Varför dras den medelålders arbetarklassen till rockmusik?

Jag tror TS har fel. De flesta svenska män lyssnar på någon typ av rock, speceillt om man inkluderar de fjolligare varianterna.

Sen kanske de lite raskare gossarna och göbbarna gillar tyngre rock, för all del.

Det där är alldeles riktigt. Det är ingen slump att Frank Zappa är mindre populär än Black Sabbath.

Jag är uppvuxen med hårdrock och började lyssna på tidigt 80-tal och jag har aldrig hört talas om dom två du nämner.

Komplex musik med ibland udda ackord, tonarter och taktindelning, av typ Zappa med flera andra (inte fel men ovanligt), är lite för svårt för svenne att ta till sig eller förstå.
Rockmusiken är något av den numera medelålders arbetarklassens kännetecken där de kan definiera sig själva med musik som är lättförstådd, rejält fast enkel och konkret i sin uppbyggnad tex. A-B-A-B. För raggarna och deras likar så var standardtillbehören till musiken PRIPPS och Explorer.

Motsvarande definition finns för den gnälliga proggen/protestvisorna som den urbana vänsterinriktade "revolutionärsklassen" (ofta bortskämt överklassdrägg med ambitioner att förändra världen, ni vet vilka ni är) lyssnade på med en flarra rödtjut i ena handen och pipan med Afghan i den andra.

Ett udda exempel på Rockmusik producerad av en vänster/proggrupp som gick hem även bland rockälskare är Nationalteatern: Livet är en fest.
https://www.youtube.com/watch?v=WroBUre05kw

O Fortuna?

Tror de dras till musik där texterna handlar om saker de kan relatera till: glesbygd, hårt arbete, motorer, "vända på varje krona", öl på fredagen etc.

Och med arbetarklass menar jag i huvudsak människor som börjat och spenderat större delen av sina yrkesliv som olika typer av kroppsarbetare eller chaufförer eller liknande, även om en del av dem kanske har något slags kontorsarbete när de närmar sig femtio. Nästan uteslutande är det olika former av rockmusik som rullar i radion på bygget, på verkstaden, på snickeriet, i lastbilshytten etc. Sabaton och Hammerfall, Metallica, Iron Maiden, ACDC, Judas Priest och så vidare. Är de lite yngre än femtio så är det kanske Nickelback eller Linkin Park eller Green Day. Jag är inte helt påläst eftersom jag själv inte lyssnar på musik i någon större utsträckning, så detta är de jag kommer ihåg ur huvudet.

Men varför är det såhär? Varför dras samma typ av människor till den här sortens musik? Är det för att det är enkel musik där man inte behöver tänka? Enkla ackord, inga märkvärdiga tonartspiruetter utan mer ett mekaniskt malande som kliar lyssnaren på rätt ställe i huvudet samtidigt som denne sågar plank, kör truck eller sysslar med någon annan syssla som går att utföra utan att ha hjärnan påslagen?

Det är ett intressant fenomen. Den svenska motsvarigheten för generationen tidigare var dansbandsmusiken. Där var det lite samma sak. Enkla melodier med enkla budskap om fest och fylla, hjärta och smärta, sorg och svek. Tre-fyra ackord, kanske en saxofon om man ville jazza till det lite. Men även det var samma målgrupp, knegarna i radhusen. Det är deras barn som nu åker till Göteborg för att se Metallica spela, eller som drar på en skiva med Sabaton när fyllan börjar nypa på grillkvällen.

Det är väl att beteckna som folklig musik, men varför blev det såhär? Gruppinverkan via barndomen och kompisarna? Enkel musik som är enkel att ta till sig? För det är ju inte så att den här musiken spelas överallt. Och den spelades inte överallt förr heller. Det är inte så att Sabaton och Metallica har rullat varje dag på NRJ eller P3 senaste 30 åren.

Det var egentligen den här trådstarten som fick mig att fundera. Hur kan man vara så intresserad av rockmusik och varför är det alltid samma sorts människor som är det?
(FB) Sweden Rock Festival 2024

TS har delvis kommit fram till en stor del av lösningen i trådstarten med att det till stora delar är en generationsfråga. De som var tonåringar på 1970-90talet hade tillgång till mycket nyproducerad rockmusik på radion och med turnerande band.
T ex Iron Maiden och AC/DC verkar ha en viss tillväxt bland original fans barnbarn numera.

Musiktrenderna svänger fortare numera så jag är inte övertygad det kommer finnas stora festivaler för Swedish House Mafia eller Hooja om 25-40 år.

Den mest blandade publik jag brukar stöta på är vid besök på min lokala jazzklubb.