Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Tack!

Jag ska kolla länken.
Det tar ett tag innan man förstår sig på den här kulturen, om man inte tillhör den.
Tattare/romer/zigenare känner däremot igen varandra direkt och nätverkar friskt.

Ett exempel är "Stig", som nyligen (för ung fem år sedan) samarbetade med en tungt kriminell man med "romskt utseende", enligt vad "Stig" uppgav till polisen.

Denna "Stig" är fö en riktig juvel. Fy fan.
Han var vän med både Robert, Vinof och Monika (det säger ju allt om hans mentala hälsa) på åttiotalet.
Han verkar också ha haft en tung psykdiagnos, vilket jag har nämnt. Och dessutom verkar han inne på S/M och fetishism, att döma av sociala medier.

Och han umgicks alltså med Vinof i juni 1984.

Nackhåren reser sig.

***

Den här tråden är konstig.
Det råder oftast idétorka. Men så fort man tänker nytt, får man skit. Tex av perephone, som inte har bättre koll på tattare än jag.
En av alla debattörer med en kaktus i röven.

Suck.

Visst finns Gladh på listan 🙂
Om Stig Gladh var "tattare" var det inte konstigt att han hamnade på Eugenivägen och handlade med dödsbon och allehanda skrot.
Gladh och hans kollega verkar ha huserat mittemot Billiga Andersson. Det skilde väl högst 20 meter mellan de två adresserna.
Gladh jobbade på Televerket också.......

Robert, hans pappa och hans bror var inte resande.
Däremot var familjen socialt belastad, för att uttrycka det milt.
Dottern i familjen omhändertogs av SOC.
På hösten 1984 blev R:s pappa delgiven. Han hotades av vräkning pga utebliven hyra.
Han då var över 50 år gammal.
R missbrukade hårt, från tonåren och ung 20 år framåt.
Bara några exempel. Denna familj hade det j-igt tufft.
Att både R, pappan och brorsan hamnade på E-vägen är inte konstigt.

En annan obskyr figur (som det är omöjligt att hitta fullständig info om) är Perry Nylund, "hastigt avliden" 1993. PN var vän/kollega till Vinof. PN har nämnts tidigare i tråden. Utan att veta ngt om PN som person, gissar jag att han också hörde till "resandefolket", med ledning av hans namn. Och om jag har fattat rätt, bodde PN i Enskede vid tiden för sin död. PN är antagligen den "tattare" som blev mördad i Enskede (info kommer från en annan av Vinofs vänner).

Om jag har fattat rätt, hade Vinof kontakt med 3 personer som blev mördade (!). Det bör ha varit CdC, PN och Lasse Jonsson, som en gång överföll Vinof på hans kontor och senare "blev hängd av kriminella kollegor", som Vinof uttryckte det. Att ha varit i kontakt med 3 personer som blivit mördade, får anses vara extremt.

Lägger man till "hästmorden", indrivningar, mordhot och lite annat smått och gott, framträder bilden av en gravt avtrubbad person, en psykopat, som inte hade några problem att gå vidare i livet, oavsett vad som hände. Det är rimligt att att anta att Vinof led av någon sort amfetamin-inducerad psykopati.

Gamla "tjackisar" tenderar ju att bli extremt avtrubbade.

Och som sagt var, Vinfo hade sällskap av flera liknande personer, bla "Robert" och "Stig". Dessa människor var livsfarliga.

Och att Vinof & Co borde förhöras omedelbart, på hösten 1984, visste utredarna självklart om

Att man valde att inte göra detta, hade nog med tystnadskulturen at göra, som Viperstyle var inne på.

Att arbeta ordentligt med E-vägen och Vinof & Co var väl för jobbigt, för krångligt, för rörigt, för tjafsigt. Och latheten fick väl styra.

Om man resonerade så, var det inte första gången .... och inte sista heller.

Som vi alla vet, fick Styckmordet en meningslös uppföljare 1999. Denna uppföljare är intressant, eftersom den bevisade ett mönster.

De polisiära konstigheter som förekom 1984-1990, var allt annat än unika. När den andra utredningen gjordes, lyckades GW & Co kopiera flera delar av den första utredningen.

Vad lär vi oss av detta?

