Kan någon förklara inifrån övre medelklass, skulder, lyxfällan, status- pressen ?...

Min ex-sambo och hans kompisgäng var låtsasstekare som tävlade inbördes om vem som var mest framgångsrik med en nonchalant pengar-betyder-ingenting attityd fast det egentligen var allt det handlade om. Några var genuint rika och hade råd med den extravaganta livsstilen men de andra levde högt över sina tillgångar.
Mitt ex hade miljonskulder till KFM och jag vet att i alla fall några andra i gänget också hade enorma skulder. De fifflade en masse med sina företag och sket medvetet i att betala skulder och p-böter.

Det kostade på att hänga med det gänget. Umgänget bedrevs dagligen på krogar och restauranger, man fick vara beredd på att ta notan för hela sällskapet (10+) ofta på lyxkrogar med ostron, fina viner & champagne, sprit av finaste sort flödade. Weekendresor varje månad till storstäder i Europa, fester, taxiresor. När några gifte sig gick möhippan/svensexan till t.ex Berlin.
Man kunde inte bo var som helst, Stockholms innerstad eller möjligen villa i kranskommun måste det vara. En kille som bodde i Älvsjö blev retad av de andra för att han bodde i slummen. Vi fruar/flickvänner förväntades shoppa, gå på skönhetsbehandlingar och köpa dyra ekologiska matkassar. När det bjöds på middag hemma tävlades det om att bjuda på den dyraste maten och vinerna, sprit och kokain. Dyra stora bilar och semesterresor med skidåkning och dykning såklart.
Jag kräktes på ytligheten och lämnade relationen men det var en intressant erfarenhet. Inte ett liv jag vill ha dock.

Vi har olika erfarenheter...de jag känner som har det riktigt gott ställt gör snarare allt de kan för att det ska synas och höras så lite som möjligt...privatekonomi diskuteras sällan...möjligvis på tu man hand...man bara vet att det inte saknas resurser...men en sak de tar på största allvar är trygghet för sig och sin familj...och de behöver inte heller sitta på en akut och trängas om de skulle vara i behov av vård...

Riķtig överklass som har ärvda förmögenheter skryter inte om sina pengar. Det gör nyrika och WT som "råkat" bli rika eller som vill ge sken av att de har det bättre ställt än i verkligheten.

Okej tack ska ni ha. Jag börjar förstå att saker är mer sansade än vad jag trodde.





Jo, nu förstår jag. Uppväxten är avgörande och om man lär sig tidigt att man inte ska låta bristen på pengar hindra ens prokekt och att lån inte betyder nöd men betyder tillväxt och ambition blir det ju en helt annan femma.
Hade aldrig tänkt på det sättet.


Jo, jag tänkte ett ungt par 27-35 år och alltså 40 000 netto var.


Inga problem. Tycker inte att du låter arrogant och kan svara på det.
Om min frågeställning uppfattas som barnslig eller naiv eller om jag helt enkelt formulerar dessa funderingar med mycket försiktighet så är det därför att jag som sagt, inte bara saknar fakta men också insikt inom en klassisk medelklass familj (uppväxt med hockeyutrustning osv.)

Jag vill som sagt absolut inte hävda något eftersom jag inte vet, samtidigt som jag inte heller vill antyda någon form av klasskamp, förrakt eller avund. Det är snarare en relativ jordnära sociologisk-ekonomisk gåta/fråga begränsad till en Stockholms tillvaro.

Och VARFÖR fick jag denna fundering och skapade tråden?
Jo, jag har inte besökt Sverige på över tio år och häromdagen såg jag detta behagliga promenad klipp i City och tänkte plötsligt tillbaka på dessa gator och krogar där jag också har härjat (lågbudget)
https://www.youtube.com/watch?v=lC9AcVM2OHw
Jag började minnas hur jag brukade frukta och planera för att överleva vintern redan i augusti och hur svårt det var att spara och vänta på solsemestern i mars för att sedan tippa på en snabb svensk vår i april.
Sen började jag fundera på "vanliga" löntagare som inte reser endast en gång utan verkar resa bort två eller tre gånger om året, samtidigt som det alltid är fest på hemmaplan. Hade också nyligen fått besök av ett par amerikanska vänner som förklarade deras "credit card debts".

Det är då som jag läste att svenskar tillhör de som skuldsätter sig mest i Europa (se länk) och undrade om den spektakulära trend/fest- konsumtionen i City var någon vansinnig flykt framåt.
https://www.scb.se/hitta-statistik/a...ndra-europeer/

Blev helt enkelt slagen och fundersam över paradoxen mellan Sveriges goda stadsfinanser, det allmänna sunda bonde förnuftet, pliktkänslan och att samma personer KANSKE skulle ha skulder på grund av att allt blev galet efter en shotbricka i Saint Tropez. Lite kul faktiskt.

