Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Hade en riktigt frustrerande dröm inatt. Jag satt hemma och insåg att mobiltelefonen jag hade i handen inte var min egen, utan att jag måste ha förväxlat den med någon annans på något sätt. Jag försökte ringa till min egen telefon för att hitta den, men jag satt i vad som kändes som flera timmar och klickade runt mellan olika menyer utan att hitta till knappsatsen. Samtidigt blev telefonen bara större och otympligare tills den till slut såg ut som den där sortens radioapparater soldater hade på ryggen under Vietnamkriget. Då började jag försöka dra ut antennen på radion/mobilen, men den var åtskilliga meter lång utan att någonsin ta slut.

Av någon anledning drömmer jag ofta om strulande teknik när jag håller på att bli sjuk, och mycket riktigt vaknade jag med en dunderförkylning idag.

Exploding head syndrome är något jag också har upplevt ett par gånger. Minns första gången jag upplevde det i 18-årsåldern, var på väg att somna in när jag plötsligt hörde ett sinnessjukt högt ljud som lät som ett pistolskott och en cymbal på en och samma gång. Det var en ganska märklig känsla att "höra" ett såpass högt ljud att man förmodligen hade blivit döv av att höra det i verkligheten. Som tur var visste jag redan vad EHS är tack vare mitt intresse för parasomni och andra psykiska fenomen, hade jag inte redan då vetat vad jag varit med om hade det förmodligen varit en väldigt obehaglig upplevelse.

Samma här. Jag fick ångest när jag först hörde dessa ljud vid insomning och uppvaknande.
Att börja forska i det och mitt eget psyke blev ett måste.

Några månader tillbaka, var jag på väg att vakna upp, då jag plötsligt hör en hostning. Märk mina ord: En Hostning.
En riktig hostning lika riktig som jag skriver detta nu och hör tangentknapparna göra ljud. Men jag visste direkt att den inte fanns, eftersom jag lärt mig känna igen det när det sker. Det har skett ända sedan jag var ca. 10 år.

Jag var ensam hemma och hostningen/ljudet hördes lika klart som inifrån lägenheten.

Under tiden det skedde märkte jag i hjärnan att jag släpade efter på ett sätt som jag inte kunde förstå fullt ut, en del av min hjärna sov nog fortfarande. Så jag var medveten men ändå inte - svårt att förklara.

I natt jag drömde...

att en liten bebis hittades i ett väldigt kallt rum. Den var vid liv men då tog någon i staden och slängde den över "kanten". Staden som det utspelades i låg på en kant och bortom, ovanför kanten låg det en jättestad. Men de som bodde i kant-staden åkte sällan dit. När barnet dog påbörjade polisen en utredning och involverade städerna i varandra. Väldigt förvirrat i mitt huvud blev det under tiden jag drömde. Det visade sig att det var modern som haft ihjäl sitt eget barn eftersom hon var kär i en kvinna och sökte sympati och kärlek från denna. Hon avslöjande sig när hon började att frenetiskt kyssa kvinnan och hoppade runt som en tok och samtidigt erkände.


En rätt så sjuk dröm. Inte bara för att ett barn dog, utan för att hela scenariot var oerhört surrealistiskt och overkligt även i drömmen. Städerna hade en så stor betydelse trots att de inte hade en inverkan på huvudhändelsen. Men plötsligt började folk att åka mellan städerna på ett sätt som ingen kunde känna igen.

Jag har drömt en serie av intensiva drömmar de senaste nätterna, som sammanlänkades på ett mycket otrevligt sätt i nattens dröm.

Den första drömmen handlade om att jag var på safari i Afrika med en man som jag inte skulle ha något emot att åka på safari i Afrika med på riktigt (han är dock gift och inte heller intresserad av mig på det sättet). Men i drömmen låg vi i alla fall i en dubbelsovsäck och såg upp mot stjärnorna och lyssnade på alla ljuden i den afrikanska natten, och jag kröp ihop i hans kroppsvärme och var lycklig... Det är möjligt att vi var nakna också. Savannen kom nog också av avslutningsavsnittet i en TV-serie jag såg nyligen, om en skogvaktare. I sista avsnittet flyttar han till Sydafrika för att leda ett projekt om att bevara djur och natur där på savannen.

