Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Varför är inte denna tråd låst och arkiverad och varför tjatar folk fortfarande om mordet när det är uppklarat. Det var ju Stig Engström eller mer känd som "Skandiamannen". Utredarna sade ju att hur man än vrider och vänder på det går det inte att komma runt Stig Engström som mördaren.
Case closed som det heter.

Bara arkivera den här tråden nu.

Kommer inte ihåg källan på detta med Elmér och Holmér - jag kan minnas fel. Angående bordellhärvan så var Ebbe Carlsson Geijers tidigare pressekreterare.

Det du skriver om sosseriet och ställningskriget mellan den militära och polisiära sidan är definitivt intressant! Men jag hänger inte riktigt med till slutet i dina slutsatser om Holmér.

Det finns även en del "relaterad" information som jag stött på tidigare som jag har svårt att införliva med "generalteorin" som du presenterar här. Alltså information som jag tycker verkar relevant och trovärdig. Men min bedömning kan så klart vara felaktig.

Ett kommer från ett inslag på Swebbtv med en gubbe som kallar sig Arnold Sundqvist och han redogör för några turer kring vapensmuggling till Iran via Indonesien. Han visar även upp ett papper på ett bolag registrerat hos Bolagsverket som ägs av Olof Frånstedt och Carl Persson (rikspolischef till 1978). Tidpunkten är alltså 70-talet - och båda dessa personer anses ha stått i opposition till sosseriet. Enligt källan Arnold - som intervjuas på Swebbtv fick Palme stå till svars inför amerikanska ambassadören och lova sluta med sin vapensmuggling. Till saken hör - om jag minns rätt - att amerikanerna själva smugglade sitt konkurrerande robotsystem till Iran genom "The Enterprise".

Orsaken till att jag fäste mig vid dessa påståenden - var att Bo Theutenberg var omedelbart ute i Swebbteve för att sätta sitt eget "spinn" på dessa uppgifter. Theutenberg är därvidlag väldigt intresserad av att insinuera att det var Sovjet som gjorde sig kvitt Palme - för att de upptäckt att han trots all hetluft var bättre kompis med amerikanerna. Theutenberg är väldigt alert trots sin ålder och verkar ha tydliga kopplingar till västliga underrättelsetjänster.

Sedan var det ju någon här på Flashback (Utredaren och Liten tuva) som redogjorde för intressanta ägarförhållanden bakom Bofors (och eller Nobel) och fann idel kändisar som exempelvis Erik Penser - som visar det sig är bästis sedan barndomen med Tomas Fischer. Som i sin tur ägde lägenheten som Holmér och Carlsson häckade i - samt finansierade Ebbes avlyssningsutrustning med ett privat lån.

Alla dessa pusselbitar kanske inte är relevanta och möjliga att pussla ihop. Men jag har fastnat för dem. Den främsta orsaken till att jag inte tror på någon som helst koppling till sovjet - är ju att det framförallt de senaste åren hade varit så enkelt att slänga fram lite halvdana bevis för att sovjet var skyldiga och använda detta i anti-Putin eller pro-NATO-debatten. Vilket i sin tur måste betyda att gamla Sovjets och dagens rysslandsmotståndare (dvs CIA/NATO) helt enkelt bara vill ha locket på så hårt som möjligt i den offentliga debatten. Sedan om det dyker upp icke önskvärd information i marginalen i alternativmedier - ja då kan man alltid skicka fram en Theutenberg och sätta sitt spinn eller sprida lämplig information. En stor majoritet av befolkningen sover ju ändå sött med förvissningen om att det var Pettersson eller Skandiamannen.

Ja, samma här. Är faktiskt svårt att se annat än det.

Att han är hänsynslös och bryr sig inte om oskyldiga kommer ivägen så länge han uppnår sitt mål. (Vilket han även demonstrerar genom att skjuta LP.)

Att han är villig att ta risker - kanske för att han gillar adrenalinkicken och den monetära belöning som väntar om han lyckas.

Att han är van vid att använda vapen.

En livsstilskriminell som fått en chans att tjäna en hacka?

Jag flikar in och samtycker.
Vapen, ammunition, modus operandi
Sen är det för mig märkligt att folk är så ivriga med att peka ut SE. Trots övriga osäkerher och uppgifter.

Det är fint att höra dina tips och idéer, det uppskattas. Den där Boforsaxeln, om vi får kalla den för det, är intressant överlag för Palmemordet. Jag hade hoppats på att Gunnar Wall skulle ha pillrat fram någonting intressant om den franska förbindelsen, som i högsta grad berör just boforsandet och haubitsaffären, men blev besviken. Det enda som fanns i boken var lite varmluft om en svensk jägarkille som försvann därnere och då kanske till främlingslegionen. I övrigt fanns det ingenting.