Att det var såhär polisen arbetade. Eller rättare sagt låtsades arbeta. Man fuskade sig fram, showade och lekte med allmänhetens förtroende.

Att utredning nr 2 var lika usel som utredning 1, har ägnats alldeles för lite uppmärksamhet.

Att utredning nr 2 inte var bättre, trots att 15 år förflutit, är verkligen häpnadsväckande.

Man kan undra hur många mordutredningar som misskötts under åren? Är det bättre idag?

Hur många gånger har polisen ryckt tag i random personer (liknande Härm och Allgen) bara för att ha nån att visa upp?

Hur många gånger har man struntat i att förhöra personer, bara för att det jobbigt och obekvämt?

Frågeställningen är snarare: "Man kan undra hur många mordutredningar som hanterats korrekt genom åren?"

Och det är knappast bättre idag.

9 av 10 - i vilket land som helst - verkar vara stadd i tron att polisen existerar för att skydda medborgarna.
Den tionde tror att polisen finns för att skydda etablissemanget.
Min uppfattning är att polisen finns för sin egen skull och någon gång någonstans borde man kanske överväga att skippa denna myndighetstyp för en bättre konstruktion.

Ja så kan man säga!

Polisen är en äckligt självtillräcklig organisation. Och, ja, medborgarna lever i en illusion.

Det jag tycker är särskilt fascinerande med Styckmordet, är att polisen misskötte sig TVÅ gånger under 15 år.

Det måste vara helt unikt. Man följde upp en pissusel utredning med en pissusel utredning.

Har man insyn i båda dessa utredningar, förstår man hur djupa problemen är.

GW & Co trodde såklart inte på vad de gjorde.
De ville bara showa och lyfta enkla löner. Denna cirkus blev hårt kritiserad när det begav sig.
För formens skull ska jag lista all likheter mellan utredning 1 och utredning 2:

- Solnmannen anhölls på sin arbetsplats, precis som Teet Härm. Han blev uthängd dag 1.
- Skälen för anhållan och förhör var otillräckliga.
- Solnamannens personlighet ansågs vara graverande. Han ansågs vara "konstig" och denna "konstighet" har lyfts fram i flera år, bla av GW Persson. Detta var bara smutskastning.
- Solnamannens bostad genomsöktes utan rimliga skäl. Hur troligt är det att organiska spår skulle finans kvar efter 15 år?
- Polisen gick ut stenhårt i media och framställde en meningslös utredning som solid och "blytung"
- Polisarbetet och media geggades ihop på ett oproffsigt och osunt sätt. Medan utredningen pågick, analyserades den i teve osv.
- GW Persson och de ävriga inblandade, vägrar att erkänna att de misslyckats totalt. GW Persson har ett flertal gånger insinuerat att en frikänd person (Solnamannen) betett sig suspekt. GW Persson har envist insinuerat att Solnamannen var skyldig.
- Den faktamässiga bakgrunden till utredningen var bedrövlig. Man baserade sitt arbete på vittnesmål från en kvinna som tappade kontakten med da Costa ett halvår före hennes död, samt vittnesmål från ett par förvirrade inbrottstjuvar, vars uppgifter inte kunde styrkas.
- De andra mördarkanditaten (Uffe/väktaren) var ännu sämre än Solnamannen. Inget vittne har överhuvudtaget sett da Costa tillsammans med Uffe/väktaren. Uffe/väktaren var lika ointressant som Solnamannen.
- År 1999 hoppade polisen över Saba, Burger, klientelet på E-vägen och andra intressant personer, till förmån för tvivelaktiga vittnen.

Som vi ser, finns det flera kusliga likheter med den första utredningen. Samma mönster, samma skit.

Osv osv.

Hur man kunde hoppa över klientelet på E-vägen 2 ggr, är fullständigt fantastiskt, med tanke på vilka människor som uppehöll sig där.

Hade utredarna velar tala med folk från E-vägen, kunde de lätt ha hittat Vinof, Robert osv.

Gott Nytt År!

