"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Det är snarare så här. Vilket sorts släkte vill vi vara? Vill vi ha lägre IQ, lägre muskelmassa, lägre kontroll över jorden, dess djur och dess resurser? Eller vill du göra det som krävs för att göra människosläktet starkare?

Tyvärr har jag hört "Allahu akbar" många gånger i samma veva som det smällt högt (det var inte fyrverkerier).
"Allt ont börjar i Guds namn", citeras av Luther (1500-talet, inte Martin Luther King).
Men hans slutsats är den riktiga: just därför måste vi ta reda på vad Bibeln faktiskt lär.

Vad är ondska?

Du är medveten om att det är ett religiöst begrepp? Typiskt moderna människor att suga på judeo-kristendomens tuttar och låtsats som att de är vetenskapliga. Det enda som är gott är nytta. Hat är ofta väldigt nyttigt, speciellt när man är omgiven av fientliga skäggiga stammar som söker hugga av ens huvud eller våldta ens kvinnor. Segern väntar.

Att kasta ur sig tio inlägg och svar i någon sorts hetsigt enstavig och brokig ordsallad av personangrepp och obegripliga uttryck är inte något som vanligtvis brukar utmärka någon som har genomtänkta och sakliga argument i en diskussion.

Tråden handlar om huruvida någon gud skulle vara upphovet till moral, vilket du uppenbart verkar hävda? Så då skulle jag föreslå att du istället försökte formulera ett riktigt och seriöst argument för din sak. Något som alltså innehåller minst en premiss och en slutsats så att det finns något att diskutera?

Ska vi testa det?

Ordningen må vara logiskt, men det betyder inte att premissen som den bygger på är det. Du bortser ju i helt i ditt resonemang från det faktum att det endast är logiskt i ett större perspektiv under förutsättning att någon gud då faktiskt existerar.

Och eftersom just det, någon guds existens är, en falsk premiss så är det med andra ord ingen skillnad på den modell du beskriver eller det du beskriver som den ”ateistiska modellen” då rätt och fel i vilken modell du än syftar till bestäms av den människa som etablerade modellerna. Så tillvida att du nu inte kan bevisa någon gud existens givetvis.

Skillnaden är väl bara att i det sistnämnda exemplet så är man i alla fall ärlig och tydlig med att det är vi människor som är och bär ansvaret för att upprätthålla en god moral, och att det inte något man kan outsourca och överlämna till någon troligt inbillad fantasifigur.

Vad anser du gör ett antagande sunt?

Grunden är att det både är giltigt och att det är bygger på sanna premisser.
Vidare så bör det också vara relevant, sakna logiska felslut, tydligt, precist formulerat och falsiferbart. Om antagandet eller påståendet bygger på externa källor eller observationer, så ska dessa källor vara trovärdiga och helst objektivt verifierbara.

Sedan beror det såklart även helt på vilket antagande eller argument det handlar om.

Om jag exempelvis skulle påstå att jag har en katt, så är det kanske inte är något som du skulle behöva få någon vidare bekräftelse av någon objektiv källa för att anse vara rimligt eller sunt.

Men om jag skulle påstå att jag har en katt som kan flyga och prata kinesiska, så gissar jag att du skulle behöva lite mer för att du ska vara övertygad att det är troligt.

Jag brukar hålla mig till regeln att extraordinära påståenden även kräver extraordinära bevis.

Om vi tänker såhär då?

Det finns goda människor som gör goda saker och som tror på en gud (eller en särskild gud om man så vill).

Det finns goda människor som gör goda saker, men som inte tror på någon gud (eller på ”fel” gud).

Om man köper dessa premisser så är den logiska slutsatsen givetvis att huruvida någon gör goda saker eller inte är beroende av någon närvaro eller frånvaro av gudstro eller religion.

Jag håller dock med dig om att det kan fylla en funktion. Men jag ser inte heller riktigt att det fyller någon funktion eller tillför något mervärde som inte en sekulär moralisk modell som grundar sig i humanism och välmående kan åstadkomma.

Så spelar det någon roll vilket? Ja! Det anser jag att det gör eftersom religion eller starka religösa övertygelser historiskt, såväl som idag dessvärre även kommer med en massa nackdelar i form av förtyck, tvång och i många fall även våld och lidande.

Men visst! Jag håller med dig i det även kan tjäna ett funktionellt syfte och om ens tro på en gud är det enda som hindrar någon från att yxa ner folk på stan eller utsätta andra människor för andra hemskheter. I sådana fall tycker jag att man ska att tro på vilken gud som helst så mycket man bara kan.

Jag dock aldrig träffat, vare sig när jag själv var kristen någon sådan person. Har heller aldrig hört någon religös person säga att ”om jag slutade tro på gud, så skulle jag ge mig ut på stan och mörda och våldta” eller ”om det inte var för min tro på gud, så skulle jag misshandla mina barn”.

