2023-10-03, 20:32
  #16249
Medlem
cleerboy1s avatar
Känner mig så hård misslyckas som det kan blir, har språkstörning så taget mig nästan 5-8 år för att kunna prata renare på grund av det har det påverkat hela min skolgång så jag ligger back runt 8 år och lära mig engelska är som bortblåst.

På min tid så var nästan alla spel på svenska och när man spelar med då sina kompisar då pratar vi alltid svenska och hade det skoj, men nu när många spelutvecklare skiter i att lägga till svenska även om det är svensk företag bakom det så blir det allt svårare att hitta någon nya spelkompisar då dom gärna vill blanda med massa andra länder då blir det bara engelska som gäller.

Folk ville bara vara vänner med mig för att jag kunde koda, bygga virus och sånt samt DDos folk, men när alla lär sig koda i grundskolan och att nästan alla har någon from av DDos skydd så är mina kunskaper värdelös då det inte ger mig några nya vänner/kompisar längre.

Jag hade ett grupp kompisar ett tag, men när dom släppte in en tjej att spela med oss så bliv hela gruppen förstörd och alla sluta att spela med vandrade fast jag påverka att man aldrig ska släppa in en tjej i gruppen för det skapar bara kaos men ingen lyssna på mig, sen visa det sig att dom använde hacks i spelet med.

Så där står jag än idag, då gruppen är helt upplöst och alla har gått vidare och spela andra spel samt spela med folk från andra länder så är det svårt för mig att vara med i nya "gruppen" då blir jag bara helt värdelös i gruppen då jag inte göra någon nytta längre.

Hela mitt liv har sätt så ut. man lyckas få kompisar via att visa att man kan göra roliga saker, men efter några år så tappar man honom och sen så får man börja på nytt tro jag är uppe i ca 5-12 nya grupper undra en längre tid, det svider mycket när man hittat kompisar som man tycker mycket om och sen förlora dom och sen upprepas det bara hela tiden.

Sen när man har blivit några år äldre och inser att man gärna vill träffa någon fin tjej som man kan se på film med och ha roliga med, jag fick för mig sen jag var liten att det skulle vara lätt jobb men när sanningen visa sig så var det ett av det svåraste jag har mött på, än idag har jag inte lyckas verka få en tjej eller en tjejkompis, och inser att jag är mycket fulare än jag hade trott jag är men jag behöver pengar för att fixa mig men det är så mycket fel att fixa så lär nog ta hela mitt liv för att ha råd med det.

Så tänker lite så här pengar => finare utseende => eget hus => dyra bilar => tjej

Men det lär nog aldrig hända har för mycket utgifter för att ens kunna göra detta, så det är bara att inser att hela mitt liv är helt förstörd jag klara inte ens av att få någon killkompis att spela med längre så det blir att man måste hitta någon barn som man kan spela med men när blir så rädda när man prata med dom så det har blivit mycket svårare, så nu sitter jag mest hemma och inte gör något förutom att spela ibland kollar mest på nyheter hela tiden och räkna ner dagar tills den dagen man dör dock lär det väl ta över 40 år eller något sånt.

Som jag alltid ha sagt livet är bara en storförbannelse, som inte gör någon nytta, hoppas att ni ha det bättre än jag har det.
Citera
2023-10-08, 08:35
  #16250
Medlem
Lill-Anns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kukmolekylen
Jag är absolut inte introvert.. jag bjuder på mig själv i stor utsträckning. Jag är ofta festens mittpunkt för jag får alla att skratta. Nu vet jag iof inte om dom skrattar med mig eller åt mig
Det känns som att jag ger och ger men får inget varaktigt tillbaks.. de gånger folk hör av sig till mig är när dom behöver hjälp med datorn eller nåt liknande.. när det väl är fixat pyser de bara iväg av nån anledning. Kort sagt : jag känner mig utnyttjad.
Det var länge sen jag hade nån givande konversation med nån människa utanför internet. Det mesta är ytligt och glättigt.
Vad beträffar tjejer så hra jag känt mig snudd på asexuell den senaste tiden - mycket pga den antidepressiva medicinen jag äter