År 2024 är det 40 år sedan CdC hittades styckad. Tiden har gått och inte mycket ny information har framkommit som otvetydigt kastar något som helst ljus över CdC:s frånfälle. Vad som däremot påtalats i tråden är problematiken med triangeln polis, åklagare och medier. Den absolut svagaste länken i denna treenighet torde vara medierna vilka verkade (och förmodligen alltjämt gör) nästan helt utan insyn ovanifrån. Men de flesta i besittning av rimliga tankeförmågor vet att ta nyhetsflödet med en nypa salt. Åklagare är å andra sidan verksamma inom det hårt reglerade rättsväsendet vars brister primärt emanerar från politiska beslut av mindre genomtänkt art. Värre är det med polisen som tidigare konstaterats; här har vi att göra med en riktigt bekymmersam samhällskontingent vars karakteristika härvidlag ingalunda är typiska för Sverige utan fastmer av internationellt spridd och förankrad art.

Polisväsendet i sin nuvarande form växte fram i Västeuropa i samband med urbaniseringen för drygt 200 år sedan. Dessförinnan fanns andra typer av ordningsuppehållande och brottsbekämpande strukturer mer eller mindre kalkerade på hur militären var uppbyggd. Särskilt London förknippas med en tidig form av den moderna polisen.

Vi har alltså inte att göra med ett koncept som alltid existerat utan snarare med en sentida konstruktion utformad att i stor skala hantera problem som tidigare skötts mer provinsiellt, ad hoc och/eller arbiträrt.

Det finns ingen anledning att tro att man inte skulle kunna skapa nya och effektivare organisationer. Dessvärre är det moderna samhället så pass komplext och så pass styrt av överstatlighet (i Sveriges fall EU) att försök till omfattande reformering i praktiken blir omöjliga att genomföra varvid seriösa lösningar på det teoretiska planet i det närmaste är fåfänga och löjliga. Det enda som återstår är att skapa nytt exempelvis i händelse av omfattande krig med påföljande behov av återuppbyggnad och därmed möjligheter till nytänk och omstrukturering.

Detta var ett av de mest insiktsfulla och intressanta inlägg jag har läst i den här tråden.
Den onda treenigheten (polis, åklagare och medier) var och är onekligen ett gigantiskt problem.

Vad gäller omständigheterna kring C:s död, får man säga att fallet har förstörts fullständigt.
En armé av inkompetenta och självtillräckliga personer har pulveriserat det totalt.

Kretsarna där C missbrukade, sålde sex och sålde narkotika (bla heroin) var ju flyktiga och svårgripbara. Knarkare, "torskar", hälare, våldsbrottslingar, farliga "psykfall", sexsäljare och langare, måste en mordutredare överblicka och förhöra direkt. Ett sådant här fall kallnar på ett par månader.

Och som vi vet, misslyckades polisen totalt. Haveriet började redan på hösten 1984, då utredarna struntade i att förhöra personer som normalt borde förhöras (tex da Costas bästis i Bromma och CB) och tappade bort de vittnesuppgifter man behövde för att skapa en tidslinje. På vintern 1984 visste inte utredarna att C levde i mitten av juni och man hade inte ens gått igenom hennes telefonbok.

Osv

Och om det trots allt har funnits ledtrådar att jobba med efter den misslyckade första utredningen, har också de förstörts. Och polisen har har slösat tid på ren skit. Och diverse personer utanför polisen har hjälpt till skapa förvirring....

Utredning två var också misslyckad. Och Lars Borgenäs var ute och cyklade. Och Olle Torge hängde ut CB som styckmördare, helt utan anledning. Det är misslyckande på misslyckande.

Och idag är fallet så sönderspekulerat, att man inte ens orkar tänka på att ringa in en mördare...

Att fallet är sönderspekulerat är denna tråd ett - pedagogiskt - exempel på.

Eller hur!

99.9% av allt som skriva i tråden, bygger på hörsägen och missuppfattningar, som recyclas år efter år.
99.9% av tråden är bara babbel, som bygger på andra människors babbel.....
Samma sak sker i media. Inte ens när ungdomarna undersöker da Costa-fallet, orkar de komma med något nytt. Senaste gäspningen var podden "Olösta fall", som genast hamnade på Malmskillnadsgatan och tjatade om "barnets berättelse". Igen! Det är ju kul att intresset för fallet finns kvar men snälla....
"Barnets berättelse", för miljonte gången på 35 år, är det verkligen vad som behövs?
Att CdC gick på streetan och missbrukade heroin, måste vi verkligen prata om det igen?

Vi vet, snälla..