Så även om jag tycker att det du har en bra poäng så jag vet inte om hur relevant det som argument är i praktiken? Har du några bättre exempel än mina?

Enligt katolsk doktrin är du ”befriad” från den gudomliga ordningen om du inte känner till den, dvs sentineleserna kan inte följa guds ord eftersom de aldrig har hört det.

Om definitionen av "fiende" är helt arbiträr och bara beror på ens egen vilja, då anser jag att det kan vara väldigt omoraliskt att döda en fiende. Till exempel om man anser att någon är en fiende på grund av vem någon råkar förälska sig i. Eller på grund av vilken hårfärg någon har eller vilken som helst irrelevant detalj som inte berör en själv på något sätt.
Men enligt dig så är det alltså moraliskt sett helt ok att utse vem som helst till fiende på vilken grund som helst och då är det ok att döda dom? Är det så vi ska tolka det? Är det en sund moral?

Ja, en annan "nivå" än alla andra, vilket är det som gör dig så jävla jobbig. Jag har många gånger bett dig redogöra för vilken definition av "gud" som du diskuterar efter, men du har alltid vägrat. Jag ger dig återigen en chans att visa att du inte bara är en jobbig jävla idiot.
Du kan få dom här två att börja med. Svenska akademins ordlista och Wikipedia. Vilken av dom här definitionerna är det du använder?
https://svenska.se/saol/?sok=gud&pz=4
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gud

Enligt den jag hittade på. Precis som du hittar på din egen där gud bara är en princip.
Jag använder definitioner från bland annat dom här två källorna. SAOL och Wikipedia. Vilken allmängiltig definition är det du utgår från?
https://svenska.se/saol/?sok=gud&pz=4
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gud

Japp. Flammarion är en ateist som har väldigt svårt att förstå vad religion är för nått, så diskussionerna med honom blir alltid väldigt förvirrande. Han tror att "gud" är nån slags filosofisk princip eller nått åt det hållet.

Till skillnad mot dig så är jag, liksom dom flesta andra, inte besatt av makt. Du borde verkligen söka hjälp för det där.

Filosofisk fråga, jag brukar se det som nån slags missriktad egoism. Där egoismen går överstyr så pass att den faktiskt missgynnar en själv. Som den gör för dig. Du är så inriktad på att makt är nått du måste ha så du ser inte att det också skapar fiender. Och att skapa fiender är direkt dåligt då fiender är folk som medvetet motarbetar en. Det är bättre att ha vänner än fiender.

Och vad är det som säger att det skulle vara religiöst? Känns som en extremt grundläggande mänsklig tanke. Om någon gör en illa av en som man ser det dålig anledning, då ser man den andra som ond, även neandertalarna borde rimligtvis ha haft den uppfattningen.

Du försöker ju själv utöva makt just nu. Du vill att jag ska agera på ett visst sätt. Du påstår att det skulle göra folk mindre illa att agera på detta sätt. För det första har du inte ens sagt vad detta sätt är. Du har bara gett en vag bild av "godhet" och att "inte göra folk illa".

Vad är detta goda sätt i praktiken?

När det gäller frågan om vems sätt som "gör folk illa" så kan vi kolla på lite data. Unga kvinnors psykiska ohälsa är värre än någonsin. Befolkningens IQ och känsla av samhörighet sjunker. Vi presterar mycket sämre än fler och fler östasiatiska länder när det gäller utbildning. Kriminaliteten är skyhög och fortsätter växa sig in i samhällets kultur. Snart är det regel att ens döttrar och systrar måste finna sig i att en gangster har så högt våldskapital att de helt enkelt måste börja älska gangstern, vare sig de vill eller ej. Samtidigt pumpas gangsterrappens och muslimens propaganda ut i alla medier. Det tycker jag är ganska illa. Jag vill sätta stopp för det. Vill inte du? Faktiskt, så dör jag hellre än att leva i en värld som fortsätter i riktningen jag beskrivit ovan.

Det enda sättet att stoppa det på är via makt. Allt annat är önsketänkande. Jag anser inte att det är egoistiskt. Det är snarare altruistiskt. Muslimen är min fiende. Gangsterrapparen är min fiende. De som vill våldta mitt folk är mina fiender. De vill döda mig eller förslava mig.

Att anamma en slavmoral som finner sig i att leva som andra klassens medborgare är en kass, inhuman, ovärdig lösning. Den stinker av dynga och ohälsa. Det är att träna sig till att tolerera att se sig själv våldtas, misshandlas, hunsas, mördas.

Absolut. De som vill att jag ska tolerera att leva med folk som vill hugga huvet av mig och få mina släktingar våldtagna och rånade, de vill mig illa och är därmed ondskefulla.