Den andra drömmen var en hemsk mardröm, som troligen kom av fallet med Elliot, 20, som är försvunnen med sin bil i Norrland. Jag har blivit så illa berörd av det fallet. I drömmen var det förstås min egen son som var borta, men inte med bil - han hade gått bort sig i skogen. Jag tänkte, att han måste ha brutit något och blivit liggande, han kommer att frysa ihjäl! Jag tänkte gå och leta efter honom, men då upptäckte jag till min fasa att jag hade gips på båda fötterna - jag kunde inte gå någonstans! Jag sa till min exman att han måste gå och leta, men han sa att han måste vänta tills pollennivåerna gått ner i så fall (han är allergisk, och detta att nivåer måste gå ner kom direkt ifrån att någon sökledare i Elliot-fallet sa, att nu var det bäst att vänta tills snönivåerna gått ner), och jag skrek: "men då är ju XXX redan död! Vi kan inte bara låta honom ligga där!". Jag försökte att ringa runt till en massa myndigheter, men alla sa bara "nä det har gått för kort tid, din son är en vuxen man, vi börjar inte leta så fort efter en vuxen som har försvunnit frivilligt". Känslan av hjälplöshet!!!

Den tredje drömmen var väldigt otäck. Den kom sig delvis av en bild som jag fick mig tillskickad (i verkligheten) av mannen i dröm 1 , som föreställde en gammaldags dykarhjälm, stor och tung, med en dödskalle i! I min dröm sov jag, men kände något tungt på bröstet som gjorde det svårt att andas. Jag öppnade ögonen, och där var dykarhjälmen med dödskallen i! Det lyste ett otäckt rött ljus ur ögonhålorna! Men så sa dödskallen - det hördes metalliskt - "jag kan göra så att din sista dröm blir verklighet!" Då tänkte jag sömndrucket, att det var ju drömmen om natten på savannen! Självklart ville jag det! "ja" sa jag.

Sedan var det morgon, jag vaknade i drömmen och kom ihåg att jag hade fått en dröm beviljad, och jag undrade hur det skulle gå till: skulle mannen skicka ett mail eller mess och bjuda mig på safarin? Jag gick mot datorn för att logga in och kolla om jag fått något. Men när jag gick förbi väggen i hallen, där flera förstoringar på mina barn hänger (även i verkligheten), så såg jag till min förvåning att alla foton på min son var borta! DÅ slog det mig: den sista drömmen, som jag skulle få beviljad, var ju inte den om savannen - det var den om att min son var försvunnen! Och att alla hans foton var borta tolkade jag som att han var död! Jag fick sådana fruktansvärda skuldkänslor: jag hade orsakat hans död, bara för att jag ville ha den där natten med mannen på savannen! Det här kom sig nog också av diskussioner jag haft på ett annat ställe nyligen, om ensamma mammor som låter våldsamma män flytta in, och mannen misshandlar eller till och med dödar hennes barn med hennes godkännande, typ... Alltså att de offrar sina barn för kärlek och sex.

Inte i natt, men för några nätter sedan hade jag en mycket märklig dröm.

Jag och frugan hade flyttat till London där vi hyrde en stor lägenhet mitt i stan av någon knarklangare. I lägenheten fanns en enorm platt-tv av äldre modell som man betalade hyran via, samt en våningssäng i ljust trä.

Vi fick snabbt veta att knarklangaren vi hyrde lägenheten av hade dött och fick i uppdrag att hjälpa till med att hämta hans droger. Plötsligt befann vi oss i hytten på en skitig gammal lastbil som var helt nedkletad i dynga (förmodligen för att dölja lukten av drogerna, tänkte jag) tillsammans med två lika skitiga sydamerikaner klädda i jordfläckiga trasor, som körde ut oss till en gammal lada mitt ute i skogen där då drogerna skulle hämtas.

Dörren till ladan var i miniatyrstorlek så man fick krypa för att komma in. Väl inne i ladan såg jag pallar med blomkrukor med kaktusar och svampar som ständigt skiftade färg. Jaha, det är sådana droger han langade, tänkte jag. På något sätt fick jag ut alla pallar ur ladan och in i lastbilen som sedan rivstartade och körde ifrån oss.

Som ett ögonblick var jag tillbaka i lägenheten igen, som vi tydligen fick bo kvar i trots ägarens bortgång. Frugan var nu spårlöst försvunnen, men det reflekterade jag inte alls över då. Jag kom på att vi inte hade betalat hyran ännu och fick lite panik. Jag slog igång teven som visade en blå liten meny med rubriken hyra (på svenska fast vi var i England) där man med fjärren kunde navigera mellan tre olika val: 1 vecka 0,2 pund, 3 veckor 0,6 pund och 6 veckor 2,78 pund. Det tyckte jag var helt logiskt.

Minns inte om jag betalade men plötsligt befann jag mig vid en gammal hamn av något slag där jag stötte ihop med en gammal fiskare som var en kopia av Donald Pleasence. Fiskaren bjöd med mig hem till sig och berättade att han livnärde sig på att stöpa ljus som han sålde på gator och torg. Vilket ledde till att jag genast fattade tycke för mannen. Han bad mig att sätta mig på en stol vid hans arbetsbord och räckte mig en ask tändstickor för att tända några av ljusen han stöpt. Jag gjorde som han bad och då slog han sig ner mittemot mig och berättade att min fru och jag tydligen hade bråkat och att hon inte ville se mig mer.