Det där med Arnold Sundqvist hade jag redan koll på, och håller väl med dig åtminstone till hälften vad Theutenberg beträffar. Det där dokumentet som Sundqvist viftade med saknar helt värde, och hela storyn om Robot 70 verkar totalt uppdiktad. Att Olof Frånstedt flyttade till Malaysia efter att han bytts ut som chef för kontraspionaget är också välkänt, och det är heller ingen överraskning om han arbetat som konsult för svenska tjänsten därborta.

Frånstedt hörde till de fränaste kritikerna av sosseriets ideliga försök till att infiltrera och kuppa sig in på Säpo. Lyssnar man på honom så får man intrycket att det rådde starka spänningar mellan Palme och Säpo, där Palme sökt underminera myndighetens oberoende och oväld. Det började med avpolletteringen av P-G Vinge, men även här finns det mycket nyanser och Frånstedts svartvita synsätt är kanske inte den slutliga storyn om den saken.

Mitt intryck är att Palmes relation till Säpo var mycket spänd under en period men att den sedan förbättrades betydligt. Istället uppstod spänningar gentemot den militära sidan. Det verkar som om Palme gått lite balansgång mellan sidorna, där han först lutat starkt åt den militära sidan (som han själv kom från) för att sedan flytta sig över mer åt Säpohållet. Vid mordet verkar det ju inte ha funnits några problem mellan familjen och Säpo, utan Lisbeth ber ju enkomt om att få tala med Säpo inne på Sabb. Det skulle hon knappast ha gjort om de var i luven på varandra.

Att förstå Olof Palme är inte det lättaste, utan olika försök har gjorts till att tolka hans person och politiska gärning. De böcker som kanske gjort de starkaste intrycken på mig är Jonas Gummessons "Olof Palmes ungdomsår" och Jan Bergmans "Sekreterarklubben".

Gummesson driver en mycket kontroversiell tes om att Palme var infilitratör och fejksocialist som i princip spelade teater livet igenom. För egen del menar jag att Gummesson går för långt och att bevisningen inte håller, men i sina försök att leda den i bevis plockar han i alla fall fram mycket intressanta saker om den unge Olof Palme. I boken intervjuar han för övrigt även Birger Elmér, som låter undslippa sig att Palme "fått storhetsvansinne". Vad gör man när en nationell ledare drabbats av storhetsvansinne?

Bergmans bok handlar om C-byråns andreman Helmuth Ternberg, vars mor Augusta (född Limberg) också var exilbalt och god vän med Palmes mor Elisabeth (född von Knierim). Redan som tonåring fick Olof Palme kontakt med underrättelsetjänsten via just Ternberg, som inte sällan fanns i huset och som i modernt språkbruk kan sägas ha "groomat" den unge Olof. Det var till exempel Ternberg som ordnade med unge Olofs första jobb på Svenska Dagbladet och jag hyser inga tvivel om att det var genom Ternbergs försorg som Olof Palme började på Försvarsstabens säkerhetsavdelning, där naturligtvis även Elmér fanns.

Olof Palme var i alla fall som klippt och skuren för uppdraget att rädda landet från en kommunistisk revolution, och när han väl kom iväg till Amerika lär han snabbt ha fattat galoppen, att det går fint att vara "demokratisk socialist" så länge man förhöll sig lojal västerut. Det finns en utbredd missuppfattning om att det amerikanska utrikesdepartementet och CIA skulle vara befolkat av idel högerfolk, men så har aldrig varit fallet utan det har alltid funnits gott om "liberaler" (vänsterfolk) där också.

Det för mig då till Theutenberg, som så att säga "partilinjen" vad Sovjet beträffar men med den egna lilla knorren att Palme förblev lojal till västsidan. Där har han rätt, menar jag, trots att Palme tidvis var en mycket frän kritiker av Amerika. Från min synvinkel ser det även ut som om Sovjet utfört mordet på Olof Palme, men bevisningen är alltjämt så pass tunn att det finns all anledning att reservera sig för att skenet kan bedra. Här får man "skala löken" lager för lager, och även om hela strukturen påminner om en sådan där rysk gumma (matrjosjka) så vet man aldrig om den innersta gumman verkligen är rysk.

Du ser ju själv hur det går till. Först påstår de att PKK ligger bakom mordet, och driver den tesen stenhårt. Men 30 år senare träder alltså Kegö fram med avslöjandet att PKK-spåret mest bara varit en täckmantel för Sovjetspåret. Där har vi två lager på löken, men det finns inget som säger att det inte döljer sig ett tredje lager under det sovjetiska. Det är den frågan som kanske intresserar mig mest av alla rörande Palmemordet.

