga. Reflektera över styrkor och svagheter, bestämma mig för vad jag tycker, fylla i ett betygsprotokoll där jag lämnar min bedömning enligt ett stort antal fastställda kriterier, samt genomföra ett examinationsseminarium som tar ca 2 timmar. Eftersom alla uppsatser ska examineras snarast (eftersom terminen tar slut) så ligger även gränsen här på 5 uppsatser för den veckan. Slutligen har vi handledare ett betygskollegium där vi går igenom våra bedömningar och tillsammans enas om betygen på alla uppsatserna. Det brukar vara en mangling på ca sex timmar som jag inte tror vi får någon tid för...
På kursen har vi denna termin 128 studenter. Vi har 11 lärare som har tid över och är möjliga att planera in och om studenterna skriver i par så har vi täckning för 44 uppsatser med aktuell kapacitet. Förutom detta kommer vi anlita externa handledare från andra universitet.
Det här med att det bara handlar om pengar är inte så enkelt... Det måste ju vara genomförbart också. Tidplanering inom universitetsvärlden är ett helvete i ren allmänhet. Vilken dag som helst kan det dyka upp en kollega och säga att de fått ett forskningsanslag vilket innebär att de måste plockas bort ur undervisningen. Ju mer forskning som bedrivs desto svårare blir det att planera undervisningen. Arbetsbelastningen är väldigt ojämn med perioder av extremt mycket att göra och andra där man har stora möjligheter att själv planera vad man ska göra.
Nyrekryteringar är också svårt. Det tar väldigt lång tid och kostar mycket att anställa nya lektorer och professorer. Dessutom så kan de lika gärna komma hit till bygget och direkt landa ett anslag och därmed försvinna från undervisningen ändå. Dessutom så kan det ju bli så att utfallet av ansökningarna en period går dåligt och många därmed inte kan forska i den utsträckning som är möjligt. Då ska dessa planeras in i undervisningen i stället och överkapacitet är det ingen som gillar, allra minst lärarna själva då de kanske vet att det jobbet de satts på tillsammans med någon annan lika gärna hade kunnat hanteras helt av en ensam person. Samtidigt kan man ju inte bara GE forskningstid till den ene då och tvinga den andra att undervisa för då blir det orättvist. Det är jävligt hattigt alltihop när det gäller tid på universitetet. Det är av den anledningen som studenterna MÅSTE vara mer självgående och ta större eget ansvar för sin utbildning än på gymnasiet. Annars funkar det inte.
Vill även ta upp opponentdelen. Kanske C19 påverkade informationen som inte klargjorde tillräckligt bra hur viktig och hur mycket tid det kräver. Min erfarenhet (Min sons examensarbete och opponentrollen) av denna del är att opponentrollen var om inte viktigare än uppsatsen så mycket viktig. Detta hade absolut inte på något sätt framgått av informationen från universitetet utan det var "Googlande" som räddade situationen.