Jag växte faktiskt upp i en relativt fattig, lån-fientlig miljö, där man aldrig levde över sina tillgångar. Det var ett strikt löntagarperspektiv. När jag började plugga på universitetet så läste jag företagsekomi, marknadsföring och entreprenörskap, och blev väldigt förvånad över hur det verkar funka i förtagandevärlden. Enorma lån, "avskrivningar" beskrevs som grundförutsättningar för att komma någon vart, och det var absolut ingen katastrof att ligga några millar back i några år (!). Man lånar bara mer, och skiter sig så lämnar man det sjunkande skeppet att likvidera tillgångar, och så startar man något nytt. En vanlig löntagare är inte alls bekväm med det tänket.

Inte om det är två som gemensamt har den lönen, då blir det runt 60 ut. (Vi har 84 ihop och får ut 62)

Bästa inlägget jag läst på länge.

Gjort precis samma resa som du med dyra klockor, inredning och sinnessjuka bilar. Så jävla onödigt.
För några år sedan ledsnade jag ur på det och sålde allt.
Bor idag i en hyresrätt, kör en Volvo XC60 och använder min första samlarklocka som jag köpte dagligen igen - den säljer jag aldrig!
Har tillochmed ändrat hela klädstilen.

Behöver heller aldrig jobba mer men väljer att göra det ändå. Jag brinner verkligen för mina bolag.

Att leva det livet utan att ha råd med det måste skapa en ångest av astronomiska mått. Intressant TS, ska följa tråden.

Den bostadsresan ni gjorde går aldrig att göra igen. Nu har vi en annan verklighet. Försöker man göra samma sak idag råkar man nog illa ut.

En 2a vid fridhemsplan 27kvm bara 5 miljoner. Tror du den är 10 om 5 år? Aldrig. Folk blir fattigare varje dag snart kommer kraschen.

Jag bor i hus med min familj. Äger mitt hus och tomten det står på.

Tog förvisso ett företagslån i början av mitt företagande. Nådde mina mål sen sålde jag när min far gick i pension.

Skulle aldrig stå ut med att låna miljoner för att bo i en hyresrätt som jag hyr av banken istället för ett eget hem. Förresten äger inte bostadsrättsinnehavaren sin lägenhet. De kan röstas ut av de andra i föreningen. Man äger andelar i BRFen.

Men visst du tjänade miljoner på massinvandringen då det tristare upp priserna pga de största bostadasområderna i Sverige blev off limits för svenskar. Det kommer inte hända igen och de som belånar sig idag för lägenheten som är 2-300% överpris gör sig själva en björntjänst.

Du har missat vad övre medelklassen är.

ÖM går inte på Stureplans krogar. De är par med välbetalda kontorsjobb, gärna inom media/kultur/kommunikation som bor i högt belånad villa i Bromma eller Älvsjö och håller parmiddagar, tränar för En Svensk Klassiker, kör elbil och ställer sina tre barn (just tre i antal är viktigt) i kö till Ur-och-Skur-dagis.

Det här livet lever man precis som sina grannar och jobbarkompisar. Man blir som man umgås. Säg att den gemensamma lönen före skatt börjar någonstans kring 100000 i månaden - lite beroende på. Då kan du leva det livet.

Många betalar näst intill allt de får in efter skatt för att upprätthålla livsstilen. Andra kan spara tiotusentals kronor per månad. Men jag tror få drar på sig skulder de inte kan betala som i Lyxfällan, men det finns säkert det också.

När du väl hamnat i dessa kretsar är det svårt att bryta mönstret och hoppa av. Åtminstone så länge man bor och jobbar kvar där man gör.

Grejen med övre medelklass är att det till stor del är akademiker med välbetalda jobb som ofta har makten att styra sin egen arbetstid och tid i övrigt. Med detta kommer en hyfsad levnadsnivå på många sätt men det är inte det materiella som definierar övre medelklass.

Poängen är ändå att de är mer kulturella skillnader mellan arbetare och akademiker.

Lönen är fortfarande för lite för göra en rejäl skillnad. Jag får ut ca 45k netto och de är mer än vad de flesta får men helt ärligt efter räkningar är betalda har jag kanske 30k över. Vad kommer 30k i månaden göra mitt liv annorlunda mot lager Jonas? Kanske kan ha en dyrare bil och lite dyrare bostad men jag inte ha en Ferrari, jag kan inte ha en 10 miljoners båt.

Nu väljer jag att investera nästan alla mina pengar så de kommer så klart göra stor skillnad mot en Svensk lagerarbetare om 20 år.

Du har missuppfattat något. Folk som är övre medelklass har inte en massa skulder och lever inte lyxfällan livet. Man är inte i allmänhet "övre medelklass" om man saknar konsekvenstänk och förmåga att planera sitt liv.

Jag och min fru har 87 000innan skatt. Inget jag skulle anse flådigt direkt. Vi har råd att spara till renoveringar på huset och leva ett snålt liv.