Som jag ser saken behöver det varken vara västsidan eller östsidan som ligger bakom mordet, utan det kan mycket väl röra sig om en tredje part som kommer in "från sidan" och bjuder bägge sidor på ett fait accompli som de sedan får hantera enligt bästa förmåga. Även Kegö & Barrling verkar ju ha varit inne på sådana funderingar när de talat om Curiel-nätverket som sin egen variant på den franska förbindelsen. Den är visserligen intressant men för egen del lutar jag nog mer åt haubitshållet i så fall.

Bra och initierad argumentation!

Får jag fråga varför du kan avfärda Arnold Sundqvist och dokumentet så pass enkelt? Jag menar om DET var just desinformation - varför i helsike skulle man då blanda in Frånstedt, Persson och som grädde på moset Löntagarfonderna? Svårt att få någon logik i det överhuvudtaget...

Jag skulle helst vilja avfärda det jag också - men samtidigt är det just när det dyker upp information som framstår som riktiga ANOMALIER som jag tror att det kan finnas något intressant...

Sedan när det gäller Palmes förhållningssätt till väst vs. öst och marxism vs. kapitalism - så tror jag att man måste försöka ikläda sig hur det "såg ut" på 70- och 80-talet. Idag förstår vi kanske på ett annat sätt att det är möjligt att vara motståndare mot "världskapitalismen" utan att för den skull ansluta sig till marxismen. Idag står en slags ny-nationalism mot globalismen. Men så var det inte riktigt då. Åtminstone inte på samma sätt . Utan det var två internationella system som stod emot varandra och var man fiende till det ena var man automatiskt vän till det andra.

Samtidigt är det så att om man ska vara ärlig idag så kan vi nu SE mycket mer av dysfunktionen i den globala kapitalismen än vad vi skymtade för 20 år sedan då öst befriats från marxismens totalitarism. Det var lite enklare att "döma" Palme då. Ganska motvilligt känner jag att man kanske måste ge honom vissa poäng för att balansera mellan både väst och öst och dessutom hjälpa både Wallenbergs och den svenska industriarbetaren genom att kränga krigsmateriel bakom ridån.

Även motvilligt måste jag erkänna att det var bra för Sverige och världen som helhet att hålla oss utanför NATO som en "på pappret" avspänningszon och verka för ett nordisk försvarssamarbete. MEN det fanns ju stora mängder underrättelsefolk i väst som verkligen trodde på "dominoteorin" och med fanatisk glöd offrade sig för att förhindra att världskommunismens orm till slut skulle sluka hela klotet. Lite på samma sätt som neocons idag menar att vi måste besegra Putin till varje pris. I dessa kretsar framstod säkert en vilja att hålla sig utanför Nato som en form av medlöperi med fienden.

Från gamla nummer av Contra förstår jag även att ett sådant projekt som SIPRI och deras förslag om kärnvapennedrustning kunde tolkas som en front för att hjälpa Sovjet - dvs om man själv var en "ultrakonservativ" amerikansk general som tränats under hela livet att besegra ryssen när slaget väl stod för dörren.

Eller som här där James Jesus Angleton redogör för sin syn på kalla kriget. Det är definitivt ett ganska enögt vinna-eller-försvinna perspektiv som gör sig gällande:

https://www.youtube.com/watch?v=vTgneJQxCts

Läser man på om SIPRI så ser man också att initiativet ursprungligen kom via Myrdals från FN - och så gjorde gärna sk "progressiva" krafter i USA att man utlokaliserade "delikata" progressiva uppdrag till "den tredje vägens" idealland Sverige. Till exempel kallades Gunnar Myrdal över till USA för att lösa "negerfrågan" - dvs föreslå sociala och ekonomiska reformer som ingen amerikan skulle våga föreslå utan att bli betraktad som en rasförrädare eller skenkommunist.

Här finns också en viss koppling till den "högre sfär" av globalister som möjligen skulle kunna omfatta och påverka utvecklingen i såväl USA som Sovjet. Palme var till exempel väl bekant med "fredsforskaren" Emma Rotschild (även en tidig förespråkare för klimathotet) - vars far Victor Rotschild inte bara var superkapitalist utan även sannolikt... en storspion som samarbetade med Sovjet. Dessa "progressiva" krafter i Storbritannien (där Victor och Emma hör hemma) kallas för "Fabian Socialism" och har som symbol bokstavligen ett emblem som avbildar en ulv i fårakläder. Dvs precis som sosseriet införa socialism inte genom revolution - utan gradvis genom reformer.

