Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Drömde att jag hade halkat ner i en klippskreva och landat i en grotta i österrikiska alperna. Jag hade blivit medvetslös i fallet och vaknade upp i drömmen. Först kunde jag inte fatta var jag var och inte minnas vad som hänt. Men jag tog mig upp på fötterna och var inte skadad, bara lite mörbultad.

Gick längre in i grottan och såg grottmålningar på väggen. (I drömmen var det ljust i grottan, det skulle det förstås inte ha varit i verkligheten när man gick så långt in, bort från det lilla ljus som kom ner i schaktet.) Det var typiska grottmålningar från stenåldern, av jägare och bytesdjur, och det var även en urko på bilden - en sådan med lång päls och långa, krumma horn. Det var bara konstigt, tänkte jag, att målningarna var så välbevarade! Jag strök med fingrarna över dem - och då färgade de av sig lite! De var nygjorda!

Då tänkte jag: jag måste befinna mig på stenåldern, hur är det möjligt? Jag såg ner på mina kläder, och mycket riktigt hade jag på mig någon intressant kreation av rävskinn, och på fötterna hade jag mockasiner med remmar lindade upp på vaderna. Men samtidigt hade jag alla minnen av mitt liv på 2000-talet, så hur var detta möjligt?

Jag tänkte att det måste handla om ett practical joke - att någon hade bytt kläder på mig och målat den där grottmålningen medan jag låg medvetslös, och sedan klättrat upp igen och lämnat mig där ensam. Jag funderade på om personen tänkte låta mig dö där... Funderade även på om jag skulle våga försöka klättra upp utan klätterutrustning, och jag tänkte att det var väl min enda chans, och att det var bättre att jag gör det omedelbart innan vätskebristen börjar påverka mina muskler... Sedan vaknade jag.

Fy sjutton vilken obehaglig dröm, och så verklig! Jag har tittat en hel del på en österrikisk TV-serie som heter "Die Bergretter" - Bergräddarna - på sista tiden, förutom att jag var på plats i österrikiska alperna för drygt två månader sedan i verkligheten, så berg och klippskrevor och grottor förekommer mycket i mina drömmar just nu. Stenåldern kom nog ifrån en artikel jag läste på nätet för ett par dagar sedan, om en rekonstruktion som gjorts av en stenåldersflickas ansikte.

Jag drömde att undersköterskorna ringde om en äldre kvinna som dött i sin säng, inget konstigt. Jag gick upp för att besöka och prata med de i rummet, samt göra mitt jobb. Kommer in och ser att tantaluring är död. Det är sådär stilla i rummet. Huden är rynkigt vitblek, ansiktet insjunket, halvslutna tomma ögon och andetagen har upphört. Hon har vitt kraftigt pärlemohår och är vacker. Pratar med folket men precis när jag tänker att jag är klar kommer jag på, just det. Den kliniska bedömningen. Går fram för att ta puls och lyssna på hjärtat, som jag lägger min hand över hennes handled börjar det forsa kristallvatten ur hennes ögon. På en sekund vänder sig liket medan hennes ansikte drar ihop sig till något plågsamt och blod kan ses i ögonvrån. Och på mage ligger hon och släpper all världens sorg medan vi ser på.

Puh.

Drömde i natt att Kurdiska Räven kom till Sverige och hem till mig. Han ville köpa heroin.

Ville inte göra honom besviken men fick ej tag på något heroin.

Drömde en väldigt levande "ledsen" dröm i natt. Bakgrunden är a) att jag hade på mig en plastring på lillfingret igår, som jag inte haft på länge. Hittade den när jag städade. Fick den av min dotter när hon var liten, hon hade stoppat pengar i en sådan där tuggummiautomat och fått ut den, och jag visste att det var ett stort offer för henne att ge den till mig - därför fick den såklart ett stort värde för mig, fast den bara var av plast! Som sagt jag har den fortfarande ibland, den passar på lillfingret. Det är en rosa ring med mönster i vitt och svart, och den välvda genomskinliga överdelen av ringen fungerar som en konvex lins, som förstorar mönstet på själva ringen. Faktiskt riktigt effektfullt.

Vidare har jag ägnat ganska många dagar åt att översätta en massa journaler och epikriser om en psykpatient som hör röster, som säger till honom en massa nedvärderande saker.

...jag drömde, att jag satt på uteserveringen till en krog här i min stad, tillsammans med en - snygg och intressant - man som jag känner i verkligheten (men inte har någon "sådan" relation till). Han hade ljusgrå kostym, vit skjorta, mörkblå slips... väldigt stilig var han. Han stoppade plötsligt handen i fickan på kostymen och tog upp en vinröd ask. Mitt hjärta hoppade över ett slag! Nu tänkte han förstås fria och ge mig en förlovningsring! Skulle den vara rödguld eller platina? Kanske med en STOR diamant i..?!!

