Citat:
Ursprungligen postat av
Flammarion
Ja precis. Det är barnsligt att tro att Gud är en gubbe som sitter på ett moln.
Tycker du att jag är orättvis?
Men du påstår ju å andra sidan att det är logiskt och rationellt att tro på en metafysisk gud? Eller hur?
Eftersom det nu blev så knasigt Flammarion att du nu helt tappade brallorna när du blev tvungen att faktiskt argumentera för det på riktigt så tänkte jag hjälpa dig lite på traven om det är ok?
Trotts att du? Hum? Vad skrev du några rader ovan ”
följt tillräckligt många debatter och själv deltagit i rätt många så jag talar av erfarenhet” så verkar du ju inte riktigt behärska hur man konstruerar ett argument. Så du tänkte jag att du kunde få ett som du kan snickra vidare på.
Det enda som låg på hyllan var förvisso ett som bevisar den metafysiska jultomtens existens, men du kanske kan hitta några kritor och skriva dit ”gud” istället för ”jultomten” så blir det nog bli bra ska du se.
P1: Definiera den metafysiska Jultomten som den största möjliga upplevelsen av generositet, vänlighet och förmågan att sprida glädje, där “störst” innebär att uppleva dessa kvaliteter till den högsta möjliga graden.
P2: Det är möjligt att föreställa sig denna största möjliga upplevelse av generositet, vänlighet och förmågan att sprida glädje i våra sinnen.
P3: Att faktiskt uppleva generositet, vänlighet och glädje i verkligheten är större (eller mer fullkomligt) än att enbart föreställa sig denna upplevelse i sinnet.
P4: Om denna största möjliga upplevelse endast existerar i sinnet (som ett koncept), då är en större upplevelse tänkbar – en som existerar både i sinnet och i verkligheten.
P5: Det är omöjligt att föreställa sig en upplevelse som är större än den största möjliga upplevelsen (som definieras i P1).
Slutsats: Därför, för att verkligen vara den största tänkbara upplevelsen som definieras i P1, måste denna upplevelse av generositet, vänlighet och glädjespridning existera inte bara i våra sinnen utan även i verkligheten.