infodynamics - Vopson - lever vi i en simulering

Jag ska försöka förklara. vi börjar med att konstatera 2 axiomer (förenklade men i grunden korrekta)

1. Vetenskap är när man genom empiriska försök, formar en teori som förklarar försökens utkomst, var på processen upprepas ad infinitum. Skulle experiment påpeka att tesen är felaktig finner man en annan tes.
2. Filosofi är raka motsatsen, där man börjar med en teoretisk tes och sedan görs försök att förankra i verkligheten genom (i bästa fall) logiskt resonerande.

Vi behöver sen också konstatera att klassisk fysisk och relativitetsteori är i huvudsak baserad på 1 ovan, man har gjort observationer som man försökt hitta en teori bakom.

Sen kommer vi till kvantfysik som är lite av en gråzon idag, men ursprungligen var i huvudsak kategori 2 ovan, sedan har det successivt under hela 1900 talet och framförallt runt mitten och framåt gjorts mer och mer empiriska tester som visat sig framgångsrika men det är mycket som fortfarande som är just teser och inte bevisats.

När jag skrev "inte nödvändigtvis" så menade jag precis som du tolkar det, hur superposition fysiskt går till är okänt och med dagens teknik vad jag känner till omöjligt att introspekta, dvs går varken bekräfta eller dementera hur den faktiskt fungerar annat än att funktionen som finns idag är enbart teoretisk.

Men det jag mellanraderna försökte få fram är att man kan inte vetenskapligt(1) bevisa en filosofisk tes(2) genom att godtyckligt plocka argument från en annan filosofisk tes.

Det spelar ingen roll hur korrekt det må vara praktiskt, det har ingen vetenskaplig höjd utan att uppfylla (1).

Och angående denna (simulerings) teori som det funnits flera av genom historien, Nick Boströms simulerings hypotes är liknande. så ger den egentligen inget meningsfullt svar på något, det förklarar inte varför vi existerar för vårt existerande skjuts i så fall bara ut en nivå till en annan dimension där en verklighet faktiskt existerar.

Vetenskap går ut på att förklara vår verklighet oavsett simulering eller ej.

Tänk bara på att det finns massor förklaringar på fermi-paradoxen

Tex några
* Vi råkar vara den mest utvecklade civilisationen i universum.
* Det finns många civilisationer i universum som är på vår nivå, de har inte sett en skymt av oss heller. (du skulle inte kunna se något liv på jorden från tex Andromeda galaxen ens med det vassaste teleskop vi har, vi kan inte se planeter utanför vår galax och det finns många hundra miljarder fler galaxer än det finns planeter i vår egen galax)
* Vi missar det uppenbara rakt framför ögonen på oss.
* Vi är det enda liv som finns i universum.

Nu tror jag Iof inte på simulering hypotesen, men jag tror att vi missar det uppenbara: att universum/multiverse kryllar av superavancerade maskincivilisationer som vi inte kan detektera ännu, (förutom som möjligtvis mörk materia och mörk energi).

Vad gäller att detektera, vanliga, utomjordingar, så har vi tillgång till radioteleskop och det lär väl dom också ha, innan de utvecklar AI och snabbt blir maskincivilisationer. Jag utgår ifrån att våra hypotetiska "grannar" bara väntar på att vi skall utvecklas till det också, via cyborger och samarbete med vårt AI.

Om vi på jorden är på väg att skapa en ny verklighet där exempelvis ett experiment med AI 'spårat ur', kan det absolut förklara varför människan och hur vår verklighet kom till.

Själv har jag länge misstänkt att jag är i en simulering. O att den stora mänden människor bara är själslösa botar. Samt att det finns en inprogrammerad spärr i min mentala förmåga. En av någon låst kapacitet. Varför?

Men detta är snarare teologi.
O på intet sätt motsätter sig bibeln o guds existens.

Jag rekommenderar:

Det är ganska enkelt att övertyga sig själv om simuleringsteorin. Tänk hur realismen i spelen som vi producerar har ökat och ökat de senaste 50 åren. Hur många år tar det innan vi har en simulering som inte går att skilja från verkligheten? Oavsett tidsåtgång så kommer vi att komma dit någon gång. Och efter det? Bättre än verklighet?

Och sen tänker man på hur många olika simulationer som någonsin kommer att existera. Hur stor är chansen att just det här universet är universet där den första verklighetstrogna världen skapas? Försvinnande liten.

Vi lever antagligen i en erfarenhetsmaskin, där själva nöjet är att erfara känslor, tankar och händelser. Både positiva och negativa är erfarenheter som vi tyckte verkade intressant när vi satte oss i den här maskinen.

Någon skrev "varför skulle man lägga in behovet av bajsa". Värt att fundera på är hur illa livet är utanför erfarenhetsmaskinen, om behovet att bajsa ses som en intressant erfarenhet att uppleva. Det är nog inte bättre där ute i alla fall.

Det förklarar väl ingenting alls om hur världen fungerar, livets uppkomst (inklusive människan) har vi redan teorier som är relativt accepterade. Dvs evolutionsteorin.

Det du pratar om låter snarare som någon Matrix teori om att vår verklighet är en simulering för att hålla våra sinnen underkontroll medans våra kroppar används för något annat syfte, lite som att man skulle sätta hjärnorna på kossor i glasburkar med elektroder för man tänkt slakta kroppen, det finns liksom inget eget syfte med det så den teorin är rätt rökt redan från start.

Och att vi skulle vara mjukvara i en simulering är också ganska långsökt och väldigt väldigt konstigt syfte och väldigt onödigt komplex för det syftet också i så fall.

Men visst det går självfallet resonera så, vi försöker räkna ut hur vår verklighet fungerar och vi kommer självklart försöka simulera denna och om vi teoretiskt hade knäckt varenda naturlag och formel så hade vi kunnat göra den perfekta simuleringen och kickstarta ett nytt universum. Och om det universumet får fortlöpa tillräckligt länge för att liv uppstår så kommer troligtvis det livet börja forska om sin existens, försöka komma underfund med naturlagar och göra sin egen simulering, som om den får köra tillräckligt länge kommer bilda liv, som kommer bli nyfiken på dess existens, göra en simulering som kommer bilda liv, göra en simulering som kommer bilda....

Problemet är bara att oavsett hur roligt sådana här rekursion skulle vara så besvarar de inte vad vi vill veta, vad som finns utanför, varför universum existerar och hur det överhuvudtaget kan existera.
Och det är sannolikt något vi aldrig kommer kunna lösa eller förstå eftersom det bryter mot totalt allt vi känner till.

Där ser jag zoo hypotesen som mer sannolik, pga att människan fortfarande är en ”idiot”. Skulle människan få tillgång till teknologi som är 1000-100000 år före vår tid genom en yttre kontakt skulle vi använda den till att dominera varandra och troligtvis även förstöra oss själva i processen.

Människan är uppenbart inte mogen för en sådan kontakt.

Kan teorin vara propaganda för att minska födelsetalen? Framtiden är väl virituella pojk och flickvänner..

Så långt har du förklarat vetenskap (och filosofi), men vetenskapen säger inget om huruvida vi befinner oss i en simulation eller inte.

Jag tror det är större chans att en knarkhund skulle markera hos Leif GW Persson, än att vi skulle leva i en MATRIX.