Jag öppnade asken - och där låg förstås plastringen från tuggummiautomaten. I drömmen hade den ingen koppling till min dotter, så inget sentimentalt värde. Den var bara... plast. Hjärtat sjönk. Jag blev fruktansvärt besviken. Men då trädde han den på mitt ringfinger (i verkligheten passar den som sagt bara på mitt lillfinger) och pratade vältaligt - något som han är väldigt bra på i verkligheten också - om vad mönstret betydde, hur det hade koppling till honom och mig, hur det band ihop oss och gjorde att den ringen var rätt för just oss. (Jag kan inte minnas att han själv tog på sig någon ring i drömmen.) Och just då köpte jag det.

...sedan växlade scenen och jag gick ensam i en skog i bergig terräng (fortfarande serien "Die Bergretter" som spökar), ringen hade jag på mig. Då började jag höra en röst, det var en mansröst som talade engelska med öststatsamerikansk accent, det lät som en sådan där typisk amerikansk smör-predikant. Rösten liksom ekade i bergen och lät även aningen metallisk. Den sa saker som "Det förstår du väl att han inte älskar dig, då skulle han inte ge dig en PLASTring! Han tycker inte att du är värd guld och diamanter! Plast är allt du är värd! Han vill inte att någon ska tro att ni är förlovade, för han skäms för dig!" o.s.v.. Jag försökte stänga rösten ute genom att stoppa fingrarna i öronen, men det gick inte för då märkte jag att rösten ekade inne i mitt eget huvud. Sedan vaknade jag.

Drömde att jag låg på en madrass på golvet i sovrummet. Tjejen och sonen sov i dubbelsängen i samma rum. Lamporna var släckta och det var becksvart.

Plötsligt (i drömmen) vaknar jag av att något sliter i mig och försöker dra upp mig genom att hålla i mina händer. Jag flyger direkt upp på benen och viftar med mina armar i panik och ropar på hjälp. Jag kan av någon anledning inte öppna mina ögon hur mycket jag än försöker, vilket gör mig ännu mer panikslagen.

Jag hör hur tjejen tänder lampan men kan inte se något ljus. Jag står lätt hukad, redo för fight och håller mina händer framför mig och försöker känna efter hotet i luften. Jag hör hur min son kommer upp från sängen och ställer sig på golvet framför mig och pratar med mig med en så lugn röst han kan. Han inser allvaret i min panik och vill bara väl. Jag är så rädd att jag börjar gråta och är redo att slåss för mitt liv, hela tiden sökandes med händerna i luften framför mig, sida från sida.

Han tar försiktigt tag i mina händer för att försöka lugna mig, men jag vågar inte tro att det är han som gör det. Jag tror det är det "onda" som låtsas vara honom. Tankarna jag då har är fruktansvärda. Jag vill greppa händerna när jag väl har chansen för att brotta ned "det" och att sedan ta livet av det, men tänk om det verkligen är min son?

Just den där känslan av att om jag inte dödar det nu när jag har chansen och...tänk om jag dödar min son var jäkligt jobbig. Men jag gav tillslut med mig och hoppades på det bästa. Då fick jag tillslut tillbaks synen igen.

När jag lugnat mig så la jag mig ned på madrassen igen och tjejen och sonen satt skräckslagna på sängkanten och tittade på mig. De sa att de skulle vaka över mig tills jag hade somnat igen, vilket kändes tryggt.

Jag la mig liggandes på sidan, i fosterställning och lampan var fortfarande tänd. När jag återfått lugnet igen så kände jag hur jag började att sväva strax ovanför golvet, bara någon centimeter. Jag låg fortfarande i samma sovställning men helt stel, kunde inte röra mig. Jag ropade till dom "Ser ni inte!", men eftersom jag bara svävade nån ynka centimeter så kunde de inte se.

Plötsligt så vänds jag sakta, i samma ställning, så att mitt huvud pekar mot dörröppningen. Då reagerar dom och vi alla skriker av skräck. Vi hör alla någon ropa på mig ute i hallen som är kolsvart, lite väsande och ondskefullt. Sedan börjar jag sakta att glida över golvet mot dörröppningen, fortfarande fastfryst i fosterställning. Jag vrålar i panik "hjäääälp, hjääälp miiig" men de är också lika rädda och vågar inte röra sig. Paniken jag känner då jag vet att ingen kommer att hjälpa mig och att jag bara glider närmare det som vill mig ont är fruktansvärd. Det, blandat med alla våra skrik gör att jag slutligen vaknar.