Jag hann knappt reagera förrän jag befann mig simmandes i en kanal vid en likande hamn/fiskeområde. Plötsligt såg jag en strandad val som någon hade skurit av halva underkroppen på. Män i gallonbyxor hämtade något ur valen som de la i rottingkorgar på flaket till en lätt lastbil som stod parkerad vid valen. När jag kom närmare så såg jag att det var rosa människobebisar. Hela valen var smockfull med rosa människobebisar. Det blev för mycket för mig, så jag simmade i land på andra sidan kanalen och hamnade på något café. Där fanns tårtor, bakelser och kakor av alla möjliga slag och storlekar och det doftade fantastiskt av nybryggt kaffe.

Jag tänkte att jag skulle köpa något fint bakverk till frugan som en fin gest och förlåt för att vi bråkat. Jag hittade ett mycket vackert, stort pepparkakshjärta och ropade till mig en expedit, som visade sig vara Torsten Lilliecrona och frågade honom vad det kostade. Han svarade att det kostade 2 pund och viskade ”men vi säger väl 20 pund va?” Vilket jag gick med på direkt och gav honom pengarna. Sedan tänkte jag att äsch, han blåste mig säkert bara för att han var inne i sin roll i Mord i Paradiset.

Jag hittade inte frugan så att jag kunde ge henne pepparkakshjärtat så jag bestämde mig för att hoppa in i bilen och köra hem till Sverige igen (vilket gick alldeles utmärkt då England i drömmen låg ungefär där Danmark ligger i verkligheten) för att hälsa på min mamma och berätta vad som hänt. Jag mötte henne på gatan utanför huset där hon bor och hon var rasande på mig. Hon höjde en stor sax som för att hugga mig och skrek att jag hade mördat min syster. Hon var helt tokig och röd av ilska så jag flög in i bilen igen och körde tillbaka till England.

Väl tillbaka i den döde knarklangarens lägenhet hörde jag The Sentinel med Judas Priest spelas från någon nattklubb i närheten och bestämde mig för att gå dit, då jag någonstans visste att frugan skulle vara där. Jag gick till min garderob som plötsligt fanns där och bläddrade bland en uppsjö av olika skinnjackor (som frugan tydligen köpt åt mig) och bestämde mig för en med leopardmönstrad krage i päls .

Väl inne på nattklubben fick jag syn på frugan som stod med någon snubbe som jag tänkte bräda med mig snygga ( ) leopardkragade paj. När jag kommit fram till frugan och snubben hade min leopardpaj förvandlats till en glittrig kavaj och jag blev utskrattad av alla

Då vaknade jag.

Jag drömde en fruktansvärd mardröm i natt. Bakgrunden är att jag såg en dokumentär om kvinnliga stalkers i går. De kan gå väldigt långt, till och med mörda mannens fru och barn. T.ex. tog de upp Arbogafallet, med den tyska kvinnan som försökte döda den kvinna som mannen hon var kär i bodde ihop med, och lyckades döda hennes barn (Max och Saga) - med en hammare.

I drömmen satt jag i en sunkig häktescell. Madrassen var smutsig, det fanns inga lakan bara en tunn filt - och den var också smutsig och stinkande. Sedan fanns det en enkelt skrivbord med skrivbordsstol och en gammaldags WC-toalett utan toalettsits med ett snöre som man drog i för att spola. Det var allt.

En vakt kom och hämtade mig, jag skulle till rättegången. Jag stod åtalad för att ha dödat en viss mans (som jag känner i verkligheten...) fru och barn. Jag stod där inför domarna - som hade sådana där stora vita allongeperuker och purpurröda kåpor - och de sa "not guilty". Jag blev så lättad!

Sedan var vi alla utanför rättegångssalen, domarna stod och pratade sinsemellan. Jag gick fram till mannen - några vakter försökte hålla tillbaka mig, men han sa "hon var ju oskyldig, ni behöver inte skydda mig från henne mera!" och då lät de mig gå fram till honom. Jag hasplade ur mig att jag var så ledsen för det som hänt hans familj, och att jag även var ledsen för att den här långa och onödiga utredningen mot mig, hade gjort att polisen inte hade hittat den riktiga gärningsmannen eller -kvinnan.

