Citat:
Ursprungligen postat av
NOVEMBERSPAWNED
Tack! Har fått dystemi diagnos 2 ggr, en gång när jag fortfarande tog benso, och en gång efter jag var fri från dem, ca ett år. Känns inte som att det har förändrats. Jag började ta benso pga panikattacker och ja dom tendenserna har jag kvar. Men gått länge i kbt och klarar att utsätta mig för en del ångest nu, men det vill liksom inte släppa helt. Svårt med resor, förutom lokaltrafik.
Hur kände du dig på bensodiazepiner?
Långvarigt bruk av bensodiazepiner kan mycket väl feldiagnosticeras som dystymi. Ponera nu också att diagnosen är mycket sällsynt, men prevalensen och mörkertalet lär vara extremt stort, särskilt i dessa dagar och om man tittar på ungdomen med all stimuli i form av digitala medier.
När en patient står på bensodiazepiner kan mycket väl toppar och dalar mattas av, likt en SSRI-behandling. Man blir avtrubbad. Det är också dosbenäget. Det är exakt detta som även är bra med bensodiazepiner, man kan kapa av topparna av en ångest och rida med stormen. Det sker snabbt, och kraftigt. Men ligger man kvar här i långvarigt bruk kan det bli en ny slags persona som infinner sig.
Har du panikattacker kvar, eller tendenser enbart? Vi snackar "förnimmelser" och en slags förväntansångest som uppstår - "Nu jävlar känner jag av att panikångest ska komma!" men den kanske inte kommer, och kanske är denna förväntansångest och förnimmelse, värre än panikångesten i sig? Jag förstår, man blir fängslad i sitt psyke, och undviker minsta lilla som kan trigga känslan...
Vad för resor har du svårt med? Har du provat andra mediciner?
Möjligen kan Voxra ihop med Escitalopram vara något. Egentligen ingen lösning i grundproblematiken.
Bra att du kör på KBT. Fortsätt så. KBT har dålig effekt när man står på bensodiazepiner, p.g.a. den emotionella avtrubbningen som ses som effekt.
Ångest behöver inte släppa helt, det handlar mycket om hur man är som person, men även intelligenskvot, vid KBT. Så länge man kan hantera sin ångest, veta sina gränser och vad som triggar den. Många gillar inte att åka kommunalt t.ex. (egentligen merparten). Varför tror du så många tar bilen till jobbet, fast man bor inom rimliga gränsen för att åka kommunalt och egentligen inte behöver bilen? Merparten här skulle kunna diagnosticeras vid t.ex. torgskräck. Men det är gamla symptombilder. Att åka kommunalt nuförtiden inom t.ex. stockholmstrafiken, och gilla läget, det gör bara en zombie.
INGEN normal person gillar det, och det är inga konstigheter.