Det var fest på bronsgatan. Jag och Mini (blöjrapparen) hittade varandra i något knepigt. Han hade dragit i sig luftgaspatroner och jag var på skattjakt efter jordgubbar i gräsmattan. Hittade massor men som började ruttna på av allt regn som fallit inför partyt. Minis tjej kändes lika ung hon, som en omogen 20åring. Hon gillade inte att vi pratade men mådde dåligt och gick hem inpå natten. Mini och jag satte oss på farstun. Solen var kanske på väg upp. Stämningen laddad. När jag hör hjälp hjälp hjälp följt av hjälp mig hjälp mig hjälp mig. I huset bredvid viftar en man i rullstol. Jag slänger en snabb blick och ser att han har lägenheten full av alkiskompisar. Som mest sitter där i soffan och ser orörligt fåniga ut. Eftersom mannen fortsätter ropa reser jag mig till slut för att gå och se efter om det är något allvarligt. Mini passar på att ta tag i mig och kyssa mig i farten. Hjälp mig hjälp mig hjälp mig hörs från grannen. Minis tunga var liten spetsig och virvlig. Jag tänkte att det var en barnslig kyss men ok, vi kysstes piruett till mannen i nöd.

Väl på plats presenterar sig mannen som Henry och ber om en hand. Han sätter sig tillrätta och börjar berätta nån lång jävla skithistoria som involverade en swimming pool och en personlig assistent. Det var nått om bajs. I vilket fall, efter att ha värmt upp med sitt avkväde till bakgrundsfakta erkänner gubbHenry att han saknar toalettpapper. Jag skrattar rakt ut. Henry drar mig inför rätta för att det tog 15 minuter för oss att hjälpa till och domaren dömer att det var en högst rimlig tid och det man kan förvänta sig när man ropar på hjälp.

Sen vaknade jag dyblöt av svett. Vettefan vad det där va riktigt.

Drömde en hemsk mardröm om att jag kom hem med taxi en morgon i gryningen. Till min fasa så är gården avspärrad med polistejp, och hela främre väggen på huset är bortsprängd, så att man ser in i lägenheterna som i ett dockhus. (Det har varit sådana bilder i tidningarna den senaste veckan från olika ställen i Sverige, där det sprängts.) Det var alldeles svart och sotigt i min lägenhet, allt var nedbrunnet och förstört. Genom min hjärna gick allt som nu var förlorat, bland annat fotoalbum och mina barns babyböcker... i drömmen hade jag även förvarat en stor summa pengar - flera miljoner - i kontanter i lägenheten, som jag nu måste anta var borta för alltid.

Jag fick en fruktansvärd ångest! Det var en lättnad att vakna! Men det värsta är att det där kan hända på riktigt i det Nya Sverige.

I natt drömde jag om ett kärnvapenkrig. Jag stod inne i mitt gamla pojkrum och tittade ut genom fönstret på kondensationsstrimmorna från ett flygplan i skyn. Plötsligt började strimmorna röra sig tvärt nedåt och jag trodde att planet höll på att störta. Dock började kondensationsstrimmorna röra sig allt snabbare och märkligare, likt en fluga som irrar omkring. Jag fick en känsla av att något väldigt illa var på väg att hända. Då exploderade en atombomb långt ovanför marken och lyste upp som en extra sol. Det jag kommer ihåg mest är hur förbannad jag blev i drömmen, att jag tänkte något i stil med Nu har de gjort det, de onda idioterna tryckte på knappen till slut och nu kommer vi alla dö på grund av dem. I samma stund som rummet blev helt vitt vaknade jag med bankande hjärta.

Jag har återkommande drömmar om just kärnvapenkrig och andra apokalyps-scenarion av någon anledning, men det var extra obehagligt att vakna upp till nyheterna om Israel och Palestina efter den drömmen.

I natt drömde jag att jag gick efter en kajkant tillsammans med min dotter, som hade ett barn (2-3 år) med tjock ljus kalufs, i en sittvagn. Mitt barnbarn (som inte finns IRL)! Jag kunde känna doften av havet och höra måsarnas skrän. Så kom vi till en spårvagnshållpats, spårvagnen kom och vi skulle gå ombord.