Tycker du ska sluta fixa folks datorproblem. Nästa gång säger du nej och så får de leva med det. Skulle nog kännas bättre för dig i längden.☀️
Citera
2023-10-13, 13:08
  #16251
Medlem
Cloudias avatar
Vill tipsa om en Discord-server för oss som söker vänner eller bara för att hänga och prata med andra. Det är ett safe space för de som är ensamma, de som har psykisk ohälsa eller helt enkelt inte passar in. Ingen dömer dig där.

Jag startade servern för några dagar sedan och den är fortfarande liten, men hoppas att vi kan bli fler. Den heter Kompis:
https://discord.gg/D3x74nfyh9
Citera
2023-10-19, 19:46
  #16252
Medlem
Det känns som att många som skriver här helt saknar förmågan att rannsaka sig själv?
Lite som män som klagar på att det är fel på kvinnor, därför får dem inte knulla.

Om man vill ha kompisar, men inte har några, så är det förmodligen en själv det är fel på.
Citera
2023-10-21, 19:21
  #16253
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mirko.Kostelic
Jag känner igen mig i mycket du skriver. På nyårsafton 1999 funderade jag allvarligt på att ta livet av mig. Några vänner att fira med hade jag inte och jag var förberedd på att fira det nya millenniet hemma hos mamma och pappa. Jag var då i 40-års åldern. Då visade det sig att de var hembjudna till några bekanta den kvällen.

Jag kände mig så jäkla övergiven och ynklig när jag satt ensam i lägenheten och såg på TV hela kvällen. Jag gick till och med och la mig innan tolvslaget. Jag skämdes så mycket att jag inte ens hade några lampor tända. Ville inte att grannarna skulle se att jag var ensam hemma.

Jag skyller inte min ensamhet på andra. Jag vet att det är jag som måste förändra mig om situationen ska bli bättre, men jag förmår inte. Nu är jag snart pensionär och har funnit mig i min situation. Jag gör inga försök att få vänner eller en partner. Jag skäms för min ensamhet och vill inte att det ska bli uppenbart för andra hur det är ställt.

Du är inte ensam .
Det är många som känner igen sig. Det finns en dokumentär om ensamhet på svt play.
Men förstår delvis fina känslor.
Är ganska ensam. Har visserligen familj och några vänner men känner mig bortprioriterad av vännerna och drar mig undan dem tillslut.
Det är alltid deras behov, deras tider och deras initiativ som ska hållas.
Samtidigt har jag liksom inte så mkt övriga relationer,då jag stannar kvar där.
Av rädslan för att bli totally ensam.
Det kanske är en tröst, om än klen,att folk lever i ganska pissiga arrangemang och att det ibland är att föredra att vara lite mer ensam.
Åtminstone har de som är ensamma en tillit till sig själva.
Många som lever i parrelation er har inte det.
Citera
2023-10-25, 20:19
  #16254
Medlem
ekerilars avatar
Jag var tillsammans med en kvinna i många år. Vårt liv blev att jag skötte det praktiska, såg till att våra bilar och skotern var trafiksäkra, att veden blev huggen, att det fanns älgkött i frysen etc.
Hon skötte det sociala och beslutade om saker och ting som vi skulle göra.
Det blev som det brukar bli i sådana relationer. Hennes vänner blev våra vänner. När min kvinna gick bort, mycket oväntat och under rätt så tragiska omständigheter, blev jag väldigt ensam. Mitt kontaktnät var ju i själva verket hennes.
Ensamheten kan vara en riktig bitch!
Citera
2023-10-25, 20:23
  #16255
Medlem
Airstrykemans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Cloudia
Vill tipsa om en Discord-server för oss som söker vänner eller bara för att hänga och prata med andra. Det är ett safe space för de som är ensamma, de som har psykisk ohälsa eller helt enkelt inte passar in. Ingen dömer dig där.