DÄR tror jag alltså att Palme kan ha varit inne på betydligt farligare vatten än vad det kan se ut som från vår svenska horisont där "nedrustning" är något naturligt och bra. "Det enda vettiga". Från den amerikanska sidan kan det tvärtom ha uppfattats som något väldigt negativt. Lite som att ifrågasätta NATO-medlemskapet idag... Då hamnar man i vägen för konkret planerade militärbaser som amerikanerna redan har ritat in på sina strategiska kartor... Reagans strategi var ju för övrigt att kapprustningen förr eller senare skulle sänka Sovjets ekonomi - vilket den också gjorde.

Tja du förstår att jag skisserar på ett motiv... ;-). Och det gör jag för att jag ser inte riktigt något motiv hos Kreml. Vem skulle de ha fått istället för Palme som skulle ha varit MER sovjetvänlig?

Jo det är ju mycket av det du nu säger som är alldeles riktigt och relevant, och dessutom får jag väl tillägga att jag tagit upp en hel del av det i tidigare inlägg. Om hur det var på 70- och 80-talet så är jag rädd för att jag är gammal nog att själv minnas det.

Om Sundqvist så är papperslappen han viftar med ett utdrag från bolagsregistret, som är offentligt. Det är ju inte något bevis direkt på att killen är någon slags hemlig agent. Att Frånstedt tillsammans med annat Säpofolk skulle bilda bolag i Malaysia är inget konstigt. Robot 70-affären var också ute i medierna vid den tiden, och även om jag inte studerat den i detalj så verkar den ha handlat om en påverkansoperation från västsidan riktad mot Sverige och Palme i synnerhet.

Sedan undrade jag när jag såg programmet om inte Sundqvists danska kontakt kunde tänkas vara den där CIA-killen William Herrmann som fanns med i Granskningskommissionens skummislistor.

Om tidskriften Contra så innehåller Stig Edqvists förhör med Ulf Norlin en intressant grej, om du hoppar in på sidan 10. Där dyker nämligen Tarkovskijs gamle polare Jüri Lina upp, och det framgår då att han lämnat Estland på samma uppblåsbara KGB-flotte som tre andra filurer varav Håkan Silversjö utredde två vid den här tiden för juvelstölder inom ramen för ett organiserat sovjetisk brottssyndikat.
https://drive.google.com/file/d/1xg0sxFCCrys26FB7JfEJ8GftHJeY21Co/view

Silversjö utgjorde jämte Hans Strindlund en slags tvåmans "ryssrotel" på den öppna sidan. Även Joel Haukka omnämns där, och Lina har själv uppgivit att han hade förbindelser med Säpo. Lina uppges arbeta som översättare för den sovjetiska ambassadens räkning, och han fungerade även som översättare när Tarkovskij besökte Palme på Rosenbad den 11 november 1985, det har jag tagit upp förut.

Om Emma Rothschild och hennes pappa Victor har jag också skrivit i flera omgångar. Uppgifterna om Victors roll som sovjetisk spion kom ut från KGB-översten Ivan Serovs dagböcker och översattes till engelska av Mark Hackard, i artikeln "Victor Rothschild, Soviet Spy".
https://espionagehistoryarchive.com/2018/03/27/victor-rothschild-soviet-spy/

Victor R satt i överhuset i decennier men gav visst bara två tal, som jag läst en gång i tiden. Det ena handlade inte om någonting värt att lägga på minnet, men i det andra bekände han liksom sin politiska hemvist som låg till vänster. Emma föddes i Victors andra äktenskap, med Teresa "Tess" Mayor som Victor träffade på kontoret, MI6 närmare bestämt. Hela familjen var alltså MI6 och även om ingen officiell bekräftelse finns på det så kan vi nog utgå från att det även gäller dottern Emma.

Fabianismen låg liksom i blodet på mamma Tess' sida, för hon var nära släkt med författarinnan Beatrice Webb, som tillsammans med maken Sidney drev fabianerna under ett antal decennier. Förbindelsen mellan Rothschild och fabianerna består alltså inte bara av politiska sympatier utan av nära blodsband. I vilken utsträckning Olof Palme hade med fabianerna att göra kan nog diskuteras, för jag har aldrig sett någon genomgång av den frågan. Men visst är det så att svensk socialdemokrati påverkats av fabianismen, det är obestridligt.

