Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Du beskriver det så exakt. Är väl en av de större grejer som gör att allt socialt liv sabbas. Det går inte prata med flera samtidigt utan att man tappar bort det.

Wow, spännande att läsa det du skriver.

Det där med mat är speciellt spännande. Hur kommer det sig att du för exempel inte lagar mat, för exempel. hackar upp en potatis, en lök, kanske en morot och steker på. Gör någon god sås och en köttbit eller något annat till det?

Hur fungerar det med initiativ, dvs. att göra saker själv? Är det lättare om någon annan "leder dig" eller startar upp saker? Exempel att hjälpa till att laga mat vs. att laga maten själv?

Det här fungerade det med kläder och hygien när du var ung, typ lågstadie->högstadie tiden? Frisyrer, kläder munvård och liknande? Har du något grepp om hur andra uppfattar dig rent estetiskt (trender), eller din "gestaltning" eller vad man skall kalla det?

Hur fungerade det med inlärning och fokus i skolan? Kunde du följa lärarens undervisning en hel lektion? Kom du dig ur sängen på morgonen, kunde du somna på nätterna? Kom du iväg på skolan själv eller fick föräldrarna tjata/pressa/köra dig? Hög frånvaro?

Är det ingen av er som upplever problem med att ni säger dumma saker, som sårar andra, utan att en själv förstår det?

Eller att det finns en gränsöverskridande vilja att bestämma eller kontrollera andra, eller att berätta för andra hur de är och fungerar? (typ definiera andra på ett obehagligt sätt?)

Vet inte, men kan ofta inombords känna en frustration när vissa inte kan bete eller uppföra sig på ett sätt som jag önskar, och det finns en vilja att tillrättavisa dem.

Sen ägnar jag en del energi och tid till att försöka klura ut vad folk har för diagnoser, speciellt på de som jag redan vet har problem.

Har hört att vissa människor med autism pratar om samma saker om och om igen.

Hur yttrar sig detta?

Är det för att man glömt vad man talade om dagen innan, som man talar om det igen på lunchen dagen efteråt, eller kanske en vecka senare?

Tror inte det har något med minne att göra utan det handlar mer om att autister brukar ha ett väldigt snävt intresseområde. Speciellt folk med autism och lägre begåvning kan bli extremt fixerade vid vissa saker.

Nej. Jag är försiktig med vad jag säger och berättar absolut inte för andra hur de är och fungerar eftersom jag vet av egen erfarenhet att minsta lilla kommentar kan få personen att må väldigt dåligt.

Du ställer många frågor.

Sånt gör jag också. Utan att säga nåt högt givetvis.

Jag är en sådan person faktiskt. Men det beror på att jag inte har något filter eller så säger
många. Det är på gott & ont, Men samtidigt så är det en del av mig jag inte kan komma ifrån.
Även fast jag önskar att jag hade ett filter som visste att jag inte kan säga vissa saker.

(Är väldigt Politisk Inkorrekt också)

Att vissa autister tenderar att prata om samma saker om och om igen?

Inte hela tiden. Men vissa autister kan ibland ha en tendens att snöa in på vissa ämnen så att andra med tiden måste hitta strategier för att "bryta av" efter ett tag.

Antag att du känner en tjej, som kanske har en "livshistoria" att berätta, om hur hon behandlats orättvist av myndigheter - när det ämnet kommer upp med nån bekant , går hon in i samma harrang, med exakt samma uppbyggnad, samma anekdoter, som hon berättat många gånger tidigare. Både till nya personer, och till folk som redan hört - när hon går in i det ämnet blir hon mer och mer upprörd och det blir som en självspelande monolog.
I just hennes fall höjer hon rösten och blir mer och mer uppvarvad och upprörd ju längre hon håller på. Hennes vänner brukar ofta försöka avleda henne då hon kommit in på det spåret.

En annan kille var besatt av hälsa. Frågade man honom något om mineraler eller vitaminer - då är det som en självspelande bandspelare startar. Han kunde prata om detta i timmar även om motparten i samtalet gäspar och mest säger "jaha" och "ok". Han ser inte "när publiken går hem" liksom.

Den typen av beteende kan vara vanligare hos autister.

Det verkar flyta på så naturligt för andra i ett samtal, de kan både lyssna och komma med egna repliker. Snabbt går det också.

Maten slarvar jag mest med för att jag inte känner mig hungrig, brukar ta nått i bara farten, nån frukt, en ölkorv eller så. Sen tycker jag det känns meningslöst att laga mat när man är ensam, lite kul kan det vara om man t.ex. har dambesök o man hjälps åt. Men nu föredrar jag att främst vara själv.

Men jo, det blir lite lättare om någon annan tar initiativen. Jag får hjälp av habiliteringen att komma igång med regelbundet ätande, så jag får se hur det går...

Hygien har jag alltid varit noga med i skolan, men jag hade likadana kläder i hela högstadiet, jag hade 13 vita skjortor o ett antal blåjeans. Jag har väl ingen direkt stil numera, kanske lite gammaldags, har alltid haft ganska neutrala kläder, frisyr o sånt. En T-shirt eller en piké-tröja med svarta eller blå jeans. Någon kanske tycker jag har på mig kläderna för länge, då jag kan ha samma tröja i en vecka, men då använder jag den endast ca 2 timmar om dagen, när jag är ute bland folk. Hemma byter jag om till myskläder.

Men jo, jag kom iväg i skolan, tills jag började gymnasiet, då jag började må dåligt, då struntade jag mer o mer i skolan o fick bara godkänt i de ämnen jag tyckte var intressanta, kemi, fysik o el-/elektronik-/IT-ämnena.