Jag startade servern för några dagar sedan och den är fortfarande liten, men hoppas att vi kan bli fler. Den heter Kompis:
https://discord.gg/D3x74nfyh9


Det här är fint. För många människor, framförallt män, men kvinnor också såklart som känner sig ensamma. Jag kanske tittar förbi servern till och med. Kärlek allihopa.
Citera
2023-10-25, 21:00
  #16256
Medlem
Enterprises avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ekerilar
Jag var tillsammans med en kvinna i många år. Vårt liv blev att jag skötte det praktiska, såg till att våra bilar och skotern var trafiksäkra, att veden blev huggen, att det fanns älgkött i frysen etc.
Hon skötte det sociala och beslutade om saker och ting som vi skulle göra.
Det blev som det brukar bli i sådana relationer. Hennes vänner blev våra vänner. När min kvinna gick bort, mycket oväntat och under rätt så tragiska omständigheter, blev jag väldigt ensam. Mitt kontaktnät var ju i själva verket hennes.
Ensamheten kan vara en riktig bitch!
Din berättelse är tyvärr en klassiker. Män måste hålla kontakten med egna vänner och inte låta kvinnan bestämma allt socialt. Annars så står mannen ensam kvar när förhållandet spricker eller som i ditt fall kvinnan tragiskt dog.
Citera
2023-10-29, 20:25
  #16257
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Cloudia
Vill tipsa om en Discord-server för oss som söker vänner eller bara för att hänga och prata med andra. Det är ett safe space för de som är ensamma, de som har psykisk ohälsa eller helt enkelt inte passar in. Ingen dömer dig där.

Jag startade servern för några dagar sedan och den är fortfarande liten, men hoppas att vi kan bli fler. Den heter Kompis:
https://discord.gg/D3x74nfyh9
Ett fint initiativ, tycker jag. Är själv ganska ensam, delvis genom livssituation och delvis självvalt. Startade mitt Flashback-konto för att få lite intryck utanför arbetet.
Citera
2023-11-01, 15:59
  #16258
Medlem
Rädd för att förbli ensam

Jag har några år kvar tills 40 och jag har börjat känna en stor oro över att bli gammal och ensam. Jag har ingen släkt som bryr sig om mig och jag skulle kunna ligga och ruttna i månader om jag dog hemma nu av en hjärtattack eller liknande. Arbetsgivaren hade väl försökt nå mig via telefonen.

Jag har inga barn och ingen flickvän (och aldrig haft) och det är helt omöjligt att hitta någon. Jag har verkligen försökt att testa allt men jag har insett att kvinnor avskyr mig lika mycket som klamydia. Nu kanske jag har börjat inse att jag måste finna mig i detta liv eller avsluta livet. Tills ganska nyligen var ju ensamheten ändå helt OK men nu börjar man bli äldre och att vara runt medelålders och singel låter väldigt ensamt. Att aldrig ha någon att fira jul med, äta middag med eller att göra något med förutom AW på jobbet någon gång om året.

Jag kommer inte ens ihåg när jag fick en kram senast och samlag har jag haft en gång för femton år sedan. Är det ens värt att leva såhär?
Citera
2023-11-01, 16:04
  #16259
Medlem
Reverend.Camdens avatar
Många i din situation skulle säkert söka sig till Thailand och liknande länder.
Visst kanske du får en massa fördomar mot dig men det kanske ändå är ett bättre alternativ?
Citera
2023-11-01, 16:09
  #16260
(FB) Celibatlivet gör mig deprimerad
(FB) Trött på singellivet
(FB) Dags att acceptera evig ensamhet?

Jag har inte läst, men lite goda råd och tankar finns nog här. Sedan tror jag att tipset du fick om att söka internationell kärlek är mycket bättre än att få pisk av vad bittra kvinnor skriver till och om män på internet.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in