En äldre man hjälpte min dotter att lyfta in vagnen på den branta, besvärliga trappan. Jag såg upp i mannens ögon - och såg att jag kände igen dem. Ögonen alltså, de var pigga och spelande. Annars var han helt förändrad, saggig i skinnet, med hemska påsar under ögonen och med åldersfläckar i ansiktet - den här mannen som jag känner i verkligheten (han bor i den staden där min dotter och jag var i drömmen). Han var GAMMAL, c:a 70 år! Då insåg jag att jag också måste vara c:a 70 år, eftersom han och jag är jämnåriga. Hur hade det gått till?!! I hans ögon fanns ingen igenkänning, så jag måste också ha förändrats mycket sedan sist vi sågs!

Jag tittade hastigt på min dotter, och då såg jag att hon också hade blivit äldre: en kraftig, bastant medelålders kvinna! Det var chockartat! Jag tänkte, att jag får inte titta i något blankt, som fungerar som spegel, för jag vill inte veta hur jag ser ut nu...

Vet vad drömmen kom sig av: såg ett avsnitt av Der Bergdoktor i går, och där var det en gammal, senildement man. Jag tyckte att jag kände igen skådespelarens ögon - men annars kunde jag inte placera honom alls. Kollade vad han hette, och då fattade jag: det var ju Christian Wolff, som spelade den snygge och sympatiske jägmästaren i "Forsthaus Falkenau" på 1990-talet! Men nu var han inte snygg längre, han var bara gammal - bara ögonen var lika vackra och uttrycksfulla som förr!

Jag drömde en konstig dröm inatt.

Jag var en vampyr med superkrafter, kunde springa sjukt snabbt. Hoppa otroligt högt och långt. Hade tentakler och sög ut livet ur människor.

Jag drog runt i gränder bland hus, gav mig på folk, åt dem. Jag behövde kunna springa och hoppa upp på tak mycket snabbt eftersom jag blev jagad konstant. Det var ett gäng knäppgökar som alltid försökte fånga mig. Dom var väldigt konstiga. Klädde sig konstigt, gick helt konstigt osv.

Jag fick en son mitt i allt. Han kunde också röra sig otroligt fort men var klumpig. Vi satt och gömde oss på ett tak bredvid en väg efter att ha undkommit knäppgökarna. Men sonen var osmidig och hoppade ut på vägen precis när de kom körande och blev tillfångatagen. De sa konstiga saker.

Senare kunde jag se från hans perspektiv, han stod utanför ett hus och knäppgökarna berättade konstiga saker åt honom. Han åt vindruvor och sa att han skulle vara snäll. Samtidigt stod han och tittade mot taket, som att han skulle hoppa dit. Så tänkte han på mig, väntade på mig.

Drömde i natt att jag skulle få besök av en viss man (som jag känner i verkligheten och ofta drömmer om...). Jag var väldigt exalterad! Av någon anledning måste jag signalera till honom att kusten var klar - kanske var jag gift med någon annan i drömmen, och det handlade om en otrohetshistoria? Det framgick inte. I alla fall så skulle jag signalera med en sjuarmad ljusstake, flat, med lika långa/höga stearinljus. Det skulle vara tända respektive släckta ljus i en viss ordning, minns inte vilken nu, och när han såg den rätta signalen skulle han gå över parkeringsplatsen hem till mig, men var det fel så skulle han hålla sig borta. Det fanns inget annat sätt att kontakta honom tydligen.

Jag tände ljusen i den rätta kombinationen. Men när jag tittade dit igen, så hade ljusstaken - i tunt, svart järnsmide - fått ett eget liv! Armarna slingrade sig runt varandra, så att det blev fel kombination av tända och släckta ljus! Jag försökte att bända tillbaka dem, men det gick inte, jag prövade att släcka/tända vissa ljus så att det skulle bli rätt följd i alla fall, men då slingrade de otäcka armarna tillbaka sig, så att det blev fel igen. Jag tittade på klockan, och såg att mannen borde vara här, jag blev helt desperat och slet i ljusstakens armar och brände mig på de tända ljusen. Jag kände smärtan i drömmen! Och så insåg jag förtvivlat att det var för sent, han måste ha sett den felaktiga signalen och gått iväg...

Drömmen kom sig av att a) jag kämpade med att sätta upp stakar och stjärnor igår, och det var som vanligt problem med några elektriska ljuslågor som hade gått sedan sist och måste bytas, och b) jag kom av någon anledning i går att tänka på Anne på Grönkulla-böckerna, där Anne och hennes bästis Diana - som bodde en bit ifrån varandra - signalerade till varandra med levande ljus i fönstret i sina flickrum.

Jag drömde en sensuell dröm utan rent sex. Det var mer underbart än sex.
En klardröm i slutet för det kändes precis som på riktigt.

Annars passar detta bra in på mig: https://en.wikipedia.org/wiki/Exploding_head_syndrome

Jag har länge vetat att man hjärna hoppar och rockar när jag somnar och vaknar.