Han var blek men samlad, och sa att han också var ledsen för att jag behövt sitta i häkte i tre månader. Sedan sa jag "nu kommer jag i alla fall aldrig att besvära dig mer, jag lovar!". Jag vände på klacken och började gå. Då ropade han efter mig: "men vart ska du gå? Du kan sova hos mig om du vill!" Och jag blev så lycklig för detta var en dream-come-true (mycket starkare än det skulle ha varit i verkligheten). Ansiktet ville spricka upp i ett stort leende, men jag måste försöka kämpa ner det, för om jag skulle visa hur lycklig jag var så skulle domarna förstå att det VAR jag som hade dödat hans familj. För det var det!

... och sedan tänkte jag, när jag gick bredvid honom - vi gick över en parkeringsplats mot hans bil, det var den bil han äger i verkligheten - att nu måste jag leva med den hemligheten, och han får aldrig veta att det var jag som dödade hans älskade barn! Jag undrade hur det skulle fungera... och fick plötsligt så dåligt samvete!

Jag drömde,

att jag hyrde ett garage som kostade mig 12.000 kronor i månaden. Vilket jag inte hade råd med, så varje gång jag stängde porten stod jag och grät utanför i ren förtvivlan. Och det enda jag pratade om med alla jag träffade var hur det var fri hyressättning på garage och vilken djävulssekt det var.

För att slippa garagen och alla spörsmål som hör det till, skulle jag och min familj åka ett slags snabbtåg där passagerarna fick springa i mitten av kupén för att tåget skulle fungera som det skulle. Väl framme fick vi reda på att en vän till familjen var försvunnen! Medan jag gick omkring i den soliga staden fick jag en stark föraning om att den försvunna skulle komma tillbaka rätt snart. Efter att vi tittat oss omkring i hennes hus och konstaterat att hon var en dåre som försvann, för hennes rum var jättefint och hon hade ett eget badkar och en skog som växte sig in i rummet och skapade en mysig atmosfär. När jag såg att hennes kontaktbild var tillbaka i våra mobiler förstod jag att hon var en minut från att återvända. Hon kom mycket riktigt tillbaka. Med konsekvensen att jag själv fick för mig att jag skulle försvinna (någon måste ju vara försvunnen). Så jag planerade hur jag skulle dyka ner i ett mörkt träd med stora rötter, och ja, försvinna. På ett sätt var jag glad och lättad över mitt beslut, men staden var trevlig så jag ville också stanna en stund till. Min syster höll på och viftade med Australiens flagga hela jävla tiden och det gjorde mig sur och då skulle jag försvinna tidigare än vad jag faktiskt ville, för att straffa henne och hennes viftande. Garaget, och det problemet kändes mycket långt borta. Som om vi åkt till en plats vi inte alls räknat med.

Drömde att jag skrev inlägg på Flashback, eller tja - försökte iallafall.
Kunde inte skriva riktigt för fem öre men postade dem trots det...

Vaknade faktiskt helt svettig sen, fatta ångesten

Igår experimenterade jag (i verkligheten) - med inte-så-bra resultat med att måla naglarna med leopardfläckar. Det ser mer ut som lepra än leopard, om vi säger så...

...och inatt drömde jag, att det hade blivit ännu värre. Jag hade råkat åkalla något slags magi på grund av de där leopardfläckarna. Varje gång jag såg ner på mina händer, så liknande hela händerna leopardtassar mer och mer!

Naturligtvis skulle jag precis träffa en viss man på ett dansställe. Jag gömde händerna bakom ryggen. Han sa: "kom, vi buggar!". Och då måste jag ju räcka honom mina händer/tassar, fast det var fruktansvärt och jag försökte komma på en ursäkt att inte dansa. Men jag måste ju fram med tassarna. Då såg jag att det inte var nog med att de förvandlats till leopardtassar - i drömmen tänkte jag faktiskt att bara det hade gått att leva med - men dessutom var klorna nu långa och vanvårdade, svarta och smutsiga och slitna, vissa var avbrutna... och jag tänkte "han kan aldrig älska mig nu". Jag var rädd för att se upp och se reaktionen i hans ögon. Sedan minns jag inget mer.

Ända sedan hunden avlivades drömmer jag om hundar som först är döda, men sedan mirakulöst lever igen. Och jag blir så glad i drömmen av det! Jag kramar sönder hundstackaren.

Så i natt drömde jag att en hund hängt sig själv för den blev lämnad ensam när polisen jagade en förrymd mördare. När vi såg hunden senare så lyfte vi upp den och den började att andas igen. Alla som grät för den var död blev så glada och omfamnade hunden i ren lycka.


Inte så svårtolkad dröm, gissar jag.

jag vaknade nyss efter att ha jobbat hela dagen och somnat till.

Drömade att jag var fången i en brinnande bil och att jag skrev och skrek men ingen kunde höra mig, även fast jag såg massa folk.
Hade riktig panikångest när jag vaknade, en sån äcklig dröm.