James Angleton får vi kanske spara till en annan gång, men Olof Frånstedt berättar i alla fall att han fått tips från självaste Angleton om att Olof Palme varit en "inflytelseagent" för Sovjet. Det var då under Angletons allra sista år innan man sjasade ut honom från firman. Han var ganska förbrukad där på sluttampen och till slut hade man inget val annat än att låta kvasten gå. Även Richard Helms åkte ut i samma veva. Då fick de rulla in sådana välkammade killar som Wililam Colby för att städa upp i oredan som det gamla gardet lämnat efter sig.

Att resonera om Myrdal och Palme har jag försökt mig på förut men kom inte så långt förrän höga verderbörande slog bakut. Det du säger nu stämmer fint och det är just den frågan som är själva drivmotorn även i Olof Palmes engagemang. Din iakttagelse att jänkarna "farmar ut" sociala experiment till andra länder är också alldeles riktig. De rekryterar unga talanger som är beredda att sälja ut sitt eget land som laboratorium och sitt eget folk som labbråttor i fullskaliga nationella experiment i social ingenjörskonst.

Det där är precis vad Myrdal och Palme handlade om, och för att få hamna i förarsätet har Palme kort sagt sålt ut Sverige och svenskarna som det där "föregångslandet" vi alla hört talas om, och där "nya djärva mål" ska uppnås. När man väl sålt ut – såväl landet och folket som sig själv – så är man insvuren i firman och då öppnas dörrarna av den osynliga handen. Det är knappast någon slump att han sedan blev handplockad från Försvarsstabens säkerhetsavdelning till Tage Erlanders kontor på Statsrådsberedningen utan sådant där sköts inifrån.

Motivbilder finns det ett överflöd av, särskilt när det gäller någon som Olof Palme, men däremot finns det inget överflöd av motivbilder som framgångsrikt kan kopplas samman med skeendet på Sveavägen och allt annat vi känner till om mordet. Det går inte bara att sitta i helikoptern och titta ner, utan man måste även gå ner på markplanet och kavla upp skjortärmarna för att komma någon vart.

Suverän genomgång, tack!

Jag stannar själv i helikoptern och spanar efter de stora sammanhangen... ;-)

Jo förresten bara en sak till: Hur ser du på scenen i Offret?

Kanske har missat om du skrivit det tidigare - jag vet att du intresserat dig för Tarkovskij på mordplatsen - men vad tänker du om scenen?

Du ska ha tack. Vad Tarkovskijs katastrofscen på Tunnelgatan beträffar så var Daniel Bergman (Ingmars son) varit inne på den frågan i den svenska boken om "Offret". Då talar vi om den symboliska innebörden av filmscenen och inte bara om dess geografiska närhet till Palmemordet.

För egen del går jag inte så gärna in på sådana frågor om symbolik, som ju lätt blir väldigt subjektiva och personliga. Det finns naturligtvis högvis med sådant i filmen, som man själv sett eller som andra pekat på, och som ger upphov till en massa funderingar – vilka man kanske gärna behåller för sig själv eller i bästa fall talar om privat.

Även huvudrollsinnehavaren Erland Josephson har grunnat över katastrofscenen, vilket han berättar om i en intervju i dokumentären om Tarkovskijs liv och exil. "Kameran stod ungefär tio meter från den plats där Olof Palme mördades sex månader senare", säger han.

Själva scenen dyker upp alldeles efter intervjun, med folk som springer kors och tvärs och en urbombad Saab som ligger på sidan. Sedan kommer spegeln med blodsdropparna, det välorganiserade skräpet och den sovande sonen. Det minsta man kan säga är att allt detta ter sig väldigt besynnerligt.

https://www.youtube.com/watch?v=Ez5vRUcxyE0&t=1h38m15s
(Undertexter finns på engelska om man trycker på den knappen.)

Ja det finns inga bevis, och att KP går ut och gör så betyder också hur lite av substans det finns i allt annat. Verkligen ingenting.

Ja man får väl tillskriva det Tarkovskijs konstnärliga intuition på något sätt. Han verkar haft gott om det. Men att det är just en vit Saab ökar symboliken ytterligare då Palme ägde just en vit Saab (dock av annan modell).

Fast samtidigt - filmen var tusan i mig ett led i avrustningsplanerna som SIPRI drev. Ingmar Bergman genom Harry Schein var också djupt involverad i ett outsourcat projekt från Hollywood - att introducera light-pornografi inom filmvärlden. Dvs av liknande snitt som Myrdal var "kontrakterad" att lösa "negerfrågan".

Men likväl nej - jag tror egentligen inte att "den osynliga handen" väljer att kommunicera symboliskt på detta intrikata sätt. Möjligen får man tillskriva det Tarkovskijs intuition att han kände av att Palme faktiskt befann sig i en hotad situation.